Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11. 16 mars 1935
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
- Rota-mätaren, av Joh. Härdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är redan i full gång. Även England förstärker sin
Singaporebas.
En stor japansk framgång i denna världskamp är
det fastare grepp som Japan vunnit om Kina i och
med ett nyligen träffat avtal med Nankinregeringen,
varigenom en närmare samverkan av både politisk,
militärisk och ekonomisk natur synes komma att
inledas. Mången väntar att Pu-Yi’s mandschuriska
kejsardöme inom en icke alltför avlägsen framtid skall
utsträckas till att omfatta först Peking (Peiping) och
Nordkina och därefter hela Mittens Rike. Därmed
vore grundvalarna lagda till en verklig asiatisk
världsmakt.
Slutligen bör erinras om att N. F.-församlingens
medlingsrekommendationer i Chaco-kriget mellan
Paraguay och Bolivia förkastats av den förra, hittills
segerrika staten. Kampen fortsätter, och
N. F.-rådets beslut att föreslå ett ensidigt mot Paraguay
riktat vapenexportförbud lär icke få någon större
verkan.
ROTA-MÄTAREN.
Rotamätaren medger uppmätandet av storheterna
tryck, strömningshastighet och volym per tidsenhet, som
för teknikerna kunna vara av intresse i fråga om
strömmande gaser och vätskor; i huvudsak således
motsvarande ampèremätare vid elektriska mätningar, dvs. liter
per timme, m3 per minut. Däremot avses icke i
allmänhet ett integrerande uppmätande av viss kvantitet
under viss tid, såsom t. e. är fallet med en gas- eller
vattenmätare. Fig. 1 visar en enkel utföringsform.
Inbyggt i ett stadigt metallstativ befinner sig ett med
graderad skala försett glasrör som långsamt vidgar sig
uppåt. I röret är insatt en fritt rörlig, kägelformad
flytkropp. Mediet, som skall mätas, införes nedtill
genom en sidoansats och strömmar ut genom en
motsvarande ansats i rörets övre ända. Härvid medföljer den
noga avvägda flytkroppen den uppåtstigande
strömningen och inställer sig i jämvikt i förhållande till
strömningshastigheten. Flytkroppens överkantläge
avläses därefter på den empiriskt för instrumentet ifråga
graderade skalan.
Varje inställning i flytkroppen anger sålunda en viss
bestämd genomströmningshastighet, som kan direkt
bestämmas genom avläsning på skalan. Då rörets area
är känd, medges även ett direkt avläsande av den
genomströmmande gas- eller vätskemängden.
Runt flytkroppens övre periferi finnes ett antal
infrästa, snedställda inskärningar eller kanaler, genom
vilka mediet strömmar, varvid flytkroppen försättes i
rotation (härav namnet Rota) i likhet med vad som är
fallet vid det s. k. Segners vattenhjul. Denna rotation
gör, att flytkroppen ständigt håller sig i
(vätske-)pelarens centrum, så att ett eventuellt fastklibbande mot
rörets innervägg förhindras; vidare ökas även
härigenom mätarens känslighet i förhållande till smärre
ändringar i strömningshastigheten hos drivmediet, då ju en
i rörelse varande kropp snabbare intar sitt nya
jämviktsläge än en stillastående. En noggrannhet av 1 à
2 % uppnås. Genom att indikatorn ständigt rör sig
markeras att apparaten är i funktion och anger riktiga
värden. Detta är särskilt till fördel, då apparaten varit
i drift under längre tid, och eventuell slambildning
uppstått som kan hindra den fria rörelsen. Ett upphörande
av rotationen anger, att apparaten fordrar rengöring.
Mätarens utslag beror, som ovan antytts, därav, att
flyt- (eller sväv-)kroppen lyftes så högt att den kraft,
som den förbirusande gasströmmen utövar på kroppen
vid passerandet mellan denna och rörväggen, (dvs.
tryckfallet vid detta ställe) är lika med vikten hos
flytkroppen. Flytkroppen lyftes med andra ord så högt, att den
ringformiga öppningen mellan den och rörväggen
lämnar väg för en så stor gasmängd, att tryckfallet
motsvarar kroppens egenvikt. För samma gasmängd och
tryckförlust erfordrar en tätare gas en större
genomgångsarea, och lyfter således kroppen högre än en
tunnare. En tätare gas anger därför, om t. e. apparaten
är graderad för en tunnare gas (luft), ett skenbart högre
värde. Mäter man således den passerande gasmängden
ena gången med ett felfritt arbetande s. k. vätske-gasur
och jämför resultatet med en Rotamätare, så stämma
resultaten endast då överens, om i båda fallen
gassorterna äro lika i fysikaliskt hänseende och samtidigt
strömma genom båda apparaterna. Om däremot
Rotamätaren är graderad för luft, så förhåller sig för en annan,
lättare gas, avläsningens kvadrat till kvadraten av den
verkliga genomströmmande gasmängden (i det
närmaste) som gasens spec. vikt. Har man t. e. en gas
med sp. vikten 0,445 och denna strömmar genom en med
luft graderad Rotamätare för t. e. 150 liter, så visar i
detta fall mätarens flytkropp endast 100 lit. (i stället
för de verkliga 150 lit.), ty
0,455 = 1002 / 1502
Detta förhållande kan även uttryckas sålunda:
A = 1/2 · M · v2
där A = det arbete som åtgår för att driva gasen genom
apparaten och hålla flytkroppen svävande, M =
gasmassan och v = gashastigheten, som i detta fall är
proportionell mot den genomströmmande volymen V. Enär A
är lika för alla gaser, om de vid en och samma mätare
hålla flytkroppen i samma höjdläge, så gäller för tvenne
olika gaser följande förhållande:
M · V2 = M1 · V12
eller även:
V / V1 = sqrt(M1 / M)
Sålunda förhåller sig flytkroppens läge (dvs. mätarens
resultat) för två olika genomströmmande gaser omvänt
så som roten ur deras täthet.
Vid större apparater, med vidare mätrör, stämmer
detta förhållande mycket nära. Vid mindre apparater
däremot med trängre mätrör medför friktionen mellan
gas och rörvägg (resp. vätska) en avvikelse, som är
beroende av rörets konicitet etc. och som måste bestämmas
på empirisk väg. Denna bestämning bör helst utföras
av fabrikanten, dvs. gasarten bör av beställaren angivas.
Mätarens utslag är självfallet i viss grad beroende
av gasens (eller vätskans) temperatur. En
temperaturstegring av 1° medför en volymökning av 1 / 273, eller t. e.
från 1 till 1,00366, samt en motsvarande sänkning av
vikten pr volymenhet från 1 till 0,0963. Vid praktiska
mätningar är i regel såväl gassorten (eller vätskan) som
temperaturen bekanta och vidare är mätarens
graderingstemperatur bekant. Det återstår därför endast att
reducera mätvolymen med hänsyn till den för tillfället
rådande mättemperaturen. Är V avläsningen å
instrumentet i liter per sekund, Te instrumentets
normaltemperatur, Tm mättemperaturen absolut och Ve den till
normaltemperaturen reducerade volymen, så erhållen
denna ur formeln:
Ve = V · sqrt(Te / Tm)
En t. e. för syrgasmätning vid 0°C (= 273° abs.)
avsedd Rotamätare anger vid en gastemperatur av + 80 °C
1 200 lit. per timme. Då blir den till 0°C omräknade
genomflutna gaskvantiteten 1200 · sqrt(273 / 353) = 1 055 lit./tim.
För smärre temperaturdifferenser bliva avvikelserna
i volym mycket små och kunna lämnas obeaktade; vid
mycket stora avvikelser i temperaturen däremot måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:12 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0102.html
