Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1935 - Ventilation vid sprutmålning, av Ernst v. Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har för att bortföra ångorna, kan alltid i någon punkt
omkring det sprutade stället ångluftblandningen vara
explosiv. Man kan alltså icke medelst ventilation
helt eliminera risken för explosion och man kan därför
icke heller uppställa den fordran på ventilationen
att explosiv ångluftblandning icke skall få
förekomma i någon punkt i målarverkstaden.
Ventilationsbehovet är beroende på den utsprutade
kvantiteten, det använda lösningsmedlets olika
farlighet, temperaturen i verkstaden vid målningen samt
i sista hand möjligen på verkstadens storlek och
form. Teoretiskt sett skulle givetvis
ventilationsbehovet beräknas enligt förutsättningarna i varje
särskilt fall, t. e. de vanligen på ett ställe använda
förtunningsvätskornas farlighetsgrad, max. resp. min.
temperatur osv. Under sådana omständigheter skulle
emellertid t. e. användandet av en farligare
förtunningsvätska utan samtidig ökning av ventilationen
medföra hälsofara eller explosionsrisk. Lämpligast
är därför att söka — som vid all annan
dimensionsberäkning — utgå från de i praktiken förekommande
förutsättningarna och dimensionera
ventilationsanordningarna med viss säkerhetsmarginal. Dels känna
vi med tillräcklig grad av noggrannhet till den
ekonomiskt lämpliga kvantiteten utsprutad färg, 0,033 l
per pistol och minut, dels veta vi att
sprutmålningsverkstäderna för torkningen behöva uppvärmas under
kall årstid. Utan allt för stort fel kan som praktisk
minimitemperatur sättas 15°. För att vara på säkra
sidan vid beräkningarna kunna vi antaga, att all
utsprutad vätska utgöres av ett enda av de
ifrågakommande lösningsmedlen och söka fastställa vad vart
och ett för sig av dessa ämnen kräver för
luftkvantitet för att explosion icke skall inträffa.
I facklitteraturen finnas uppgifter på kemiska
sammansättningar, ångtryck vid olika temperatur samt
explosionsgränser för de explosionsfarligare av
använda ämnen, som ingå i förtunningsvätskorna. Man
uträknar med hjälp av gasernas allmänna tillstånds-
ekvation p • v = R • T där R = 848,5/gasens molekylarvikt
specifika volymen av det utsprutade lösningsmedlet
i gasform samt beräknar, med hjälp av uppgifterna
om explosionsgränserna, den kvantitet luft som
bebehöver tillföras för att gasluftblandningen skall
upphöra att vara explosionsfarlig.
Här nedan angivas några efter dessa grunder
beräknade ungefärliga teoretiska luftbehov för olika
förekommande outblandade förtunningsmedel.
0,033 l/min amylacetat behöver utblandas med oo 3,8 m3/min luft
0,033 » etylacetat „ „ „ oo 5,0 „ „
0,033 „ bensol „ „ „ oo 5,1 „ „
0,033 „ aceton „ „ „ oo 1,5 „ „
0,033 „ metylalkohol „ „ „ oo 2,2 „ „
0,033 „ etylalkohol „ „ „ oo 7,0 „ „
0,033 „ toluol „ „ „ oo 14,5 „ „
Dessa ämnen förekomma emellertid i blandningar
med olika sammansättning. Recepten äro
fabrikshemligheter. Man använder givetvis så litet som
möjligt av de dyrare ämnena och blandar ut med
billigare, t. e. petroleum, linolja, terpentinolja, hartser.
Blandningarna äro därför icke lika eldfarliga som
det farligaste av de använda ämnena och det
teoretiska luftbehovet uppgår i praktiken aldrig till de
högsta av ovannämnda värden. Ur brandteknisk
synpunkt synes man därför kunna nöja sig med rätt
låga värden på luftväxling.
Flera av de för förtunning använda vätskorna hava
emellertid en annan egenskap som man vid
bestämmandet av ventilationsbehovet måste taga hänsyn
till. De utöva i högre eller lägre grad inverkan på
människokroppen och kunna orsaka ohälsa och död.
Man får å andra sidan icke överdriva risken eller
döma alla dessa ämnen i olika koncentrationer som
utpräglat hälso- och livsfarliga. Vi ha vissa
praktiska erfarenheter att lita till som komplettering till
de i litteraturen befintliga av hygienici mestadels
efter laboratorieförsök angivna värdena.
Vid en undersökning på ett flertal
sprutmålningsverkstäder erhölls på frågan, huruvida man iakttagit
illamående eller ohälsa, som kunde tillskrivas dessa
gaser, från såväl arbetsgivare som arbetare i
regel det svaret, att det obehag som nybörjare hade av
lukten, upphörde efter några veckors arbete samt att
efter tillvänjningsperioden ingen menlig inverkan
hade förmärkts. Ett par äldre arbetare påstodo att
gaslukten vore hälsosam och motverkade
förkylningssjukdomar. I detta sammanhang behöver
erinras att vissa personer äro mindre, andra mer
mottagliga — försvarslösa — mot vissa gifters
inverkan, och att de personer, som under längre tid
stanna i sprutmålningsarbete torde höra till den
första kategorien. Det är alltså icke uteslutet att andra
personer, som sakna denna naturliga
försvarsberedskap, kunna taga skada till hälsan.
På två ställen erinrade man sig emellertid att ett
par arbetare blivit sjuka och fått avbryta arbetet på
grund av giftiga gaser. I ena fallet uppgavs dels att
ventilationen hade varit dålig och dels att ett visst
förtunningsmedel använts, som vid undersökning hade
visat sig innehålla bl. a. över 40 % bensol. I det andra
fallet uppgavs att då man använt billig "thinner",
hade arbetarna blivit sjuka. Antagligen har även
därvid bensol varit det skadliga ämnet, emedan
bensol hör till de billigare ingredienserna i färgbärarna.
I båda fallen hade besvären hävts vid ombyte av
förtunningsmedel.
Vid jämförelse med uppgifter i litteraturen framgår
även att bensol och dess homologer, t. e. tuluol, äro de
ämnen, som man ur hygienisk synpunkt har att mest
taga hänsyn till. Vilket av dessa ämnen som är det
giftigaste torde ännu icke vara slutgiltigt fastställt,
men av det förhållandet att olika meningar därom
framförts, kan man draga den slutsatsen
att det definitiva angivandet härav
mest har teoretiskt intresse och att
man med för praktiska behov
tillräcklig noggrannhet kan utgå ifrån
att de äro likvärdiga. Därvid är
bensolen, som bäst känd, lämplig
att välja som utgångsmaterial för
bestämning av ventilationsbehovet.
Lehman lämnar följande sammanställning rörande
bensolens toxiska verkan i mg per 1 l luft
bensol bensin
Omedelbart dödande ...... — —
Under 1/2—1 timme dödande 20—30 mg 30—40 mg
Uthärdligt ut. följder 1/2—1 t. 10 „ 10—20 „
Under 6 timmar uthärdligt
utan följder ............ 5—10 „ 10 „
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
