Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 252 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1935 - Luftkonditionering, av A. F. Rosell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 6. Konditioneringens normala förlopp under den kalla årstiden, (förvärmning, befuktning, eftervärmning).

om den luft, som skall kylas är tämligen torr, och
under förutsättning att det gäller lokaler med
relativt få människor. Hos oss är ytterluften oftast
ganska torr under de varmaste dagarna på sommaren,
och därför kan man också för vissa slag av lokaler
här med gott resultat använda sig av dylik s. k.
avdunstningskylning. När det i stället gäller att
minska luftens vatteninnehåll, kan man genom att
kyla ned luften under dess daggpunkt, dvs. så långt
att vattnet börjar kondensera ut, även torka den, och
det är i själva verket denna metod, som i de flesta
fall användes för att vid luftkonditionering torka
luft.

I vårt klimat är nog det oftast förekommande felet
på lufttillståndet för låg fuktighet under
vintermånaderna. Vid de låga yttertemperaturer, som vi då
ha, är nämligen det absoluta vatteninnehållet pr kg
luft mycket lågt, även om den relativa fuktigheten
är hög. När denna luft uppvärmes (oberoende
av om detta sker genom att den passerar ett
värmebatteri eller endast därigenom att den tränger in i
rum, som på ett eller annat sätt äro uppvärmda),
så sjunker dess relativa fuktighet till mycket låga
värden. Detta betyder, att den får en mycket stor
förmåga att torka ut i rummet befintliga
hygroskopiska ämnen. Ofta kan man iakttaga värden, sådana
som 20 à 30 % relativ fuktighet, och ett sådant
tillstånd är som tidigare framhållits synnerligen
olämpligt, inte bara för människor utan även för
träinredningar, möbler, textilier, etc. Det gäller sålunda att
samtidigt som man värmer luften även tillföra vatten.
Diagrammet (fig. 6) visar, huru
konditioneringsprocessen för ett sådant fall går till.

På sommaren blir fallet det motsatta. Då det
gäller en biograf, teater eller restaurant, som är
något så när fullsatt, är i många fall även i vårt
klimat ytterluftens värme- och vatteninnehåll för
högt för att man med rimliga
ventilationsluftmängder skall komma till lämpligt tillstånd på
rumsluften, och man måste sålunda införa kylning för
att få önskat resultat. Detta behov har ej observerats
så mycket här i landet, beroende på att
fortfarande de flesta teatrar och biografer hålla stängt
om sommaren, och att även restaurantfrekvensen
inomhus är rätt låg denna tid. Den som under
sommaren har besökt någon av de biografer eller teatrar
här, som då ha öppet, har emellertid säkert kunnat
konstatera, att behovet av konditionering ej är
någon överdrift. Det är intet tvivel om, att publiken
hellre skulle söka sig till sådana lokaler, om den
visste, att de voro svala ocli behagliga att vistas i.
I de varmare länderna, framför allt i U. S. A., har
detta område av konditioneringen utvecklat sig
hastigare än här. Man ser ofta även små och
oansenliga biografer och restauranter annonsera om sin
konditionerade luft, en reklam som utan tvivel har
visat sig verksam.

Som ett exempel på ett annat slag av lokaler, där
luftkonditioneringen är av betydelse, kan nämnas
operationsrum. Den tjänar där både till att ge
patienten ett gynnsamt lufttillstånd (för hög
temperatur och fuktighet ställer t. e. ökade anspråk på
hjärtverksamheten), och att ge kirurgen möjlighet
att bibehålla bästa möjliga kondition under den
fysiska och psykiska påfrestning, som operationen
ofta innebär. Den relativt obetydliga extra
kostnad, som en fullständig konditioneringsanläggning i
ett sådant fall drager, utgör otvivelaktigt en
synnerligen väl motiverad investering.

Konditioneringsaggregat.

Den centrala delen i varje
luftkonditioneringsanläggning är konditionsaggregatet. Luften passerar
först ett förvärmningsbatteri, där den vintertid
värmes till den temperatur, som är erforderlig för att
den önskade vattenupptagningen skall kunna äga
rum. Denna sker i den s. k. dyskammaren (se fig.
7), i vilken ett antal munstycken äro placerade, som
utblåsa ett ytterligt finfördelat regn av
vattendroppar, vilket helt utfyller kammaren. Man får sålunda
i dyskammaren en intensiv blandning av luft och vatten,

Fig. 7. Dyskammaren i konditioneringsaggregat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>