Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 152 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1935 - Glastillverkningen i Sverige, av Edv. Strömberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Norditaliensk 1400-talsugn

Den från mitten av 1800-talet pågående tekniska
utvecklingen fordrade allt renare material.
Järnhalten i sand och kalk får ej gärna överstiga 0,015 %.
Den bästa sanden får man från Oders floddal och den
järnfriaste kalken egendomligt nog från
Västmanlands bergslag. Det dröjde ända in på 1890-talet,
innan mönja, pottaska och soda kunde motsvara de
fordringar, man måste ställa på ett fullgott material.

Smältningen av de använda materialen, satsen, har
intill 1860-talet alltid försiggått i deglar, stående i
ugnar, båda av mycket skiftande form. storlek och
konstruktion. Mycket få yrken i vårt land torde ha
en teknisk utrustning med så gamla anor som vårt.

Redan före vår tideräknings början användes den
ugn, som den svenske
munken Petrus Magni år
1507 beskrivit efter
norditalienskt original. Den var
obekväm att arbeta vid
men bibehöll sig dock
länge. Den sista ugnen av
denna tvp såg jag 1924 i
Holland, visserligen
moderniserad ocli förstorad
men till sin grundtyp
fullkomligt oförändrad.

Att arbeta i tre våningar blev dock även äldre
tiders glasmän för tungt, och parallellt med denna ugn
utvecklade sig den av Agricola 1556 avbildade med
hjälpugn och glasugn i samma plan. En ugn av detta
slag fanns vid utgrävningen av Trestenshultshyttan
i Småland från 1600-talets början. Den går igen på
avbildningar från 1740-talet, fanns 1792 på
Kungsholms glasbruk här i Stockholm och utvecklade sig
under 1800-talet till här avbildade långugn, av vilka
den sista släcktes 1918. Under 1700-talet infördes
rosterna i eldstaden, ett framsteg, som kan synas oss
obetydligt, men som för dåtidens människor betydde
oerhört ökade tillverkningsmöjligheter. Även här
bibehöll sig den urgamla typen bredvid
moderniseringarna. Är 1905 såg jag en rostlös ugn, den sista
representanten för denna väl 2 000 år gamla typ.

Konkurrensen, den mäktigaste drivfjädern till allt
framåtskridande, fordrade allt mera, renare och
billigare glas. År 1856 kom så bröderna Siemens
regenerativa glasugn, som på mycket kort tid förde det
gamla hantverket mot industrigränsen. Samtidigt
började den fransk-belgiska Boethiusugnen byggas
efter det rekuperativa systemet, och detta
utvecklades av ingenjör Axel Hermansen till en ugn, som gav
det beträngda
småhantverket nya
livsmöjligheter.

Ur Siemens
martinugn utvecklade sig från
1860-talet vannan, först
såsom dagvanna för

Fig. 2. 1500-talsugn med hjälpugn och glasugn i samma plan.

Fig. 3. Principskiss för ugn vid Trestenshultshyttan.

Fig. 4. Långugn.

Fig. 5. Siemens regeneratorugn.

buteljtillverkning. Ur denna form framgick den
kontinuerliga vannan, som möjliggjorde den rent
industrimässiga tillverkningen av fönsterglas och buteljer
m. m.

I alla dessa ugnar har det ursprungliga bränslet
utgjorts av ved. I Sverige har stenkol ej använts
förrän under 1890-talet, men med gasverkens och
vannornas tillkomst blev det allt allmännare. En
stordrift vore knappast möjlig utan detta uniforma
bränsle.

Erfarenheten vid glasbruken säger, att 6 m³
lufttorr blandved har samma bränslevärde som 1 ton
stenkol. Omräknar man de olika ugnarnas
bränsleförbrukning efter denna norm, smälte den
direkteldade långugnen 1 kg glas med 2.3 kg kol. Den
regenerativa degelugnen visade ett medeltal av 1,6,
den rekuperativa omkring 1, under det att den
kontinuerliga vannan kommer ned till mellan 0,6 à 0,7,
allt kg kol pr 1 kg smält glas.

Olja har på senare åren kommit till allt större
användning, dels för eldning av mindre dagvannor,
dels för hjälpbrännare vid de större samt
vid arbetsugnar i hyttan.

En ugn har nu eldats upp, och den
första smältan skall göras. Temperaturen
höjes till omkring 1 350°, och degeln
fylles med den färdigblandade glassatsen.
Strålningsvärmen från ugnsvalvet smälter

Fig. 6. Helvanna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>