Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1935 - Notiser - Elektriska kremationsugnar - Nickellegerat välljärn - VDI:s utlandstjänst - Reseberättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
300 kWh, sannolikt en för låg siffra. Totala
energiförbrukningen, inkl. motorström, pr kremation har
uppgivits till ca 25 kWh vid 80 à 85 kremationer pr månad.
Nickellegerat välljärn. The Iron Age (24 januari)
innehåller en beskrivning av E. F. Cone över en
jämförelsevis ny och mycket intressant produkt,
nickellegerat välljärn, framställt enligt den s. k. Aston- eller
Byersprocessen. Material med högst 3,5 % nickel
framställes numera i kommersiell skala enligt denna
process. Processens förlopp är i korthet följande. Ett
lämpligt tackjärn smältes i kupolugn, varefter det
raffineras i Bessemerkonverter, varvid särskild vikt lägges
vid desulfureringen. Under tiden framställes på
syntetisk väg av järnoxid och sand i en sorts martinugn
en slagg, som tappas i skänk. Järnet från
Bessemerkonvertern tappas i en annan skänk, som på ett
speciellt sätt tömmes i slaggskänken. Eftersom slaggens
temperatur är åtskilliga hundra grader lägre än järnets,
stelnar detta hastigt, varvid järnet till följd av
gasutvecklingen vid färskningen splittras i små partiklar,
vilka sjunka till bottnen. Sedan överflödig slagg
avtappats, har man på bottnen av skänken en smälta,
impregnerad med slagg. Vikten uppgår till 2,7 à 3,6
ton. Smältan pressas i 900 tons elektrisk press och
går sedan till valsverket. Nickel tillsättes till den
smälta metallen i den kvantitet som erfordras. Man
kan framställa dylikt välljärn med ända till 5 % Ni,
men för praktiskt bruk är en halt av 3 % eller
därunder vanligast. En typisk analys är följande:
%
C .................................. 0,04 eller mindre
Mn ................................ 0,05 „
P .................................. 0,10—0,12
S .................................. 0,03 eller mindre
Si ................................. 0,10—0,15
Ni ................................. 2,75—3,25
Slagg .............................. 2,75—3,25
Följande tabell visar hållfasthetsvärden för
produkten och för vanlig vällmetall.
Nickellegerad Olegerad
vällmetall
Sträckgräns, kg/mm2 ............. 31,5 21,0
Draghållfast, kg/mm2 ............ 42,0 33,5
Förlängning på 8" mätl., % ....... 22,0 25,0
Kontraktion, % .................. 40,0 45,0
Nickeln medför alltså en ökning av sträckgränsen
med ca 50 % och av draghållfastheten med ca 25 %
utan någon nämnvärd minskning av tänjbarheten. En
märklig egenskap hos det nickellegerade välljärnet är
vidare, att det i motsats till vanligt välljärn är
härdbart. International Nickel Co. har utfört
undersökningar på vällmetallplåt med 3, resp. 5 % Ni i syfte att
utröna materialets förhållande vid värmebehandling.
Av försöken framgick, att nickelhalten ökar
proportionalitetsgränsen, sträckgränsen, brottgränsen, hårdheten
och slagsegheten i såväl valsat som värmebehandlat
material, medan tänjbarhet och kontraktion minskas.
Avkylning i vatten från 955° C ökar hårdheten,
sträckgränsen och draghållfastheten men sänker
proportionalitetsgränsen. Försiktig avkylning med vatten från
845° C samt efterföljande anlöpning vid 400° C medför,
att samma goda egenskaper ernås som vid avkylning
från nämnda högre temperatur men dessutom att
proportionalitetsgränsen förbättras. Charpys slagprov dels
vid rumstemperatur, dels vid —40° C visa, att
nickelhalten fullständigt eliminerar välljärnets sprödhet vid
lägre temperaturer.
Materialet anges vara lämpligt att använda bl. a. till
pumpstänger (till följd av dess korrosionsbeständighet
och höga utmattningsgräns), kättingar, stagbultar,
dragstänger i järnvägskoppel, ångpanne- och fartygsplåt.
VDI:s utlandstjänst. I senaste häfte av
VDI-Zeitschrift (9 febr.) ingår en vidlyftig redogörelse för
föreningens verksamhet under året 1934. Av denna
framgår bl. a., att föreningen vid årsskiftet räknade 28 233
ledamöter, däri ej inbegripet antalet ledamöter i de till
VDI korporativt anslutna föreningarna. Föreningens
verksamhet är som bekant fördelad på en mångfald
olika fronter. Av särskilt intresse är det sätt, varpå
föreningen ordnat utlandsförbindelserna för sig och
sina ledamöter. Föreningen har ju själv förbindelser
med alla stora ingenjörsföreningar i världen, men
därtill komma vissa detaljer beträffande olika sidor av
utlandsförbindelserna. Hit hör exempelvis föreningens
utlandsbyrå, som samarbetar dels med utländska
tekniska föreningar, dels med tyska utlandsinstitut. Byrån
bistår dels utländska ingenjörer, som besöka Tyskland,
dels tyska ingenjörer, som resa till utlandet. Ett
sammanhållande organ för tyska ingenjörer i utlandet är
Arbeitsgemeinschaft der Auslandingenieure (ADA), en
avdelning inom VDI, som förmedlar förbindelser mellan
hemlandet och de i utlandet verksamma medlemmarna
samt dessutom förbindelser mellan dessa inbördes.
Avdelningen utger för ändamålet ett Nachrichtenblatt.
Slutligen finnes en cirkel för engelsktalande ingenjörer,
som tagit till sin uppgift att sprida kännedomen om
"teknisk" engelska, vilket sker genom föredrag av
engelska och amerikanska framstående ingenjörer.
Föredragen ingå i serier, under vilka de tyska
ingenjörerna få tillfälle att genom personlig samvaro med
föredragshållaren förkovra sig i språket.
Reseberättelser. Följande reseberättelser ha
inkommit till tekniska högskolans bibliotek, där de finnas
tillgängliga för intresserade: Anjou, P., Reseberättelse
över studier i Prag och Tyskland rörande aktuella
förbrännings- och förbränningsmotortekniska problem.
1934. 4: o. 39 blad, 60 fig. — Berglund, Torkel,
Redogörelse för en under våren 1926 företagen resa till
U. S. A. med åtföljande studieuppehåll till hösten 1927
vid U. S. Bureau of Standards i Washington, D. C.
1933. 4: o. 2 sid., 3 bil. — Samme förf.,
Dilatationsmätningar. 1934. L. fol. 18 sid., 11 fig. samt 4 pl.
(diagram). — Bohm, Ivar, Om den indirekta och direkta
reduktionen i blästermasugnen. 1934. L. fol. 52 sid.,
3u tab., 15 diagr. — Enskog, Georg, Berättelse över
resa i Tyskland och Schweiz 1934 för studium av
svetsningsteknik. L. fol. 14 sid., 22 fig. samt 5 bil. —
Ewald, Folke, Berättelse över en resa till Tyskland,
Frankrike och Belgien för studium av modern
gatutrafik och dess inverkan pä stadsplanernas utformning.
1934. L. fol. 1 textsid., 3 bil. (text, broschyrer,
fotografier). — Jern, Erik, Reseberättelse över studieresa
i U. S. A. 1933—34 för studium av automobilmotorer
tillverkning och konstruktion. 1934. 4: o. 68 sid., 3
textritn., 2 diagr., 5 formulär. — Liljekvist, Gösta,
Åtgärder till betryggande av brandsäkerheten ombord på
fartyg. Synpunkter från en studieresa 1933 i
Storbritannien och Holland. 1933. 4: o. 37 sid., 25 fig. —
Molin, Erik, Reseberättelse över studieresa till finska
sulfitcellulosafabriker. 1934. 4:o. 54 sid., 16 fig. samt
11 massaprovningsrapporter jämte tillhörande diagram. — Nordlund,
Folke, Berättelse över studieresa i
Mellaneuropa sommaren 1933 avseende ångteknikens senaste
utveckling på kontinenten, speciellt beträffande
anläggningar för 100 at ångtryck och däröver. 1934. L. fol.
2,8 sid., 15 textfig., 1 pl., 2 sep. samt 10 bil. firmatryck. — Wahlquist,
Gustaf, Reseberättelse över studieresa
till U. S. A. år 1933 i och för studerande av
regulator- och turbintekniska anordningar, speciellt för
automatiska kraftstationer. 1934. L. fol. 21 sid., 4 fig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
