Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 15 juni 1935 - Är Planertz ingenjör? av Erik Hylander - Kan trä göras svårantändligt eller obrännbart? av L. O. Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sant är, att ingenjören ofta brukar en yrkesjargong,
som för den oinvigde måste te sig obegriplig,
och att han i samtal och skrift om helt allmänna
ämnen är benägen att inblanda uttryck, hämtade ur
teknikens ordförråd. Men denna svaghet är ej för
ingenjören säregen; den vidlåder i lika hög grad andra
yrkesmän och torde i allmänhet försvinna vid
mognare år.
Gäller det språkliga utsvävningar, hör nog typen
Planertz ej bättre hemma hos ingenjörerna än hos
någon annan yrkeskår, och skulle så vara, att
ingenjörsspråket tidigare råkat i vanrykte, råder just nu
en allmän strävan att bättra vad fordom brast.
Vida allvarligare vore det, om den ensidighet och
halvbildning som blivit utmärkande för Planertz
skulle anses karakteristisk för ingenjören i allmänhet.
Jag tror att även denna farhåga är överdriven. Det
är ju en känd sak, att den gallring, som äger rum
bland de inträdessökande vid de högre tekniska
undervisningsanstalterna och i viss mån även bland
de antagna studerandena, borgar för att
ingenjörskåren intellektuellt sett hålles på en hög nivå.
Naturligtvis sätta såväl studierna som yrkesutövningen
så småningom en särprägel på individen, men
intresset för det mänskliga går sällan förlorat.
Ingenjörens ställning i samhället är ju också numera sådan,
att typen Planertz snart skulle göra sig omöjlig.
Kanske kunde man med en lätt travestering av
Wadköpingslektorns ord om den oanständiga flickan
säga: "En obildad ingenjör är en rara avis, och för
resten är han inte så obildad, som ni tror."
Erik Hylander.
KAN TRÄ GÖRAS SVÅRANTÄNDLIGT ELLER
OBRÄNNBART?
Av civilingenjör L. O. Bergström.
Teknikens snabba utveckling har gjort att vissa
synpunkter, som för icke länge sedan voro rena
andrahandssynpunkter, numera kommit fram i
första rummet och vunnit allt större beaktande. Bland
dessa synpunkter är säkerhetssynpunkten. Detta
gäller teknikens samtliga områden. Går man till
inredningstekniken, vare sig det gäller en
inredning till lands eller till sjöss, är det speciellt
säkerheten vid brand som är aktuell. Vad kan då
göras för att minska brandrisken? Den vanliga
åsikten är, att man med ett effektivt brandskydd
menar väl tillgodosedda släckningsmöjligheter. Man
måste dock erkänna att det även ur brandsynpunkt
ligger mycken sanning i satsen "prevention is better
than cure". Med denna sanning för ögonen måste
man säga att allt, som är ägnat att minska risken
för en brands uppkomst är värt den mest allvarliga
uppmärksamhet i lika hög grad som de moderna
brandsläckningsapparaterna.
Beträffande allmänna arrangemang med avseende
på ett fartygs passagerarinredning kan oerhört
mycket göras för att minska brandrisken.
Undertecknad har under en studieresa i England och
Skottland sommaren 1934 studerat fartygsinredning
speciellt ur brandsynpunkt och funnit, att vi ha mycket
att lära. Jag vill emellertid i denna artikel inte ingå
på några som helst konstruktiva detaljer eller
inredningsproblem utan endast framlägga en del
erfarenheter från impregnering av trä mot eld, vilka kunna
vara av allmänt tekniskt intresse.
För vårt land, där trä måhända användes för
byggnadsändamål i större utsträckning än i något
annat land, bör det vara av stort intresse att söka
utröna i vad mån man till träets många goda
egenskaper som konstruktionsmaterial kan lägga
ytterligare en, nämligen god motståndsförmåga mot eld,
svårantändligheten.
De metoder man f. n. har för att göra trä
svårantändligt äro, dels att bestryka träet med något
brandskyddande preparat—eldskyddsfärg, dels att
fullständigt impregnera träet, så att det blir
svårantändligt, eventuellt obrännbart. Bland de olika
fabrikat av eldskyddspreparat, som användas i
England för närvarande, är utan tvivel eldskyddsfärgen
"Porcella" det som har vunnit största förtroendet,
vilket inte blott framgår av det stora intresse, som
varven visa för densamma utan kanske mer av de
gynnsamma uttalanden om denna färg, som gjorts
av Lloyd, Board of Trade, samt en hel del övriga
för brandskydd intresserade institutioner.
Varje brännbart material fordrar för att kunna
brinna en viss temperatur samt tillförsel av en viss
mängd syre för att underhålla förbränningen. För
att förebygga en eldsvåda är det alltså nödvändigt
att antingen kontrollera temperaturen, så att den ej
överstiger något visst gradtal, eller att förhindra
tillförsel av syre till det brännbara materialet. För
att ett täckmedel effektivt skall kunna hindra
syretillförsel till det material det skyddar får det för det
första ej lossna från ytan, då det utsättes för
intensiv hetta, för det andra måste det bibehålla sina
brandskyddande egenskaper under längre tid.
"Porcella" eldskyddsfärg är ett slags vattenfärg
med antingen grå eller vit grundton. Färgen kan
påstrykas med pensel eller sprutas på det material
den skall skydda, En nackdel vid påstrykandet,
jämfört med vanlig färg, är att den måste omröras
hela tiden, så att man inte får färgen för tunn, då
dess brandskyddande egenskaper nedsättas.
Färgen ger en matt och jämn yta. Det är inte en
dekorationsfärg utan en grundfärg, varpå vilket annat
slags färg som helst kan anbringas, såsom vanlig
oljefärg, fernissa, emalj eller cellulosalack, utan att
dekorationsfärgen på något sätt inverkar på det
underliggande lagrets brandskyddande egenskaper.
Ett lager "Porcella" är tillräckligt, men ett
ytterligare lager ökar motståndskraften mot eld med ca
35 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
