Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1935 - Olika slag av elektroder, deras skillnad i metallurgiskt hänseende samt därutav betingade skillnader hos svetsmaterialet, av Elis Helin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smälta av oroligt och kasta stora droppar, som ibland
komma explosionsartat.
Strömstyrkan bör, i första hand då det gäller
tjockbeklädda elektroder, vara sådan, att svetsaren med
ljusbågens tillhjälp lätt kan styra slaggen, vars
täckande förmåga går helt eller delvis förlorad vid för
hög strömstyrka. Vid för låg strömstyrka är den svår
att styra och giver därigenom lätt upphov till
slagginneslutningar.
Då en svetsare skall utföra ett arbete, ställer han
in strömstyrkan efter arbetsstyckets dimensioner, dvs.
efter dess förmåga att bortleda värme. Vid rätt
elektroddimension kommer då den nödvändiga
strömstyrkan att ligga i förut nämnda intervall. Har
svetsaren däremot valt för klen dimension av bar
tråd eller tunnbeklädd elektrod, blir belastningen på
elektroden för hög med den påföljd, att bindningsfel
gärna uppstå på grund av den för höga
nedsmältningshastigheten. Elektroden måste då tagas ur
tången och ersättas med en ny, varigenom, förutom
det att svetsmaterialet blir undermåligt, både
elektroder och tid gå till spillo.
Bar tråd och tunnbeklädd elektrod kunna
användas i de material, som begagnas för
konstruktionssvetsning, såvida fordringarna å svetsmaterialets
egenskaper ej stå hindrande i vägen. Med de
tjockbeklädda elektroderna förhåller det sig dock
annorlunda, i det att vissa sådana elektroder på grund av
olika samverkande faktorer ej kunna begagnas vid
alla konstruktionsmaterial.
Metallurgiska olikheter.
Kärntrådens sammansättning varierar för olika
elektroder, beroende på resp. fabrikanters
erfarenheter och på de fordringar, som ställas på
elektroden. I stort sett torde dock följande schema
kunna anses gälla:
C = < 0,25 % Si = < 0,10 %
Mn = < 1,00 % P = max. 0,050 %
S = max. 0,050 %
En mycket vanlig sammansättning är också:
C =0,10 % Si = spår
Mn = 0,40 % P = max. 0,05 %
S = max. 0,05 %
Som av schemat framgår håller tillsatsmaterialet
helt vanliga halter kol, mangan och kisel. Förutom
dessa ämnen kan det även innehålla små mängder
nickel, krom, koppar aluminium m. fl. ämnen.
Kolhalten begränsas i allmänhet till omkring 0,25 %, enär
vid högre C-halter svetsningsegenskaperna bli lidande.
Lägre kolhalt i bar tråd och tunnbeklädd elektrod
resulterar däri, att de tåla mindre ström.
Manganhalten är fullt tillräcklig, om den ligger vid 0,40—
1,00 % för vanliga förbindningselektroder. Förövrigt
gäller för manganen liksom för kolet, att den vid
högre halter kan vara besvärlig att behärska. Kisel
i kärntråden söker man helst undvika, enär detta
ämne vid ifrågakommande halter oxideras under
svetsningen, varvid den bildade reaktionsprodukten
eventuellt kan vara till skada.
Det har i inledningen framhållits, att metallurgiska
reaktioner kunna förlöpa vid svetsningen. De
skillnader, som därvidlag kunna förefinnas mellan de
olika tillsatsmaterialen, belysas i följande tabell med
analyser å helsvetsat material efter tre olika
typelektroder: A) tunnbeklädd elektrod, B) och C)
tjockbeklädda elektroder, samtliga med
kärnsammansättning enligt det andra, ovan givna exemplet.
Tabell.
A B C
C............... 0,06 % 0,06 % 0,09 %
Mn ............. 0,16 % 0,03 % 0,39 %
Värdena i tabellen giva vid handen, att oxiderande
förhållanden råda vid svetsning med här anförda
tillsatsmaterial, men att färskningen kan vara mer eller
mindre utpräglad, såsom en jämförelse mellan B och
C visar. Av tabellen framgår vidare, att materialet
efter den tjockbeklädda elektroden B är nedsmält
under starkare oxiderande förhållanden än det efter
den tunnbeklädda A. Utan vidare kan man
konstatera, att tjockbeklädd elektrod av viss typ måste
begagnas, därest man vill ha ringa eller ingen
oxidation av legeringselementen. Alldenstund
legeringsämnena i de olika tillsatsmaterialen oxideras i olika
grad, måste svetsmaterialet hålla olika mängder syre.
Tyvärr finnas dock inga syreanalyser å de
svetsmaterial, vilkas kol- och manganhalter här meddelats.
Vid svetsningen äro elektrod ocli arbetsstycke så
att säga omgivna av ett lufthav, varför man, med
kännedom om smält järns förmåga att absorbera
kväve, kan förmoda, att svetsmaterialet kommer att
hålla större eller mindre kvävemängd.
Vid varje metallurgisk process, vare sig den sker
i stort eller i smått, blir slutproduktens kvalitet och
egenskaper bestämda av de förhållanden, under vilka
processen försiggått. Så även ifråga om
ljusbågssvetsningen. Här bilda olika tillsatsmaterial och
dimensioner olika premisser, varför skilda mekaniska
egenskaper och därmed olika kvalitet erhållas vid
svetsning.
Under svetsning komma vid därför gynnsamma
förhållanden en del av de i elektrodmaterialet
förefintliga legeringsämnena att oxideras eller förbrännas
och även slagg att bildas. Mellan metall och slagg
kunna sedan reaktioner äga rum, som resultera i en
vidare utarmning av legeringsämnena. Vid
Ijusbågssvetsningen sker uppvärmningen, till smältning
mycket hastigt, varför man kan anse, att eventuella
reaktioner förlöpa först då tillsatsmaterialet smält.
Under svetsningen har man att räkna med
reaktioner i svetsmaterialet dels vid transporten genom
ljusbågen och dels i metallbadet i svetsstället. De
faktorer, som inverka på den kemiska omsättningen,
äro 1) reaktionsytan, 2) temperaturen och 3)
koncentrationen.
1) Betr. materialövergången elektrod/arbetsstycke
förefinnas stora skillnader mellan de olika slagen
tillsatsmaterial. Den smälta metallen från bar tråd och
tunnbeklädd elektrod transporteras över i form av
olikstora droppar, varav de största äro så stora, att
de överbygga luftgapet elektrod/arbetsstycke och
förorsaka kortslutning, under det att de minsta endast
utgöra en bråkdel av detta luftgap. Vid svetsning
med tjockbeklädd elektrod sker materialtransporten
i form av ett regn av mycket små droppar av sådan
storlek, att de ej kunna vålla någon kortslutning
utan tillåta ljusbågen att brinna hela den tid,
svetsningen pågår. Materialet efter tjockbeklädd
elektrod måste därför ha större reaktionsyta än det efter
bar tråd och tunnbeklädd elektrod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
