Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 253 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1935 - Luftkonditionering, av A. F. Rosell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilket gör, att luften blir i det närmaste mättad
med fuktighet, samtidigt som den genomgår en
grundlig tvättning. På ömse sidor i dyskammaren
äro avvattningsfilter placerade, som hindra
vattendropparna att sprida sig utanför kammaren.

Genom att låta konditioneringsaggregatet kyla
luften i stället för att som här är förutsatt värma den,
kan man, som förut nämnts, även använda det för att
torka luften i stället för att befukta den och sålunda
giva den behandlade luften samma "klimat" året om,
helt oberoende av den yttre luftens tillstånd.

Ofta kan ett och samma konditioneringsaggregat
betjäna ett flertal olika lokaler. Detta förutsätter
dock, att man i alla dessa lokaler kan inblåsa luft
med samma vatteninnehåll. Värmeinnehållet kan
eventuellt korrigeras genom eftervärmningsbatteri.

En mycket viktig del av
konditioneringsanläggningen är de automatiska regulatorerna. I en
konditioneringsanläggning kan behovet av värme eller
kyla och även friskluftsbehovet variera mycket
hastigt. Det är ej nog med att ytterluftens fuktighet och
även temperatur undergår förändringar, utan även
värme- och vattenutvecklingen i lokalen, härrörande
från publik, belysning etc. kan hastigt ändras.
Försök att följa dessa varierande behov genom att för
hand omställa ventiler och spjäll lyckas därför
sällan väl och just denna svårighet har gjort, att många
i övrigt riktigt planerade anläggningar ej givit gott
resultat. Numera har man emellertid möjlighet att
med hjälp av regulatorer, drivna medelst tryckluft,
tryckvatten, tryckolja eller på rent elektrisk väg få
både spjäll och ventiler att "sköta sig själva", så att
lokalen i varje ögonblick tillföres så mycket värme
eller kyla och så mycket friskluft, som fordras för att
lufttillståndet skall bliva det önskade. Planeringen
av dessa regleringsanläggningar är dock en hel
teknik för sig själv, som utrymmet ej medgiver något
närmare ingående på.

Man bör även införa sådana registrerings- och
signalanordningar, att maskinisten från en central
punkt kan övervaka huru hela anläggningen
fungerar. Han bör sålunda ha signallampor, som visa om
fläktarna äro igång, ampèremätare, som ange deras
strömförbrukning, distanstermometrar, som visa
temperaturen vid alla vitala punkter, motståndsmätare,
som visa graden av nedsmutsning för filter etc. En
anläggning, som är lätt att övervaka, blir väl skött.
Skall däremot maskinisten gå runt till en mängd
olika ställen i byggnaden för att få klart för sig, hur
anläggningen arbetar, är det fara värt, att skötseln
blir bristfällig.

Fig. 8. Konditioneringsaggregat.

Fig. 9. Varmluftsaggregat ("Aerovent").

Sedan konditioneringsaggregatet givit luften det
för ögonblicket lämpliga tillståndet tillföres den
lokalen medelst trummor, som vanligen utföras av plåt.
Att utföra denna lufttillförsel så att den sker jämnt,
utan drag och helst ljudlöst, är i förbigående sagt,
vanligen en av de största svårigheter, som
konstruktören har att övervinna. Bäst är i allmänhet om man
kan få en längsgående inblåsningstrumma förlagd vid
tak och försedd med lämpligt dimensionerade
inblåsningsöppningar i form av springor eller
perforeringar.

Ibland är det möjligt att helt och hållet undvika
kanaler genom att använda sig av ett flertal små
aggregat placerade inne i den lokal, som skall behandlas,
i stället för det tidigare beskrivna centrala
aggregatet (fig. 9 och 10). Det finnes ett flertal olika typer
av sådana små standardaggregat anpassade för olika
ändamål, däribland även för befuktning av den
tillförda luften, s. k. hygrotemper.

Textil- och cellulosaindustrierna.

Hygrotemper användes så gott som uteslutande för
konditionering av industrilokaler. Inom
textilindustrien t. e. är fullständig kontroll av lufttillståndet i
många fall ett absolut villkor, för att tillverkningen
skall kunna fortgå ostört och för den producerade
varans kvalitet. De vid tillverkningen använda
maskinerna omvandla praktiskt taget hela den tillförda
elektriska energien i värme, som frigöres i
arbetslokalerna. Även om dessa förses med kraftig ventilation,
kommer därför rumsluftens temperatur att ligga
åtskilliga grader över ytterluftens, och, om man ej ordnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>