Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1935 - Kolmarknaden, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutsattes vid kollagens tillkomst. Det oaktat ha
sedan ett flertal år tillbaka mer eller mindre
allvarliga underhandlingar förts mellan representanter för
de kolexporterande länderna. I allmänhet ha dessa
preliminära underhandlingar endast lett till, att
man funnit, att tiden ännu icke varit mogen för
en dylik överenskommelse. Att i synnerhet England
under de senaste åren visat ett relativt ljumt
intresse sammanhänger med, att man hoppats, att den
polska kolexporten så småningom skulle tvingas att
helt eller delvis upphöra, dels på grund av den
oerhörda prisnedsättningen i samband med pundets
depreciering, dels på grund av Englands åtgärder att
traktatvägen säkra och öka avsättningen för
engelska kol. Liksom många gånger förut har det
emellertid ånyo visat sig, att den polska kolexporten
är fullkomligt oberoende av ekonomiska lagar, enär
densamma upprätthållits trots de ständigt ökade
förlusterna, vilka krävt ett hänsynslöst utnyttjande i
prishänseende av den inhemska marknaden.
England fann därför snart, att den ökade
avsättningen i de skandinaviska länderna, varav i
synnerhet Northumberland och Skottland profiterat,
motsvarades av en minskning i avsättningen på andra
marknader. När sedan de polska kolen under
andra halvåret alltmera målmedvetet började
framtränga till sådana gamla engelska
avsättningsområden som Syd-Amerika, Brittiska Indien och
Australien, började stämningen i engelska kolkretsar att
bliva irriterad. Man insåg, att man misstagit sig
beträffande varaktigheten av den polska
kolexporten och inriktade sig istället på att
förhandlingsvägen försöka begränsa den polska kolexporten.
Ehuru det varit ytterst svårt att erhålla tillförlitliga
uppgifter angående ordalydelsen av den emellan
England och Polen träffade överenskommelsen, har
dock så mycket sipprat ut, att man kan konstatera,
att England dragit det längsta strået vid dessa
underhandlingar. Enligt de uppgifter, som
föreligga, skall avtalets viktigaste punkter innefatta:
att den engelska kolexporten icke är underkastad
någon som helst inskränkning, att från avtalet
undantagits Englands export till Irland, Canada,
Nord- och Syd-Amerika, ävensom sådan polsk export, som
landvägen äger rum till de mellaneuropeiska
staterna, att den polska kolexporten för framtiden
under varje kvartal begränsas till 21 % av Englands
export under nästföregående kvartal upp till en viss
fixerad siffra. För eventuellt överskjutande export
reduceras den polska andelen till 10 %. Avtalet
uppgives gälla under tre år räknat från den 1
januari 1935.
Någon direkt prisöverenskommelse föreligger ännu
icke, men ytterligare underhandlingar skola äga
rum under januari på denna punkt. Under tiden är
det meningen att höja de polska priserna i sådan
utsträckning, att desamma komma mera i paritet
med de engelska, och man hoppas naturligtvis även,
att övriga kolexporterande länder, framförallt
Tyskland, så småningom skola ansluta sig, så att en
verklig europeisk kolkartell kommer till stånd.
Då Englands export under 1934 uppgick till i
runt tal 40 000 000 varav ca 7 000 000 ton till de
länder, vilka undantagits enligt avtalet, skulle alltså
den polska exporten sjöledes komma att, baserad
på dessa siffror, uppgå till knappa 7 000 000 ton,
vilket jämfört med 1934 torde betyda en
nedskärning med över 1 000 000 ton. Den i dagarna
mellan England och Irland uppgjorda verkliga
"kohandeln", varigenom Irland erhåller rätt till en
export av 150 000 st. nötkreatur till England i utbyte
mot kol, innebär, att det senare landet åter blir så
gott som ensamleverantör på denna marknad, och
exportökningen för Englands del torde komma att
överskrida 1 000 000 ton per år. Att denna
transaktion kommer att allvarligt beröra Polen, förstår
man därav, att den tvärt avklipper en betydande
polsk export till Irland, utan att Polen ens får rätt
att tillgodoräkna sig någon andel i denna engelska
exportökning. Då Polen icke heller kommer i
åtnjutande av hela sin andel i en på grund av
förbättrade konjunkturer till andra marknader
eventuellt kraftigt ökad engelsk kolexport, och man i
avtalet saknar en bestämmelse, som ålägger
England att bereda plats för Polens 21 %, för den
händelse det skulle bliva svårt att, med hänsyn till de
höjda priserna, vinna avsättning för denna
kvantitet, har man svårt att förstå, vad utbyte Polen
egentligen erhåller av överenskommelsen. Det skulle
väl närmast vara den prestigevinst, som kan anses
ligga i, att England genom avtalet så att säga
tillerkänt den polska kolexporten ett
existensberättigande. Sedan Polen numera genom den s. k.
kolkonventionen äger ett organ, som har möjlighet att
övervaka de olika gruvkoncernernas
exportkvantiteter och prisbildningen för hela exportkvantiteten,
tycker man, att det borde varit möjligt att av egen
kraft etappvis höja priserna utan att på en gång få
exportkvantiteten avsevärt nedskuren.
Det måste alltså sannolikt hava funnits andra
motiv för Polens medgörlighet, och man torde
knappast räkna fel, om man antager, att kolexporten
delvis måst uppoffras, när det gällt att bevara något
för landet ändå värdefullare, nämligen avsättningen
av lantbruksprodukter på den engelska marknaden.
Man har säkerligen från engelsk sida ställt en
fördelaktig lösning av kolfrågan såsom villkor för
förhandlingar om nytt handelsavtal med Polen.
Vad kan då de nu träffade överenskommelserna
tänkas få för inverkan på prisbildningen? För
Englands del torde de komma att medföra en ökning
i kolexporten på över 2 000 000 ton per år. Under
förutsättning att brytningskvoten ökas i motsvarande
grad, borde det icke möta några svårigheter att
tillhandahålla denna kvantitet utan prisförhöjning.
Att fjolårets stabila prisnivå kommer att bibehållas
förefaller sannolikt, men man känner sig knappast
övertygad om, att högre priser för engelska kol äro
omedelbart förestående. En sak, som i detta
sammanhang förtjänar beröras, är den alltmera stigande
konsumtionen av renade och sorterade småkol, s. k.
"graded coal". Denna kommer troligen inom en
icke alltför avlägsen framtid att nå en sådan storlek,
att det åtminstone i England blir nödvändigt att
krossa ned stora kol för att kunna möta efterfrågan.
Att priset under sådana förhållanden så småningom
kommer i jämnhöjd med priset för stora kol, kan
man förvänta.
Någon motsvarighet till den polska
kolkonventionen eller till de tyska kolsyndikaten finnes ännu
icke i England. Gruvornas försäljningar ske nu
liksom tidigare genom en mängd exportfirmor i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
