Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 84 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1935 - Notiser - Kokspulvereldning - Titan i aluminium - Fischer-Tropschs bensinsyntes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

30 mm. Fuktigheten nedbragtes genom torkning till
5 %. För att få koksen att brinna blandade man den
med brunkol, vilka efter torkning till en
fuktighetshalt av 14—16 % hade undre värmevärdet 4 700—4 770
kcal/kg. Brunkol och koksstybb maldes tillsammans i
en kvarn med kapaciteten 1,5 ton pr tim. så långt, att
24 % återstod erhölls å en sikt med 4 900 maskor. Denna
malfinhet var tillräcklig för en god förbränning.
Kvarnens kapacitet minskades vid stigande halt av koks i
bränsleblandningen och vid stigande fuktighetshalt. I
en blandning med 90 % koks var kraftbehovet minst 32
kWh/ton mot endast 22 kWh/ton vid målning av stenkol.
Totala arbetet, inkl. transport och arbete för drift av
torkapparaterna, var 55 % högre vid koksmalning än vid
stenkolsmalning. Underhållskostnaderna voro i förra
fallet 400 % och kapitalkostnaderna 18 % högre än i det
senare. I en okyld förbränningskammare erhölls en
tillfredsställande förbränning med en blandning av 90 %
koks och 10 % brunkol; i kylda kammare måste större
brunkolshalt användas.

Titan i aluminium. Metat Progress (jan. 1935)
redogör i en artikel av George F. Comstock för inverkan av
titan på järn, koppar och aluminium. Man har på sista
tiden gjort försök med tillsättning av titan till
aluminiumlegeringar i avsikt att avgasa metallen och giva
den en finare struktur. Titanen bildar med aluminium
en aluminid av sammansättningen TiAl₃, som
utkristalliserar ur smältan vid en relativt hög temperatur i form
av fina nålar. Dessa bilda kristallisationskärnor vid
metallens fortsatta avkylning; kristallisationen börjar
på många punkter, och de bildade kristallerna hindras
därigenom att tillväxa i samma grad som eljest. Det
behövs endast 0,15—0,20 % titan i smältan för att denna
effekt skall nås i fråga om ett gjutgods med 92 %
aluminium och 8 % koppar. Titantillsatsen medför en
ökning av hållfastheten med 10 à 25 %. Genom den
finare kristallstrukturen och avgasningen bli titanhaltiga
aluminiumlegeringar även tätare, vilket ofta är av stor
praktisk betydelse.

Etsade sektioner av göt av aluminiumlegering, innehållande 6 % Cu och 1,2 % Si, gjutna vid samma temperatur. Det understa götet innehåller 0,015 % Ti, det mellersta 0,114 % och det översta 0,147 %. Naturlig storlek.

I uppsatsen refereras hållfasthetsprovningar, utförda
vid Titanum Alloy Mfg. Co. på provkroppar av
aluminium med 8 % koppar, gjutna vid 705—725 °C och med
2 tums längd och 1/2 tums diameter. Titantillsatsen
gjordes dels i form av "webbite", en legering med ca 7 %
Ti och resten Al, dels i form av titantetraklorid med ca
25 % Ti. Resultaten framgå av följande tabell.

                                                        Titanhalt i produkten, %

                                                0,012         0,039         0,140         0,182

Sträckgräns, kg/mm² .........         8,8                 9,8         9,9         10,2

Draghållfasthet, kg/mm² ......         13,4         15,6         15,1         17,6

Förlängning, % ..............                 2,25         2,6         2,8         3,0

Kristaller pr mm² ............                 2,1         4,9         1,56         8,2

Sträckgränsen har definierats som den påkänning,
vilken åstadkommer en förlängning av 0,5 % vid belastning.
I allmänhet ger tillsättning av titanlegering en finare
struktur än titantetrakloriden åstadkommer, och ofta
kan man genom tillsats av titanlegering höja
draghållfastheten från ca 12 till över 15 kg/mm². Däremot har
titantillsatsen ingen inverkan på den uppmjukande
effekten som uppstår vid överhettning eller gjutning vid
för hög temperatur, även om man erhåller den åsyftade
minskningen i kristallstorleken. En större mängd Ti
än 0,4 % har ej befunnits nödvändig eller tillrådlig.

Fischer-Tropschs bensinsyntes. I Brennstoff-Chemie
(1 januari 1935) redogör Franz Fischer för den av
honom i samarbete med Hans Tropsch utarbetade metoden
för syntetisk framställning av oljor ur en blandning av
koloxid och väte. I motsats till Bergius’
hydreringsmetod arbetas vid Fischermetoden vid vanligt tryck.
Katalysatorverkan antages bero därpå, att av metallerna
i kontaktsubstansen (järn, nickel, kobolt) under
inverkan av koloxiden bildas karbider. Sådana av typen
Me₃C ha påvisats, och troligen bildas även högre
karbider. Dessa karbider återföras av vätgasen till metaller,
varvid radikalen CH₂ bildas. Man kan även tänka sig,
att högre karbider temporärt bildas, varefter dessa av
vätet återföras till lägre karbider under bildning av CH₂.

Reaktionstemperaturen ligger vid kobolt- och
nickelkatalysatorerna inom intervallet 180—200°, vid
järnkatalysator inom intervallet 230—250°. Förutom en exakt
innehållen reaktionstemperatur fordras vid processen
en rätt avvägd gasblandning. Reaktionsförloppet är
olika alltefter den använda katalysatorns
beskaffenhet. Vid nickel eller kobolt är gången följande:
xCO + 2 xH₂ —► (CH₂)x + xH₂O. Vid järnkatalysator
däremot: 2 xCO + xH₂ —► (CH₂)_x + xCO₂. Processen är
exotermisk. Vid fullständig reaktion mellan 1 del CO
och 2 delar H₂ utvecklas pr m³ syntesgas 600 kcal. Om
den riktiga reaktionstemperaturen ej hålles genom
reaktionsvärmets effektiva bortledande bildas i stället för
flytande kolväten gasformiga sådana och slutligen fritt
kol. I praktiken göras kontaktkamrarna av järnplåt,
och kontaktsubstansen anbringas på särskilt sätt mellan
oljegenomflutna hålrum.

Som kontaktsubstanser ha rena metaller ringa eller
ingen aktivitet. Man använder därför olika blandningar.
Karakteristiska data för ett antal substanser framgå av
tabellen.

Katalysator                                         Utbyte                 Livslängd

                                                        g olja pr m gas         dagar

FeCuMn silicagel

0,4 % K₂CO₃ (sönderdelad) ............        30—35         8

FeCu (utfälld på kiselgur) ..........                28         8

NiTh (         „         „         „ ) ..........                100         30

NiMnAl (         „         „         „ ) ..........        105         45

CoTh (         „         „ ) ..........                        110         60

CoTh på kiselgur (sönderdelad) ....                 105         25

CoMn (utfälld på kiselgur) ................        105         min. 30

CoNi (legeringsskelett) ........................        85         12

CoThCu (utfälld på kiselgur) ............        105         60

Livslängden har definierats som den tid, inom vilken
utbytet nedgått till 80 % av det ursprungliga.
Katalysatorer med Co och Ni äro bättre än
järnkatalysatorerna. De speciella tillsatserna ha dels specifikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>