Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1935 - Glastillverkningen i Sverige, av Edv. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
materialen, och glaset
rinner ned utmed
degelns sidor, samlar sig
på bottnen och lyfter
de osmälta materialen
mot ytan. I bottnen på
degeln synes något, som
skall föreställa en ring
av lera, vilken även
följer med upp på det
smälta glasets yta. Den
tjänar till att under
arbetet hålla det av
degelväggarna förorenade
glaset borta från mitten.
Inom denna ring sker
all anfångning av
glaset vid arbetet. Efter
3 à 4 timmar har
satsen smält, och ringen
synes på ytan. Ny
sats inlägges nu för att
efter ytterligare 2
timmar ha lämnat plats
för ännu en påfyllning.
Sedan även detta på en timme smälts ned, börjar den
s. k. blanksmältan. Temperaturen i ugnen stiger
oupphörligen, och glaset blir lättflytande. Ju mera
lättflytande det är, dess hastigare stiga de otaliga
små gasblåsorna upp till ytan och försvinna. Efter
omkring 4 timmar är glaset blankt, avkyles till 1 100
—1 200°, och ugnen färdigställes för arbete.
Smältaren, som varje natt är ansvarig för
smältans gång och glasets kvalitet, har ett ansvarsfullt
arbete. Under de sista timmarna råder i ugnen en
temperatur, som ligger farligt nära lerans
mjukningspunkt. En stunds ouppmärksamhet, och glasets
tryck mot den mjuka degelsidan spränger denna och
innehållet försvinner i ugnens djup. Har allt gått
väl, skall han till slut avgöra det rätta ögonblicket
för smältans avbrytande. Här räcka varken
pyrometer eller andra instrument. Omdömet, jag skulle
hellre vilja kalla det instinkten, som erfarenheten
stadgat hos smältaren, säger honom den exakta
tidpunkten. Avbryter han för tidigt, stannar en del
små blåsor kvar i glaset; det blir "lusigt". Väntar
han för länge, hinner allt för mycket av degelsidan
lösas upp i glaset; det blir "slirigt". Och allt detta
utan att han har den ringaste aning om vad som sker
under smältans gång. Det har visst ingen annan
heller. Åtminstone har jag hört varandra fullt
motsägande förklaringar.
I den kontinuerliga vannan smältes glaset under
arbetets gång. I små portioner, för att ej för mycket
sänka temperaturen, beskickas vannan. Det smälta
glaset passerar reningsbehållaren för att slutligen
Fig. 7. Första inlägget i en degel. |
Nedre delen. Fig. 8 och 9. Fönsterglasugn vid Glava. Övre delen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>