Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1935 - Lagarna för maskinkostnadernas ökning med aggregatstorleken vid hydroelektriska anläggningar, av Elov Englesson - Notiser - M. I. Pupin död - Ett nytt keramiskt dielektrikum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modeller för den ena eller andra storleken eller huru
befintliga typstorlekar passa.
Som varvtalen vid samma specifika varvtal äro
omvänt proportionella mot löphjulsdiametrarna och
turbin effekterna vid samma sughöjd och samma
kavitationssäkerhet proportionella mot kvadraten på
löphjulsdiametern, erhålles för vårt speciella fall, där
kostnaderna för olika antal aggregat i samma
anläggning jämföras:
generatorkostnaden = k1 * N
dvs. generatorkostnaden är inom ovan angivna
gränser oberoende av på huru många aggregat man
uppdelar anläggningens effekt. Väljer man ett något
högre specifikt varvtal på den större turbinen, vilket
skulle kunna tillåtas på grund av verkningsgradens
ökning med turbinstorleken, skulle emellertid även
generatorkostnaderna minskas något med aggregatantalet.
Man torde sålunda i allmänhet kunna räkna med
något billigare maskinkostnad ju färre aggregat man
använder och den moderna tendensen att minska
aggregatantalet skulle sålunda vad
maskinkostnaderna beträffa vara motiverad. Som sammanlagda
maskinkostnaden emellertid endast utgör en ringa
del, snarare under- än överstigande 20 % av
anläggningskostnaden, måste det vara vinsten i
byggnadskostnaderna och fördelarna i drifthänseende som
bli de avgörande faktorerna vid bestämmandet av
aggregatantalet.
Till slut vill jag uttala mitt tack till ledningen
för Asea och för KMW för tillåtelsen att publicera
ovanstående undersökningsresultat och till professor
Dahl för att han bragt frågan på tal och därigenom
föranlett dessa undersökningar.
Karlstad och Kristinehamn i mars 1935.
Elov Englesson.
NOTISER
M. I. Pupin död. Den 12 mars avled i New York
dr Michael Idvorsky Pupin. Han var född 1858 i det
då till Ungern hörande Banatet, kom 1874 till Amerika,
blev 1883 B. A. vid Columbia University och samma år
amerikansk medborgare, studerade i Cambridge och
Berlin och erhöll 1889 vid sistnämnda universitet Phil.
Dr-graden. Han var 1901—29 professor i elektromekanik
vid Columbiauniversitetet. Bland hans lärjungar märkas
R. A. Millikan, Irving Langmuir och Edwin H.
Armstrong. Av Pupins uppfinningar ha väl de flesta
kommit att stå tillbaka för pupinspolen, men det kan
förtjäna nämnas, att metoden att förkorta
exponeringstiden vid röntgenfotografering genom insättning av en
fluorescerande skärm mellan objektet och plåten
uppfanns av Pupin år 1896 samt att han i seklets början
gjorde radiotekniska uppfinningar av betydelse. I det
amerikanska tekniska föreningslivet tog han livlig del,
bl. a. som president i A. I. E. E. 1925—26. Han erhöll
Edisonmedaljen år 1920. Pupin utgav är 1922 sin
självbiografi under titeln From Immigrant to Inventor.
Ett nytt keramiskt dielektrikum. I ETZ (häfte 9,
1935) ha E. Albers-Schönberg, W. Soyck och A. Ungewiss
redogjort för den senaste utvecklingen av de keramiska
dielektrika. Som nämndes även i Teknisk tidskrift,
lyckades man under fjolåret att genom användning av
rutil i keramiska massor driva upp
dielektricitetskonstanten till 80 och dessutom framställa produkter med
mellanvärdena 20, 40, 60 osv. Den dielektriska förlusten
hos dessa material är vid högfrekvens relativt låg men
däremot tämligen hög vid lågfrekvens.
Temperaturkoefficienten för dielektricitetskonstanten är negativ och
desto högre, ju högre dielektricitetskonstanten är.
Under fjolåret uppställde förbrukarna alltmer skärpta
fordringar på kondensatormaterialen. Införandet av
induktionsspolar med järnpulverkärnor i radioindustrien
åstadkom en minskning av spolförlusterna i
svängningskretsarna, varefter i motsvarande grad lägre förluster
i kondensatorerna fordrades. Samtidigt uppställdes
fordran på en låg temperaturkoefficient hos de
högvärdiga dielektrika. Vid känsliga kopplingar kan som
högsta ändring tillåtas en temperaturkoefficient av
± 1,0 X 10-4 dvs. ± 1,0 % för en temperaturdifferens
av 100 °C. Ehuru en hög dielektricitetskonstant är
önskvärd, bl. a. av utrymmeshänsyn, stod den ej längre i
medelpunkten för intresset; för den vidare utvecklingen
av keramiska dielektrika voro låga dielektriska förluster
och en låg temperaturkoefficient viktigare.
Bearbetningen av uppgiften förde till uppfinningen
av ett nytt material, "diacond", bestående av
kiselsyrefria ämnen, huvudsakligen jordalkalititanater eller av
blandningar av sådana. Dessa ämnen kunna, fast de
äro fria från lera och späcksten, relativt lätt
bearbetas. De viktigaste data för diaconds mekaniska
egenskaper äro följande: volymvikt 3,2 g/cm3,
slagböjningshållfasthet 2,9—3,2 kgcm/cm2,
böjningshållfasthet ca 1 200 kg/cm2, tryckhållfasthet ca 6 000 kg/cm2
och linjär utvidgningskoefficient 9 X 10—6. Den
dielektriska förlustfaktorn (tg δ * lO4) har av olika
observatörer befunnits ligga mellan 0,8 och ca 1,5 vid
våglängder mellan 6 och 300 m och vid ca 10 vid
svängningstalet 800 hz. Det lägsta uppmätta värdet, 0,6 X 10-4,
ligger på gränsen till den mätnoggrannhet som f. n. kan
uppnås. Sambandet mellan förlustfaktor och
temperatur framgår av fig. 1. Dielektricitetskonstanten ligger
mellan 15 och 16 och är sålunda ej särskilt stor men
dock 2,5 gånger så stor som för porslin och steatit.
Temperaturkoefficienten mellan 20 och 100 °C för
kapaciteten är + 0,5 à 0,6 X 10-4 pr grad, sålunda ytterst
låg. Dielektricitetskonstantens ändring med
temperaturen framgår av fig.
2. Förlustfaktorn är
även vid lågfrekvens
tillräckligt låg.
Vid användning av
diacond för
framställning av
kondensatorer måste stränga
villkor uppställas för
metallisering och
eventuell lackering.
Små tillverkningsfel,
som sakna betydelse,
då man använder ett
dielektrikum med en
förlust av 0,5 à 2 %,
framträda vid 0,1 %
förlust mycket starkt
och göra, att de totala
förlusterna stiga
betydligt. Å andra sidan
säges diacond vara
ett ytterst likformigt
material. Författarna
framhålla, att de
anförda egenskaperna ej
få tydas på så sätt,
att övriga redan
kända ämnen med hög
dielektricitetskonstant
 |
| Fig. 1. Förhållandet mellan förlustfaktor och temperatur för diacond. |
|
| Fig. 2. Förhållandet mellan dielektricitetskonstant och temperatur för diacond. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
