Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 42 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1935 - Maskinell lösning av differentialekvationer, av Enar Eskilsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Schematiskt kopplingsdiagram.

tydligen trissans rotationshastighet du/dt=k•w•dv/dt eller
u = k•ʃw dv.

För att förhindra glapp vid skivans horisontella
förflyttning, finnes en anordning med tvenne
muttrar, isärhållna av fjädrar. Samma princip har
utnyttjats för att skivan vid sin rotation noggrant skall
följa axeln v.

En svårighet har varit att få tillräckligt vridande
moment på axeln u. Erfarenheten visade, att man
behövde ett moment av omkring 0,1 kgm, under det
integreringsapparaten ej gärna kunde ge mera än
1/10 000 av detta värde, om på grund av belastningen
felet skulle hålla sig inom rimliga gränser. En
momentförstärkare av en typ som nyligen utarbetats av
Bethlehem Steel Corporation har därför kommit till
användning. Principen för denna framgår av fig. 4.
Den erforderliga effekten tillföres genom en med
konstant hastighet gående motor, som driver två
trummor med motsatt rotationsriktning. Omkring dessa
trummor finnas friktionsband anbragta, på sätt
figuren utvisar. Vid stillestånd ligga dessa an så löst, att
trummorna kunna rotera, utan att banden följa med.
Så snart den ena fästpunkten för banden flyttas av
en ringa kraft, kommer det ena av banden att
dragas till, och genom friktionen kommer den motsatta
fästpunkten, som är förenad med den drivna axeln,
att flyttas så långt, att båda banden bliva lösa igen.
Den drivande kraften har emellertid därunder varit
motorn.

Fig. 3. Integreringsapparat.

Vid M. I. T. befanns det nödvändigt att utföra
denna anordning i två steg, för att få
tillräcklig känslighet.
Friktionsbanden i första steget äro av fin
silkesomspunnen metrevstråd, under det att
för det andra steget användes stålband
med väv omkring. För att få
tillräcklig friktion omlindades banden 2 1/2
varv kring trummorna.

En dylik utväxlingsanordning med
en ökning av momentet 10 000 gånger
har emellertid en stark benägenhet att
råka i egensvängningar. För att
förhindra detta har man försett den
drivna axeln med svänghjul, som
följer med i axelns rotation på
grund av friktion. Vid pendlingar
slirar det och utövar så en dämpande
inverkan.

Anordningen förefaller måhända inte särskilt
tilltalande men i själva verket har den arbetat med
mycket stor precision. Man har t. e. gjort en serie av 40
olika prov med en integreringsapparat under olika
belastning, med olika lägen av skivan osv. och
funnit ett medelfel av endast 0,032 %. Maximifelet var
0,12 %. Detta är fullt tillräcklig noggrannhet för
ifrågavarande ändamål, även om den kunde
förbättras.

Fel till följd av glapp inom integreringsapparaten
äro sålunda praktiskt taget eliminerade. Glapp vid
kugghjulen på bordet måste emellertid också
undvikas. Vid periodiska rörelser, som det mycket ofta är
fråga om, kunna sådana fel ackumuleras. Man har
därför arbetat ut en ganska sinnrik anordning, som
framgår av fig. 5 och 6. Den innebär helt enkelt, att när
rotationsriktningen ändras på en punkt, där man har
att räkna med glapp på grund av kugghjul, så
kommer den drivna axeln att vrida sig något fortare än
den drivande under en mycket kort tid. Den drivna
axeln släpas efter en liten vinkel, just när
rotationsriktningen kastats om, men föres nästan omedelbart
fram en lika stor vinkel, som erfarenhetsmässigt
måste justeras in. Felet elimineras sålunda frånsett
under några ögonblick efter reverseringen, vilket
saknar betydelse. En sådan "frontlash unit" måste
placeras in överallt i maskinen, där ifrågavarande fel
kan uppstå, och var och en måste justeras, vilket är
mycket lätt att utföra. Genom försök har
konstaterats att felet kan förminskas till ett ytterligt litet
värde, endast någon bråkdel av 1 %.

Fig. 4. Momentförstärkare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>