Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1935 - Notiser - Sveriges industriförbund - Världskraftkonferensens kongress för den kemiska industrien - Ny reningsmetod för smörjolja - Putsning av bakelitföremål - Junkers' frikolvkompressor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kronprinsen, förste kammarens talman, direktör
Vennersten, de övriga nordiska ländernas sändebud i
Stockholm samt representanter för industriförbundets
broderorganisationer i Danmark, Finland och Norge
och dessutom ett stort antal högre ämbets- och
industrimän. Förhandlingarna leddes av styrelsens ordförande,
direktör Bertil Almgren, som i högtidstalet meddelade,
att förbundet av ett 80-tal medlemmar fått i gåva
mottaga 262 aktier i Sveriges industriförbunds fastighets
a.-b., varigenom förbundet blivit ägare av 90 % av
aktierna i det bolag, som bereder förbundet lokaler.
Sekreteraren Aug. Hessler samt förbundets kassörska
Elly Faxe, vilka varit anställda hos förbundet allt ifrån
början, erhöllo Patriotiska sällskapets stora guldmedalj.
Vid sammankomsten talade professor Eli Heckscher
över ämnet: "Den svenska industriens nutid och
framtid", varvid han särskilt berörde industrien som
försörjningsmedel för Sveriges befolkning.
Vid sammanträde den 8 med förbundets styrelse
valdes till ordförande direktör Axel Bergengren och till
vice ordförande direktör Wilhelm Ekman. Till jubileet
har förbundet utgivit en ståtlig festskrift, "Sveriges
industri", som senare kommer att refereras i dessa spalter.
Världskraftkonferensens kongress för den kemiska
industrien. I Central Hall, Westminster, London, hålles
22—27 juni 1936 en kongress för den kemiska
industrien, vilken anordnats som ett sektionsmöte under
världskraftkonferensen. Kongressen står under
hertigens av Kent beskydd och har Mr. Stanley Baldwin
som hederspresident samt lord Leverhulme som
president. Ordförande i organisationskommittén är sir David
Milne-Watson. Kongressens svenska representation har
omhändertagits av Svenska nationalkommittén för
världskraftkonferenser.
Föremål för kongressens förhandlingar bli följande
ämnesgrupper: Kemiskt-teknisk planering; konstruktion
av kemiska anläggningar (material och utförande);
bränsle-, värme- och allmänna problem i den kemiska
industrien (val och användning av bränsle och energi,
kolning, destillation, avdunstning, kondensation,
kristallisation o. a. problem, gasbehandling, hydrering,
krackning o. a. högtrycksmetoder, värmeutbyte och
värmegenomgång, smörjmedel och smörjning, materialens
behandling på arbetsplatsen, fasta, flytande och
gasformiga avfallsämnens behandling); förvaltning och
arbetsplanering inom kemiska industrien (teoretisk och
praktisk utbildning av kemiska ingenjörer, vetenskaplig
och teknisk driftkontroll, kostnadsberäkningar och
statistik, säkerhets- och välfärdsinrättningar); den kemiska
industriens utvecklingsriktning; allmänt. Uppsatser till
kongressen skola vara kongressledningen i London till
handa före den 1 januari 1936. Svenska författares
bidrag till kongressen mottagas av svenska
nationalkommittén, vars sekreterare, civilingenjör Edy Velander,
lämnar alla upplysningar om kongressen och om
fordringar på manuskript och illustrationsmaterial.
Ny reningsmetod för smörjolja. I Engineering (12
april) redogöres för ett föredrag som chefsingenjören
hos Vacuum Oil Company, O. T. Jones, nyligen hållit om
en ny process för rening av smörjoljor. Den nya
processen, kallad clearosolprocessen, avser att ersätta
tidigare reningsmetoder, t. e. med användande av svavelsyra
eller filtrering genom lera. Vid clearosolprocessen
användas två reningsvätskor, propan och kresol. Den råa
smörjoljan blandas med båda vätskorna samtidigt, och
sedan blandningen fått stå en tid, kan propanen
dekanteras, medtagande de nyttiga beståndsdelarna i oljan.
Kresolen, som i sig upptagit de ej önskvärda
beståndsdelarna, avtappas från bottnen. Båda vätskorna kunna
regenereras och få återgå i processen. Denna äger rum
under högt tryck. Som slutprodukter erhållas dels en
fin smörjolja, dels en produkt, innehållande de
tjärartade, oxiderbara beståndsdelarna i den råa oljan.
Genom processen har man lyckats minska viskositeten till
4 000 sek. (i Redwoodskalan) vid 15,5 °C, medan samma
firma under fjolåret ej uppnådde lägre viskositet än
5 200 sek.
Putsning av bakelitföremål. En bearbetad yta, t. e.
en skäryta, å en pressbit av bakelit ser ganska matt
och oklar ut, även om pressmassan är svart. Man kan
göra ytan mörkare genom att lätt infetta den med en
oljedränkt lapp. I fråga om skärytor är det därvid
lämpligt att först glätta med smärgelpapper. Ytan blir
ännu mörkare, om man i stället för olja använder en
mörk möbelbets, t. e. ammoniakbets.
Om pressverktyget är högglanspolerat, ha även
pressbitarna hög glans, då de lämna pressen. Billiga
massartiklar bruka vanligen ej efterpoleras, men större och
dyrbarare föremål samt sådana, som svårligen kunna
erhålla högglans i verktyget, måste efterputsas.
Enklast sker denna efterputsning genom glättning
med en ren flanellskiva, som ej innehåller slip- eller
polermedel. Ytan angripes därvid ej, men glansen höjes.
Mera invecklade pressbitar kunna ej utan att
pressoperationen avsevärt fördyras erhålla den åsyftade
glansen i verktyget. De få därför efterputsas, vilket
lämpligen sker i tre operationer.
Först sker en putsning mot en lumpskiva, som
vanligen består av lager av dräll eller liknande textilier,
varvid användes en polerpasta, som
slipmedelsfabrikanterna leverera i fasta stycken. En skarpt angripande
pasta innehåller slammad pimpsten, insmält i vax, talg
eller dylikt. Det är härvid möjligt att slipa bort repor
och andra skador. Därefter poleras pressbiten med en
polerpasta, vanligen innehållande ett i fett insmält
polermedel, t. e. pariserrött. Slutligen bearbetas biten
med en torr flanellskiva utan något polermedel, varvid
en verklig högglans erhålles, då det efter poleringen
kvarvarande fettlagret avlägsnas. Dessa tre
operationer försiggå självfallet på tre olika lumpskivor.
Periferihastigheten bör vara 20 m/sek, vilken vid en 300 mm
skiva motsvarar 1 270 varv/min. Synnerligen viktigt
är, att pressbiten ej tillåtes bli varm under putsningen
och poleringen. Pressmaterialet har nämligen en låg
värmeledningsförmåga och blir lätt lokalt överhettat.
Man får därför ej trycka biten hårt mot skivan och bör
dessutom röra den fram och tillbaka under
bearbetningen.
Junkers’ frikolvkompressor. Vid Forschungsanstalt
Prof. Junkers i Rosslau (Anhalt) har man nyligen
utexperimenterat en dieselmotordriven luftkompressor,
som avser att undvika de olägenheter som äro förenade
med kolvmaskindrivna kolvkompressorer, nämligen en
fram- och återgående rörelses omsättning i en roterande
och dennas omsättning i en annan fram- och återgående.
Vid dessa kompressorer fordras tunga fundament och
ofta dyrbar isolation för skakningarnas och
vibrationernas upptagande. Vevrörelsens borttagande har lett
till en symmetrisk, sammanträngd, kapslad
konstruktion, innebärande vikt- och utrymmesbesparing.
Kompressoraggregatet, som visas i sektion i fig. 1,
har följande arbetssätt. Före igångsättningen föras de
båda kolvarna för hand till sina yttre ändlägen. Sedan
insläppes tryckluft på kompressorsidan, så att kolvarna
drivas mot mitten, därvid komprimerande luften mellan
sig. I denna komprimerade heta luft insprutas
brännoljan på vanligt sätt, och då kolvarna under
förbränningen drivas isär, komprimeras luften i
kompressorcylindrarna. En del av den genererade tryckluften
pressas in i behållarna för dieselcylinderns
spolningsluft, en del i tryckluftbehållaren, och resten
kvarstannar som luftkuddar i kompressorcylindrarnas döda rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
