Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 16 mars 1935 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska pressen betecknas också Polen numera öppet
som förlorat för den franska politiken.
Till dessa dissonanser ha under de allra sista
dagarna vissa nya svårigheter tillkommit. Den
engelska "vita bok", som publicerats i nedrustningsfrågan,
har innehållit en del av MacDonald formulerade
uttalanden om tysk politik, som väckt stor indignation
i Berlin, och Sir John Simons planerade resa till
Berlin har måst uppskjutas, enligt uppgiven anledning
på grund av Hitlers sjukdom. Hela den stora planen
befinner sig sålunda ännu ingalunda i säkerhet.
Utsikterna för ett resultat i samförstånd äro dock
övervägande.
Detta sammanhänger även med det inre läget i de
respektive länderna, vilket överallt verkar
pådrivande i riktning mot en uppgörelse. I Tyskland har
Hitlerregimens anseende och tilliten till ledningen
stärkts genom framgången i Saarfrågan och den
diplomatiska uppmärksamhet, för vilken Tyskland är
föremål. I Frankrike har regeringen Flandin—Laval
fått en starkare ställning än de flesta kunnat vänta,
och årsminnet av den kritiska 6 februari i fjol har
också förflutit jämförelsevis lugnt, även om
missnöjet på grund av det försämrade ekonomiska läget
och den parlamentariska regimens uppenbara förfall
alltjämt är en faktor att räkna med.
I England synes den allmänna opinionen stå
bakom regeringens europeiska politik. Dess ställning i
övrigt är emellertid ej särdeles stark. De
konservativas splittring i den indiska frågan blir alltmer
ohjälplig, och av premiärministern MacDonalds
auktoritet är ej mycket kvar. Vid ett fyllnadsval till
underhuset i februari i Wavertree uppträdde Winston
Churchills unge son Randolph Curchill som
oppositionell konservativ kandidat och fick flera röster från
konservativt håll än partiets officiella kandidat. Den
senare nådde visserligen på grund av understöd från
liberalt håll en något högre total röstsiffra. Segrare
i triangelmatchen blev emellertid arbetarpartiets
kandidat. Även Lloyd George har återigen framträtt
på arenan med ett stort social-ekonomiskt
reorganisationsprogram efter mönstret av Roosevelts new
deal. Parlamentsvalen kunna nu ej alltför länge
uppskjutas — sannolikt komma de att äga rum i höst.
Utsikterna för en majoritet av arbetarpartiet, och i
så fall ett radikaliserat arbetarparti, anses av många
stora om än ingalunda säkra. Tillsvidare återverkar
detta läge emellertid ödesdigert på regeringens
auktoritet och handlingskraft.
Stalins diktaturregim i Ryssland synes också börja
vackla. I december mördades en av regimens
stöttepinnar, Kirov, i Leningrad under ganska mystiska
omständigheter. Attentatet förefaller att ha varit
kombinerat med omstörtningsplaner. Dessa
nedslogos visserligen med sedvanlig brutalitet, men
fastheten i regimen synes ej längre vara densamma som
förr. Motgångarna i Asien ha icke heller stärkt
regeringens anseende. Ett tecken på regimens oro för
sin egen ställning framträder däri att alla dess
officiella språkrör anstränga sig att skapa en allt större
misstro särskilt mot Tysklands och Polens planer.
Moskvapressen är sålunda fylld av tal om Berlin-
och Warszawa-regeringarnas samverkan med Tokyo,
om Litauens förestående införlivande med Polen, om
försök till Ukrainas lösryckande från Sovjetunionen
osv. En ny motgång är Förenta staternas beslut att
inskränka sin representation i Ryssland, vilket, av
allt att döma med rätta, bedömes som ett tecken på
kyligare politiskt förhållande Washington—Moskva.
I Grekland har i dagarna ett militäruppror utbrutit
under ledning av den gamle Venizelos. De
upproriska behärska tillsvidare flottan, Kreta och de flesta
öarna samt delar av Osttrakien och Macedonien. Både
bakgrunden till och utsikterna för detta uppror
undandraga sig ännu säkrare bedömanden. Möjligen
har inbördeskriget sina rötter även utanför
Grekland. I så fall kunna konsekvenserna bli
allvarliga.
Även en ny afrikansk konflikt har under de sista
veckorna hållit världen i oro. Det gäller spänningen
mellan Italien och Abessinien, som är av gammalt
datum, men som på sista tiden skärpts genom
allvarliga gränsintermezzon, bl. a. vid Oual-Oual den 5
december och vid Aftub den 29 januari. Abessinien
har ett vänskaps- och skiljedomsavtal med Italien av
1928 och är sedan 1923 medlem av Nationernas
förbund samt befinner sig i en genomgripande
reorganisationsprocess. Vidare finnes sedan 1906 ett
engelskt-franskt-italienskt avtal, som garanterar landets
integritet, varjämte England och Italien genom
notväxling av 1925 avgränsat varandras respektive
intressesfärer i Abessinien. Detta måste dock betecknas
som ett i stort sett verkligt oberoende land och som
inordnat i folkrättsgemenskapen. Italien har nu
emellertid tagit saken i egen hand, krävt skadestånd
och gottgörelse samt företagit omfattande
trupptransporter till det italienska Somalilandet.
Konfliktens lösning synes ännu fjärran. Ett
krigsutbrott skulle kunna få vittgående konsekvenser för
samtliga europeiska kolonialmakter i Ost- och
Nordafrika.
Det är betecknande för Japans nya världsställning,
att den italiensk—abessinska konflikten på många
håll satts i samband med dess växande inflytande
även vid Indiska oceanens kuster. Den japanska
handelsexpansionen har i varje fall redan gjort stora
erövringar i denna del av världen. Den japanska
stormaktens politiska expansion inriktar sig däremot
alltjämt, främst på Nordkina och Mongoliet.
Här går frammarschen alltjämt längre. Ryssland
har uppgivit den ostkinesiska banan, och Japans
penetration i Mongoliet går snart sagt varje dag
framåt. Stalinväldet i Ryssland kan svårligen riskera
ett krig i Asien. Men i längden är Rysslands position
vid Stillahavskusten, från Vladivostok över Ussurijsk,
Chabarovsk, Sachalin och Kamtsjatka, oförenlig även
med Japans trygga ställning på den asiatiska
kontinenten. Alternativen för framtiden synas därför
endast vara antingen en rätt osannolik, fullständig
rysk reträtt eller en krigisk lösning. Japan bereder
sig i varje fall ytterst omsorgsfullt på den senare
möjligheten. Som ett led i detta får man även
betrakta det resultatlösa förloppet av höstens
flottförhandlingar med England och U. S. A. Den 29
december 1934 meddelade de japanska ambassadörerna i
London och Washington på sin regerings uppdrag
Japans uppsägande av Washingtonkonventionen om
flottrustningarna av 1922, förlängd i London 1930.
Detta betyder att Japan hädanefter anser sig
obundet av alla överenskommelser om flottrustningarna.
Förenta staterna komma självfallet att göra
detsamma. Den nya kapprustningen i Stilla Oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
