Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1935 - Olika slag av elektroder, deras skillnad i metallurgiskt hänseende samt därutav betingade skillnader hos svetsmaterialet, av Elis Helin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 10 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 MARS
ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935
INNEHALL: Olika slag av elektroder, deras skillnad i metallurgiskt hänseende samt därutav betingade
skillnader hos svetsmaterialet, av ingenjör Elis Helin. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
— Personalnotiser.
OLIKA SLAG AV ELEKTRODER, DERAS SKILLNAD
METALLURGISKT HÄNSEENDE SAMT DÄRUTAV
BETINGADE SKILLNADER HOS
SVETSMATERIALET.
Av ingenjör Elis Helin.
Om man vid ljusbågssvetsning av aluminium gör
ett försök att utföra svetsningen med bar
aluminiumtråd, skall man därvid finna, att detta ej är
möjligt. Det smälta elektrodmaterialet lägger sig ovanpå
arbetsstycket i form av kulor, överdragna med en vit
hinna av aluminiumoxid, vilken förhindrar
sammanbindning. Gör man liknande försök med en beklädd
elektrod, ställer sig saken annorlunda, i det att
bindning mellan det nedsmälta elektrodmaterialet och
grundmaterialet erhålles. Detta är att tillskriva
elektrodbeläggningen, som inverkar så, att antingen
oxidbildning förhindras eller också, vilket är det
troligaste, att materialet tvättas rent från oxid.
Upprepas försöket med järn och med bar tråd som
tillsatsmaterial, erhålles förbindning trots att även där
oxidation äger rum.
Ovan anförda exempel visa, att metallurgiska
reaktioner försiggå vid svetsningen och att elektrodens
hölje har bestämda uppgifter ifråga om
reaktionsprodukterna. Av jämförelsen mellan aluminium och järn
framgår vidare, att järn har mycket goda
svetsningsegenskaper och att eventuellt bildad reaktionsprodukt
av järn ej hindrar svetsningens genomförande.
Skillnader i svetsningsegenskaper mellan olika
slags elektroder.
I de stål av växlande hållfasthet, som användas
för olika konstruktionsändamål, svetsas med såväl
bar tråd som beklädd elektrod, vilken senare kan
vara antingen tunn- eller tjockbeklädd. Den bara
tråden användes som namnet anger utan hölje samt i
valsat eller draget utförande. Höljetjockleken hos
tunnbeklädda elektroder varierar ej mycket varken
för olika fabrikat eller olika dimensioner utan håller
sig mellan 0,1—0,2 mm. För den tjockbeklädda
elektroden däremot varierar höljets tjocklek med
såväl dimension som fabrikat.
Bågens stabilitet varierar med de olika
tillsatsmaterialen. Så t. e. giver bart järn på grund av sin
ringa jonisationsförmåga en oroligare båge än en
beklädd elektrod, som i höljet håller ämnen, som äro
goda jonisatorer. Av de beklädda elektroderna
giver den tjockbeklädda den stabilaste bågen. En ökad
bågstabilitet yttrar sig däri, att bågen ej fladdrar
utan intager en mindre volym, varigenom bättre
inbränning och även vackrare utseende på
svetssträngarna erhållas.
I horisontalt läge svetsas med vilka tillsatsmaterial
som helst, ehuru naturligtvis vissa skillnader dem
emellan förefinnas. Med såväl tunn- som
tjockbeklädd elektrod svetsas både vertikalt och underupp,
vilket kan vara svårt, emellanåt omöjligt, med bar
tråd. Att svetsning vertikalt med bar tråd ställer
sig svårt ligger i ljusbågens egenskaper och den ringa
inbränning, som därigenom erhålles, samt vidare i det
smälta materialets tendens att vilja rinna ned.
Svetsning underupp underlättas med beklätt
tillsatsmaterial därigenom, att höljet liksom bildar en skål, som
hjälper till att stötta upp materialet.
I olika fabrikanters elektrodförteckningar finnas
för varje sort och dimension ett strömstyrkeintervall
angivet, inom vilket elektroden visar sina bästa
egenskaper. Man bör därför taga hänsyn till detta
intervall vid val av elektrod. Ju större det är, desto
bättre, ty ju mera användbar är en viss dimension av
elektroden.
Svetsgodsets kvalitet och dess variation med
strömstyrkan ha av vissa utländska myndigheter,
bl. a. holländska statsgruvorna, lagts till grund för
elektrodvalet.
Emellanåt kan det av en eller annan anledning
vara nödvändigt att svetsa med överströmstyrka,
varvid bör observeras, att tjockbeklädd elektrod bättre
tål överström än en tunnbeklädd sådan eller bar
tråd.
För låg strömstyrka vid svetsning med bar tråd
eller tunnbeklädd elektrod giver lätt upphov till
bindningsfel, enär ljusbågen då ej har tillräcklig energi att
inverka på arbetsstycket. Inbränning och
avsmältningshastighet öka med strömstyrkan, vilket även
gäller för tjockbeklädda elektroder. För de båda
förstnämnda tillsatsmaterialen bör emellertid
strömstyrkan icke stegras över vissa gränser, enär de i så
fall förändra karaktär vid svetsningen: de börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
