Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 31 aug. 1935 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren - Tom Bergendal 85 år, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
siva trådar av Krupps rostfria stål. (Fredebold, Das
Licht, 1935, h. 5, s. 102.)
S. J. har uu upptagit användningen av svetsning
för sin rullande materiel. Om man antager att
viktsminskningen i genomsnitt bur 20 % för
personvagnar och 10 % för godsvagnar (betydligt högre
siffror ha uppgivits från utlandet), skulle S. J. under
år 1933 med ett strömpris av 1,5 öre/kWh ha sparat
200 000 kr. på snälltågen och 37 000 kr. på
godstågen. Dessutom göras avsevärda besparingar vid
underhållet särskilt genom den betydligt lättare
utförda målningen, renskrapningen och
rostborttag-ningen. (K. Hendén, Statsbaneingeniören, 1935, h. 3,
s. 5.)
Vid tekniska högskolan i Dresden ha försök
utförts att svetsa tunn tråd av olika metaller medelst
kondensatorurladdningar. Man använde
torrelektro-lytkondensatorer med ringa vikt och volym (ca
4 g/^F och 4 eirrV^F) samt tråd av Cu, Fe, Al,
kon-stantan och nickelin av 0,1 till 0,5 mm diameter. Man
använde såväl aperiodisk som periodisk urladdning,
företrädesvis det förra slaget, enär det senare gav
allt för ojämna resultat. Med aperiodisk urladdning
kunde man få fram en regelmässig svetsning och
efter ett stort antal försök fann man tidskonstanten
för de undersökta trådtjocklekarna vara konstant :=
— 0,001 s och urladdningsenergien fick anpassas efter
arean genom ändring av spänningen. Vid en
kapacitet = 775 ^F och motstånd := 1,3 ohm fick man en
spänning av 40 V för 0,1 mm Fe tråd; för 0,3 mm Fe
120 V, dito Cu 100 V och dito Al 90 V. För 0,5 mm
tråd resp. Fe 210 V, Cu 200 V och Al 190 V. Under
90 V fick man över huvud taget ingen svets. Tråden
blev emellertid alltid smalare i svetsen. Man
företog då svetsningen i två etapper. I första etappen
använde man en 20 % högre spänning och berörde
de bägge trådändarna med varandra då dessa
bildade små metallkulor. I andra etappen svetsades
dessa ihop med användning av ytterligare 10 % ökad
spänning då en svets med önskad hållfasthet erhölls.
(O. Zdralek, J. Wrana, ETZ, 1935, h. 21, s. 579.)
Chicago Milwaukee St. Paul and Pacific Railroad
ha låtit bygga 50 st. helsvetsade personvagnar, med
en viktsbesparing av 35 % i jämförelse med nitad
konstruktion. Sidobeklädnadsplåten har en tjocklek
av 3 mm. De 24 m långa vagnarna väga 43,5 t mot
66 t förut. Taket är sammansvetsat av tre delar
med inbockade flänsar med inlagda plattjärn, vilka
tjäna som list. Svetsningen sker med automat och
efterarbetning genom slipning erfordras ej. För att
hindra förkastning av plåten besprutas taket
underifrån med vatten vid svetsningen. Efterriktning
erfordras ej. (Org. f. d. Fortschr. des
Eisenbahn-wesens, 1935, h. 12, s. 223.) Frithiof Holmgren.
TOM BERGENDAL 85 ÅR.
5/9 1935.
När jag för några år sedan med min lilla dotter vid
handen kom Birgerjarlsgatan framåt, mötte jag förre
bruksdisponenten Tom Bergendal och fick som svar
på min hälsning den gamla välkända, alltid lika
vänliga vinkningen med handen. Jag kände strax hur
min dotters hand slöt sig litet fastare i min, och så
kom frågan: "Pappa, va inte det en jultomte?" Jag
kände mig ungefär som den unga dam som var borta
på sin första bal, och vars unga kavaljer plötsligt
sade: "Jag tycker att du dansar så trevligt." Så
fort dansen var slut skyndade hon bort till sin
mamma och sade: "Vad svarar man på sån’t, mamma?"
Nåväl jag måste ju dessvärre svara att det var inte
någon jultomte fast det var förvillande likt.
Förmodligen är min dotter ej den enda som erfarit
julsensationer vid mötet med Tom Bergendal. Det
har säkert hänt många generationer vänner i
Teknologföreningen, och kommer som vi må hoppas ännu
länge att ske. Vi hava så vant oss vid att se det
ståtliga ansiktet och den spänstiga gången, att det
nog för de flesta kommer som en överraskning att
Tom Bergendal den 5 september fyller hela 85 år, en
för en idog man mycket hög ålder, men som i det här
fallet tyckes genera sin bärare ytterst obetydligt.
Tom Bergendal gjorde redan 1864 sitt inträde i
industrien som elev vid Bolinders verkstad i Stockholm
och hade, då han 1873 intogs på dåvarande
teknologiska institutet, hunnit vara bokhållare vid Sörfors
bruk i Medelpad och vid Älvkarleö bruk. Från
bergsavdelningen vid teknis avgick han 1877. Han var
sedan ingenjör vid Boxholm, överingenjör vid
Söderfors, disponent och verkställande direktör vid
Lars-bo—Norns a.-b., disponent vid Avesta järnverk och
direktör för Svenska diamantbergborrnings a.-b., från
vilken befattning han avgick 1913. Från 1914 var
han några år ekonomichef i Svenska
teknologföreningen och är fortfarande nitisk och samvetsgrann
sifferrevisor hos föreningen liksom hos ett flertal
bolag.
Teknisk tidskrift glömmer inför
Teknologföreningens åldrige medlem och vän alla principer i
fråga om sparsamhet med utrymme för
födelsedagshyllningar, och sällar sig i stället till de många som
på hans högtidsdag — gärna via
Kamrathjälpsfonden — komma att hylla honom.
K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
