Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1935 - Ventilation vid sprutmålning, av Ernst v. Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 32 utgiven av svenska teknologföreningen 10 AUG.
ÅRG. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 1935
INNEHÅLL: Ventilation vid sprutmålning, av ingenjör Ernst v. Post. — Den stora organisationskongressen
i London, av överingenjör Tarras Sällfors. — Tysta tankar om oljud. — Exit Planertz. — Notiser.
VENTILATION VID SPRUTMÅLNING.
Av ingenjör Ernst v. Post.
Sprutmålning började användas allmänt i
amerikansk bilindustri i början av 1920-talet. I Sverige
kom metoden något senare till användning, till en
början för om- och bättringsmålning av bilar.
Numera är den en värdefull hjälp i många olika
industrier, särskilt vid massfabrikation och för målning
av stora ytor.
Sprutmålningsmetoden minskar tiden för
målningsarbetet. Användandet av snabbtorkande
lösningsmedel för färgerna minskar torkningstid och
torkningsutrymme.
Vid målning av stora ytor kan avsevärd
tidsbesparing ernås. Målningstiden för godsvagnar minskas
t. e. till ungefär hälften mot vid penselmålning. Vid
fartygsmålning åter, där kostnaden för
ställningsbygge och -flyttning avsevärt inverkar på
arbetskostnaden, har sprutmålningsmetoden icke slagit
igenom. Många mindre snickerifabriker ha försökt
sig på metoden med dåligt ekonomiskt resultat.
För en tekniker synes det självfallet att göra en
noggrann räntabilitetskalkyl, innan en metod införes.
Många mindre företagare ha infört sprutmålning utan
tillräckligt noggrann förhandsberäkning av
kostnaderna. Sedan de fått reda på de hygieniska och
brandtekniska fordringar, som måste ställas på en
sprutmålningslokal, ha de funnit det ekonomiskt
fördelaktigt att återgå till penselmålning.
För penselmålning erfordras vanligen inga särskilt
inredda lokaler. Ett vanligt bostadsrum med
öppningsbara fönster och ventiler är ofta tillfyllest.
Vid sprutmålning, särskilt då lättflyktiga
förtunningsmedel och cellulosalack användes, är man
nödsakad att inrätta ett särskilt för ändamålet inrett
rum samt anordna kraftig ventilation, vilket medför
ökat behov av uppvärmning. Orsakerna till dessa
större krav på lokaler o. dyl. vid sprutmålning äro
flera. En jämförelsevis stor kvantitet färg och
lösningsmedel utsprutas och avdunstar per tidsenhet och
per m3 luftutrymme, och målningen sker medelst en
luftström av stor hastighet, som sprider färgen i ett
färgmoln, varvid en del färgpartiklar studsa bort
från det målade föremålet. Vidare ingå i färgen
lättflyktiga lösnings- och förtunningsmedel, som
mycket hastigt övergå i gas- eller ångform, och slutligen
— vilket är betydelsefullt — äro dessa lösnings- och
förtunningsmedel explosiva och, som i fortsättningen
skall visas, farliga för hälsan.
Kvantiteten utsprutad färg per tidsenhet är vid
sprutmålning ungefär dubbelt så stor som den vid
penselmålning behövliga plus ett tillägg för förlusten
genom "färgmolnet", som enligt en uppgift för
olje- och oljelackfärger uppgår til 15—25 %. Vid
sprutning av bilar med cellulosalack uppgår den
genomsnittliga ekonomiska sprutade kvantiteten till 0,033
l/min. enligt tidsstudieundersökningar vid ett större
företag. Snabbtorkningen är olika för olika
lösningsmedel men brukar kunna vara så hastig, att efter
15—20 min. praktiskt taget all vätska är avdunstad
från det målade föremålet.
Explosionsrisken är, utom vid cellulosalacken själv,
förbunden med de flesta av de använda
förtunningsvätskorna. Som förtunningar användas olika
blandningar av t. e. amylacetat, etylacetat, bensol, aceton,
toluol, metylalkohol m. fi.
Torr cellulosalack synes icke vara särskilt
eldfarlig vid svag tändlåga. Försök att med tändsticka
antända färgrester, som avskrapats från en sprutbox
visade att färgen är svårtänd och brinner med svag
låga, som slocknar om elden ej underhålles. Om
tändlågan är intensiv och het kan man däremot
åstadkomma explosion. Vid ett företag råkade en
svetslåga föras över utkastade färgrester på marken,
varvid en explosionsartad förbränning ägde rum.
Den därvid bildade lågan uppgives ha haft en
betydlig höjd.
Rengöring av sprutboxens väggar bör göras med
en metallskrapa eller också beläggas väggarna med
påklistrat papper, som lätt kan avrivas.
Vätskepartiklarnas spridning beror dels på lufthastigheten, varmed
de utsprutas, och dels på deras spec. vikt. Då man
sprutar på en yta med ett lufttryck i sprutan av 5—6
kg/cm2, komma givetvis de vätskepartiklar som ej
stanna att repelleras och kastas ut i olika riktningar
allt efter sprutans ställning och ytans form.
Vätskedropparna hålla sig svävande och övergå så
småningom i ång- eller gasform. På grund av sin
relativt stora spec. vikt ha ångorna och gaserna
benägenhet att sjunka mot golvet, varför uppenbarligen
ventilationen skall ordnas med hänsyn härtill.
Färgen sprides från en punkt, sprutöppningen,
där ångkoncentrationen alltså är störst, strålformigt
ut mot föremålet. Någonstans mellan sprutan och
det sprutade föremålet finnes därför under
sprutningen alltid en zon, där ångluftblandningen kan
ligga inom explosionsgränserna, och där sålunda
explosion skall kunna inträffa, om tändanledning
finnes. Tändanledning får därför icke finnas. Huru
stark luftrörelse — inom rimliga gränser — man än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
