Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1935 - Om användande av ljusinterferenser vid längdmätningar, av Y. Väisälä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osv. Om man känner avståndet AB, och speglarnas
tjocklek, får man avståndet mellan de yttersta
speglarna bestämt.
Låter man ljusknippena reflekteras flera gånger
emellan speglarna, får man noggrannheten ökad, och
man kan på detta sätt göra speglarnas avstånd till
vilken enkel proportion som helst, och särskilt kan
man multiplicera det ursprungliga avståndet med ett
inte för stort tal. Avstånden i fig. 4 t. e. förhålla
sig såsom 2 : 3, om det vita ljusets interferens är
synlig, när reflexionernas antal är respektive 3 och 2.
Den andra försöksanordningen, som jag nästan
uteslutande begagnat för mätning av längre distanser,
är en ren multiplikationsmetod, och man behöver inte
alis känna mellanspeglarnas tjocklek (fig. 5).
Speglarna ha, utom den första, som är litet smalare, två
symmetriska hål. Man ser utav bilden, att
ljusvägarna äro lika, om avståndet mellan speglarna A och
C är tre gånger så stort som avståndet mellan A och
B. Tvärtom kan man tredubbla avståndet AB
därigenom, att man ställer spegeln C först t. e. litet för
nära och avlägsnar den småningom, högst ett par
mikroner åt gången, och ger akt på, när
interferensfenomenet visar sig.
Mångfaldiga reflexioner kan man också nyttja
till att parallellisera speglar (fig. 6). De parallella
ljusknippen, som falla på speglarna och reflekteras
därifrån, förbli efter reflexionen parallella endast i
det fall, att speglarna äro parallella.
Längre distanser mäter man nu i princip på
följande sätt. Man mäter på ett speciellt sätt
avståndet mellan speglarna A och B (fig. 7), vilket avstånd
vanligen tagits till en meter. Man sätter en tredje
spegel C vanligen ungefär på 6 meters avstånd från
A och gör sedan med den beskrivna metoden
avståndet AC sex gånger så stort som avståndet AB. Sedan
tar man bort spegeln B och fyrfaldiggör avståndet
AC till en ny spegel D på 24 meters avstånd från
A. Så fortsätter man med nya speglar och får
avståndena till 48, 96 meter osv. bestämda.
Någon undrar måhända, och med fullt skäl, om
det inte, åtminstone på större distanser är ytterst
besvärligt, att söka interferenser, då spegeln endast får
skjutas ett par mikroner på en gång.
Jag måste medge, att det skulle vara
alldeles hopplöst att t. e. på ett par
hundra meters avstånd på ovannämnda sätt
börja söka interferenser, om
avstånden endast äro bekanta på ett par
 |
| Fig. 8. |
|
| Fig. 9. |
|
| Fig. 10. |
|
| Fig. 11. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
