Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 8 juni 1935 - Den korporativa reformen i Italien (forts.), av Herman Bursie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tabell II. I det syndikala systemet representerade
och inskrivna arbetsgivare och arbetare år 1934.
Antal representerade Antal inskrivna Procent inskrivna
Industriens arbetsgiv.-kon-
federation:
Industriägare och företag 157 596 86 855 55,13
Hantverkare ........................ 723 605 211 263 29,19
Husägare i stad och på landet 3 520 000 120 948 3,40
Industriens
arbetare-konfederation 3 313 382 2 086 951 63,0
Jordbrukets
arbetsgiv.-konfederation 2 658 266 712 697 26,81
Jordbrukets
arbetare-konfederation 2 744 072 2 023 750 73,74
Handelns
arbetsgiv.-konfederation 724 574 320 684 44,25
Handelns
arbetarekonfederation 868 196 431 633 48,43
Kredit- och försäkringsväs. arbetsgivarekonfederation 15 560 8 269 53,15
Kredit- och försäkringsväs. arbetarekonfederation 54 573 37 823 69,3
De fria yrkenas
konfederation 170 564 117 862 69,1
Summa 14 930 388 6 228 735 41,71
koncentreras i Confederazione Generale
dell’Industria Italiana, industriens arbetsgivarekonfederation
i Rom. Förutom nu nämnda underavdelningar
tillkomma vissa sammanslutningar, vilka i
organisationsavseende äro direkt underordnade konfederationen,
utan att ingå i systemet av de 40
industrifederationerna. Dessa särskilda sammanslutningar äro
hantverkarnas stora federation, vidare
sammanslutningarna av anställda företagsledare och direktörer,
vidare teaterägarnas och tidningsutgivarnas
sammanslutningar, samt nu på sistone efter omstöpningen av
det syndikala systemet även
arbetsgivarefederationerna från de upplösta organisationerna för transport
och trafik till lands, till sjöss och i luften.
De egentliga industriarbetarna äro fördelade på 92
provinsunioner — efter landets administrativa
indelning — utan hänsyn till yrken, centraliserade i 11
nationella federationer efter yrkesgruppering och till
slut sammanförda under industriarbetarnas
konfederation i Rom, Confederazione Nazionale dei Sindacati
Fascisti dell’lndustria. Liksom i fråga om
arbetsgivarna äro till denna vidare anslutna de
organisationer, vilka utan att bestå av egentliga
industriarbetare likväl i den syndikala ordningen räknas till
dessa. Fem sådana fristående nationella syndikat
äro sammanförda i en nationell federation för sig och
anslutna till konfederationen. Till denna äro på
sistone slutligen också anslutna de upplösta
transportarbetareorganisationernas federationer.
År 1934 var så gott som all industriell
verksamhet i Italien principiellt reglerad av kollektivavtal,
vilka äga gällande kraft av lag. Antalet i april
samma år i "Bollettino Ufficiale" publicerade för
hela landet eller för större del därav än en provins
gällande kollektivavtal inom industrien uppgick till
136. (Inom övriga näringsgrenar voro siffrorna
respektive för lantbruket 20, handeln 66,
inrikeskommunikationerna 122, havs- och lufttrafiken 41,
kredit-och bankväsen 123 och för de fria yrkena 5.)
Att kollektivavtalen inom industrien icke varit —
eller äro utan vidare tillämpade på alla platser
framgår av en redogörelse inom korporationsministeriet,
i vilken det framhålles, att de enskilda företagarnas
rätt att stipulera lokala ackordspriser (i regel över
kollektivavtalens normalbestämmelser) ha skapat en
särskild kutym, som givit upphov till ett stort antal
smärre avtalstvister. En arbetare har nämligen å sin
sida rätt att kräva reglering av ett sådant lokalt
ackordavtal, om han anser sig vara underbetald i
förhållande till sina prestationer. Före tillkomsten
av den nya lagen om korporationerna, spelade
konfederationerna en betydande roll vid medlingen i
sådana individuella tvister.
När korporationerna under loppet av år 1934
skapades, blevo som ovan antytts fyra konfederationer
slopade, nämligen arbetsgivare- respektive
arbetarekonfederationen för havs- och lufttrafik samt
motsvarande konfederationer för
inrikeskommunikationer till lands och vatten, och de under dessa
centralorgan sorterande federationerna fördes över till
industriens. Därefter består det syndikala systemet
av nio konfederationer med underavdelningar,
nämligen arbetsgivare- respektive
arbetarekonfederationerna för 1) Industrien, 2) Jordbruket, 3) Handeln
och 4) Bankväsen samt De fria yrkenas opariga
konfederation som nu är den nionde.
Men ännu en förändring vidtogs för att med de
nya organens tillkomst jämka på tyngdpunkten i det
korporativa systemet som helhet. Huvudsakligen
tack vare centraliseringen men till stor del även på
grund av de icke normerade förhållanden, under vilka
de blivande korporationernas funktioner tills vidare
så att säga improviserats av olika institutioner, hade
som nämnts konfederationerna fått en i
lagstiftningen förmodligen icke förutsedd makt och
betydelse. Denna minskades nu väsentligt, bl. a. genom
att paragraf 7 i lagen om korporationer av den 5
februari 1934 föreskriver, att de yrkesfederationer
(alltså underavdelningar av konfederationerna), vilka
i framtiden beröras av de olika korporationernas
verksamhet, skola vara autonoma bildningar i det
syndikala systemet. Med andra ord,
konfederationerna, färre till antalet än förut, bli i detta viktiga
avseende förbigångna instanser.
Ett exempel på denna lagparagrafs tillämpning
bildar det i slutet av 1934 fattade beslutet om att
som en åtgärd mot arbetslösheten inom industrien
upphäva alla gamla avtal, vilka stipulerade mer än
40 timmars arbetsvecka för de anställda, och sålunda
skapa flera arbetstillfällen. (Till i april 1935 hade
på grund härav enligt uppgift omkring 200 000
arbetare återanställts.) Detta beslut fattades på initiativ
från Mussolini (förmedelst ett yttrande från Centrala
Korporativa Kommittén) av yrkesfederationerna
själva sinsemellan, och konfederationerna hade bara att
instämmande konfirmera beslutet.
I det föregående har korporationernas allmänna
funktion redan berörts. Ur lagen av den 5 februari
1934 bör ytterligare anföras följande:
"De olika korporationernas verksamhet ledes av
en minister (korporationsministern) eller en
statssekreterare eller av fascistpartiets
generalsekreterare."
"Regeringschefen kan, om olika områden av
näringslivet skola gemensamt underställas korporativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
