Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 23 febr. 1935 - Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar, av K. I. K. och Gottfried Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförelsevis stor roll vid vattenkraftverken; den utmärker
sig väl närmast för en stor död vikt, känslig för
varvtalet, och större förluster. Vid vertikal axel tillkommer
som en väsentlig faktor axiallagret och den med
diametern växande vikten av dess bärverk.
Regulatorutrustningen — utan hänsyn till svängmassan, som ofta
är en lokalt betonad faktor — kostar väl sällan mer än
10 % av turbinens pris vid enheter av den
storleksordning diskussionen hittills syftat på. Om ledskenornas
antal var oföränderligt skulle därtill servomotorns
slagvolym och således tillnärmelsevis även dess vikt och
luftklockans växa proportionellt med d3 (d alltjämt
löphjulsdiametern). Rörledningarnas vikt pr längdenhet
torde växa något snabbare än d; regler- och
turbinaxlarnas med d2, Frånsett "dödlängder" genom att
gångbara utrymmen erfordras mellan och inom
maskinerna skulle således axlarnas vikt växa med d3, rörens
närmast med d2. överallt där vikten "normalt" borde
växa proportionellt med effekten är det den döda vikten
och den med (vikten)2/3 växande delen av
bearbetningskostnaden som minskas relativt när maskinen växer och
därmed kommer den specifika kostnaden att sjunka. Förr
eller senare — beroende på fallhöjden — kommer likväl
varvtalssänkningen och turbinens och andra delars
tillväxt med en potens av effekten vars exponent är > 1
tendensen att vända.
För maskinkonstruktören ligger säkerligen den
primära och i många fall den väsentliga fördelen av stora
maskiner i att antalet enheter kan begränsas till förmån
för driften. Om han därvid kan gå så långt han vill —
eller av andra hänsyn får — beror givetvis i högsta grad
av kostnaden för maskinhuset och därmed
sammanhängande lokala betingelser.
Det förefaller som maskinhuset i den mån dess
murvolym bestämmes av spiralhuset, sugröret och
generatorkransen icke skulle vara alldeles undantaget den lag som
gäller för turbinernas tillväxt. Enhetens storlek
kommer då att stå i omedelbart beroende av fallhöjden. Det
problem som föreligger skulle kanske bli överskådligare
om man visste vid vilken storlek på turbinen enhetens
maskin- och byggnadskostnader sammanlagt bliva ett
minimum för den givna fallhöjden (om ett sådant värde
existerar). Här är plats för byggaren med analytisk
läggning. Man tycker att en mellan övre och nedre
vattenytorna naturligt inpassad turbinenhet icke bör
falla långt ifrån detta minimum. "Naturligt" får
därvid icke tagas i sådan mening att t. e.
hävertuppställningen uteslutes, det avser fastmer att den kring
maskinen tvångsfritt formade byggnadskroppen i sig själv har
erforderlig stabilitet och bör ta sitt uttryck i att
maskineriet åtminstone icke är en föga iögonenfallande detalj
i byggnadsvolymen. Det är uppenbart att jämförelsen
mellan en och två enheter, vilkas byggnadskroppar
aldrig kunna vara likformiga i egentlig mening, måste
utfalla olika om den ena eller andra ligger nära minimum.
Byggnadskroppen har också sina "dödlängder" till
vilka avlastningsplanet och gavelavslutningen kunna
räknas fastän de verka på ett annat sätt. Den döda
murmassan ökas även när uniformiteten brytes, t. e. om
en enhet göres mindre än de övriga.
Slutligen vore det kanske av intresse att erinra om
att redan vid tiden för de första svenska stationära
dieselmotorernas uppdelning på ett flertal cylindrar
sysselsatte man sig med lagarna för tillväxten. Här må
även återges vad på en senare tid försiktigt anfördes till
Uddeholms Aktiebolag av Vattenbyggnadsbyrån om bl. a.
antalet enheter i det under byggnad varande kraftverket
vid Munkfors:
"Förslaget att med insättandet av Kaplanturbiner
reducera maskinenheternas antal till ett, innebär —
frånsett svårigheter vid turbinens konstruktion — snarast en
ökning av betongmurverkets volym och armering. Man
kan ej heller vid de väldiga mått man uppnår vänta sig
en reduktion av maskinkostnaden. En given fördel
medför förslaget i förenkling av ställverket och driften
ehuru ett maskinfel kopplar ur stationens hela effekt.
Det synes därför redan av en översiktlig granskning
som om förslaget att insätta en enda maskinenhet icke
skulle leda till någon väsentligt bättre lösning av
frågan eller göra Kaplanturbinen bättre gällande."
Härtill bör kanske anmärkas att två turbinkammare
(och intag) kunna byggas med okluven mellanvägg utan
att krymp- och temperaturspänningarna bli för stora.
K. I. K.
EN SLUTREPLIK.
Med anledning av de av herrar N. A. Pettersson, Chr.
Beck-Friis och Dahl i tidskriftens h. 3 gjorda inläggen
angående den ekonomiska aggregatstorleken vid
vattenkraftanläggningar ber jag att med några ord få till
saken återkomma.
Jag är glad, att professor Dahl har funnit, att våra
åsikter icke gå så långt isär; i den lyckligt funna
sammanfattningen i slutstycket av hans genmäle kan jag
med nöje instämma.
Med anledning av vad professor Dahl yttrar
beträffande aggregatantalet i den tredje av de av mig
refererade anläggningarna vill jag, för undvikande av
missförstånd, blott tillägga, att den första utbyggnaden
av denna anläggning utfördes med två aggregat och med
plats för framtida tillbyggnad för fyra aggregat. Den
refererade kostnadsjämförelsen gjordes för att utröna,
huruvida det möjligen skulle ställa sig fördelaktigare
att vid följande utbyggnader ersätta de fyra tilltänkta
ytterligare aggregaten med tvenne större.
Ingenjör Beck-Friis utökar genom sina "elektriska
synpunkter" ytterligare antalet av de "övriga" faktorer,
som redan nu och kanske än mer framdeles komma att
i olika fall och på olika sätt utöva inflytande på de
omhandlade totalkostnaderna och därmed på val av
lämpligt aggregatantal. Dessa övriga faktorers stora betydelse
har jag sökt poängtera i min artikel. De medföra
säkerligen, att man alltjämt måste räkna med att pröva
frågan om lämpligaste aggregatantal i hela dess vidd
från fall till fall, även om man, såsom önskligt vore,
genom en i min artikel omnämnd ingående analys skulle
erhålla en i och för sig synnerligen eftersträvansvärd
exaktare kännedom om huru totalkostnaderna för
turbin, generator och tillhörande byggnadsverk böra ställa
sig i generella fall vid olika fallhöjder (helst dels utan
och dels med betydande vattenståndsvariationer).
Ingenjör Pettersson har helt missförstått meningen
med framläggandet av de kostnadssiffror, som jag anfört
i min artikel och som framkommit vid planerandet av
några moderna svenska kraftverk. Av min artikel
framgår klart, att dessa siffror endast avse att visa, att
totalkostnaderna vid olika aggregatantal i verkligheten
icke följa de lagar, som man skulle kunna förmoda, om
man endast utginge från professor Dahls i hans första
artikel framlagda utgångspunkter. (Jämför i min
artikel gjorda uttalande angående det arbete, som
erfordras för att i saken kunna komma med exaktare
uttalanden).
Frågan om lämpligt aggregatantal har av mig icke
vidrörts i annan mån än att jag påpekat, att
utvecklingen gått mot färre aggregat och att bland alla på
frågan inverkande faktorer vissa av mig uppräknade tala
till fördel för ett lägre aggregatantal än man tidigare
varit benägen att räkna med.
Liksom ingenjör Pettersson är jag fullt på det klara
med att om man i ett fristående kraftverk skall räkna
med reservmaskineri, så blir det ekonomiska
aggregatantalet lägst tre. I praktiken har man dock icke mycken
nytta av denna enkla kunskap. Dels bliva de fullt
fristående kraftverken alltmer sällsynta, dels producera
vattenkraftverken vanligen även sekundakraft, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
