Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1935 - Kolmarknaden, av Bn. - Notiser - Tekniska högskolan - Nobelföreläsning - Frågan om beskattning av brännoljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika gruvdistrikten. Så länge detta system
tillämpas, kan man knappast säga, att England har
förutsättningar för att biträda en europeisk
kolkartell med en därmed förenad prisöverenskommelse.
På senare tid har visserligen en del smärre
gruvföretag, under hot om statsingripande därest icke
gruvindustrien rationaliseras, sammanslagits till stora
enheter med egna försäljningsorgan, men ännu
återstår ofantligt mycket att göra i detta hänseende.
Först sedan varje exportdistrikt fått sin centrala
försäljningsorganisation, vilka sinsemellan
samarbeta för att undvika inbördes konkurrens, är
England lämpat för en internationell överenskommelse.
Även om tanken på en dylik otvivelaktigt alltmera
vinner terräng, torde densammas förverkligande bliva
förenad med stora svårigheter och dröja ännu
åtskillig tid. Det skall då bliva synnerligen intressant
att se, vilken ställning Ryssland kommer att intaga
till denna fråga. Den ryska kolproduktionen har
under senare år varit stadd i mycket kraftig stegring.
Från att under 1913 hava utgjort ca 29 000 000 ton
hade den 1928 stigit till ca 39 000 000 ton och har
under 1934 enligt uppgift uppgått till icke mindre
än 89 000 000 ton. Enligt den andra 5-årsplanen
beräknas kolproduktionen 1937 till 150 000 000 ton.
Hittills har produktionsökningen helt absorberats av
den inhemska marknaden, vilket sammanhänger
med den våldsamma industriella expansionen.
Exporten under senare år, som i rätt stor omfattning
utgjorts av antracit, bland annat till Sverige, har
varierat mellan 1 500 000—2 000 000 ton per år.
Tillkomsten av en överenskommelse mellan övriga
kolproducerande länder i Europa kan emellertid
tänkas utlösa ett mera aktivt intresse för en
utvidgad kolexport, och man kan då vara förvissad
om, att Ryssland i lika grad som Polen kommer att
bortse från produktionskostnaderna, om det gäller
att erövra nya marknader. Vi ha ju ett liknande
närliggande exempel i den ryska bensinexporten till
vårt land. För en rysk kolexport äro dock
Medelhavsländerna det naturligaste avsättningsområdet.
Det kan naturligtvis invändas, att även Ryssland
kan ansluta sig till en europeisk kolkartell. En
sådan utveckling är naturligtvis icke otänkbar, men
den nuvarande regimen har hittills icke visat något
överdrivet intresse för dylikt avtal. Det på
senare tid inledda samarbetet med den
kapitalistiska samhällsordningens stater torde dock måhända
föranleda en ändrad uppfattning även på denna
punkt. Bn.
NOTISER
Tekniska högskolan. K. m:t har utnämnt och
förordnat professorn vid Chalmers tekniska institut fil. dr
Olof Hilding Faxén att från och med den 13 september
1935 vara professor i mekanik vid tekniska högskolan.
Nobelförelfisning. Nobelpristagaren i kemi professor
H. C. Urey håller sin Nobelföreläsning torsdagen den
14 febr. kl. 16 å Tekniska högskolans fysiska hörsal
nr 432 vid Valhallavägen.
Frågan om beskattning av brännoljor. Svenska
teknologföreningens styrelse har i dagarna avgivit svar å
remiss angående ifrågasatt beskattning å vissa för
drivande av automobiler använda svårflyktiga brännoljor.
Styrelsen har därvid tillfullo anslutit sig till den
ståndpunkt, som intagits av avdelningens för mekanik
automobil- och motortekniska kommitté. Denna kommitté
består av kommerserådet Axel F. Enström, ordf.,
direktör Assar Gabrielsson, civilingenjör Bror Grandinson,
civilingenjör Nils Gustafsson, direktör Elis Höglund,
professor Edvard Hubendick, direktör Carl A.
Jacobsson, ingenjör Viktor Kellberg, civilingenjör Gustaf
Larson, direktör G. Lindmark, civilingenjör E. Lundeberg,
kapten Nils von Matern, docent E. Norlin och
byråingenjör Erik Nothin. Kommittén har granskat ett av
finansdepartementet i december 1934 avgivet memorandum,
vari bl. a. föreslås en beskattning av 7 öre pr liter
brännolja, använd för drift av automobiler.
Enligt departementets utredning utgjorde
importpriset för bensin år 1933 7 öre pr liter samt för
oraffinerad motor- och pannbrännolja 5 öre pr kg. Då 1 000
liter bensin för en Hesselmanmotor motsvarar en
förbrukning av 650 kg brännolja, utgör importvärdet av
bränslebesparingen ca 50 %. Den kvantitativa
besparingen vid användande av dieselmotorer är f. n. ändå
större. Den förbättring av handelsbalansen som
uppstår genom användande av billig brännolja blir alltså
betydande.
Kommittén instämmer i departementsutredningens
påstående, att ett visst antal större bussar och lastbilar,
utrustade med oljemotorer, kunna bära den föreslagna
beskattningen. Kommittén framhåller dock, att dylika
motorer ofta kräva ökad tillsyn och draga större
underhållskostnader, varför innehavare av dylika vagnar i
allmänhet fordra större vinstmarginal än den som
skulle uppstå vid den föreslagna beskattningen. Om,
som med säkerhet kan väntas i händelse att
beskattningen genomföres, användandet av oljemotorer skulle
inskränkas till endast ett mindre antal större bussar
eller lastbilar, kommer betydelsen för handelsbalansen
av användandet av ett billigare bränsle icke att bliva
stor.
Utvecklingen går mot att introducera oljedrift på allt
mindre motorer, men för att denna utveckling skall
bliva möjlig, måste anskaffningskostnaderna nedbringas,
vilket förutsätter en ökad produktion och ett ytterligare
utvecklingsarbete. En skatt av den föreslagna
storleken skulle begränsa Hesselmanmotorernas marknad
till ett fåtal större enheter, medan den tilltänkta
utvecklingen för nedbringandet av
anskaffningskostnaderna, även för mindre motorer, bleve strypt.
Utländska bilfirmor ha ännu ej lyckats åstadkomma
någon nämnvärd försäljning av oljedrivna motorer i
Sverige, och buss- och lastbilägarna vända sig vid
inköp av nya vagnar i första hand till de svenska
tillverkarna, som äro i stånd att offerera oljedrivna vagnar
och lämna bättre service. En premiering av
användandet av oljemotorer medför en direkt fördel för inhemska
biltillverkare i konkurrens med utländska firmor. För
att till konkurrenskraftiga priser och på ett tekniskt
tillfredsställande sätt kunna sköta den exportmarknad som
de svenska firmorna vunnit åt Hesselmanmotorn är det
nödvändigt, att en större hemmamarknad finnes. Detta
gäller särskilt en produkt som ännu befinner sig på
experimentstadiet. Tekniska rön och erfarenheter såväl
som utprovning av nya förbättringar måste ske nära
produktionsorten.
Enligt uppgifter som lämnats kommittén av
Hesselmanbolaget utgjorde försäljningsvärdet av bolagets
produkter år 1933 338 000 kr. och år 1934 ca 706 000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
