Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1935 - Torsten Nordell †, av W. Borgquist - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
Femton år av energiskt och hängivet arbete hann
Torsten Nordell ägna åt kraftledningstekniken. Hans
insats på detta område blev betydande.
Huvudparten av sitt arbete ägnade Nordell naturligtvis åt
vattenfallsstyrelsens omfattande linjekonstruktioner.
Nordell var därjämte rådgivare åt åtskilliga av de
större enskilda kraftföretagen. Han tjänstgjorde
under åren 1920—1933 som sekreterare i Svenska
teknologföreningens kraftledningskommitté. Som
sådan verkställde han i väsentlig grad det
utredningsarbete, som erfordrades för de nya, nu gällande linje-
normerna. Med sitt koncilianta väsen och sin stora
förmåga att förstå även andras uppfattning lyckades
Nordell väl tillvarataga och för de nya normerna
tillgodogöra både egna erfarenheter och de många
uppslag och rön, som framkommo inom och utanför
kommittén. Nordell deltog dessutom verksamt i
standardiseringsarbetet på linjeområdet.
Inom sin hemkommun, Lidingön, anlitades Nordell
för åtskilliga uppdrag, bland annat såsom
stadsfullmäktig, ledamot i drätselkammare och kyrkoråd
samt som ordförande i stadsplanekommissionen.
Som ingenjör var Nordell kunnig och idérik,
grundlig och logisk, samvetsgrann och plikttrogen samt
utrustad med en ovanlig arbetsförmåga och en
entusiasm för arbetet, som fortlevde ända till hans sista
dagar. Som människa var Nordell varmhjärtad och
vänlig, försynt och trofast. Han var den idealiske
medarbetaren och den av alla omtyckte och högt
värderade kamraten.
Torsten Nordell var sedan år 1922 gift med Irene
Segerborg och hade med henne tre barn.
Frid över hans ljusa minne!
W. Borgquist.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm den 29.9.35.
Den italiensk—abessinska krisen kastar sin
slagskugga på många av det ekonomiska livets områden.
Krigets behov göra sig redan gällande på
varumarknaderna och de väntade behoven diskonteras i viss
utsträckning i prisbildningen å dessa. De rubbningar,
som ett eventuellt krig kan komma att medföra på den
internationella kapitalmarknaden, komma till synes i
vissa kapitalrörelser. Valutamarknaderna påverkas av
dessa. Ränteperspektivet har med kriget i bakgrunden
blivit ett annat än i början av året. Särskilt
framträda dessa rubbningar på marknader, som kunna
väntas mera omedelbart beröras av krigsefterfrågan och i
länder, som med största sannolikhet kunna väntas bli
indragna i en svårare konflikt. Då prisstegring på
varor alltid verkar stimulerande på produktionen och
räntehöjning är en angenäm företeelse för
kapitalplacerare, är det icke att undra på att den förmånliga
konjunkturutvecklingen i guldvalutaländerna icke
brutits utan produktionen fortgår i en i stort sett
oförändrad omfattning. Aktiemarknaderna över hela
världen ha däremot sedan krisens akutisering reagerat
starkt med undantag dock för New York-börsen. Denna
har visserligen icke kunnat undgå att influeras men
påverkan har dock icke varit starkare, än att den sedan
mars månads början starkt stigande tendens alltjämt
dominerat och stegringen t. o. m. varit starkast under
årets tredje kvartal. Mot slutet av september har dock
krigshotet starkt präglat även New York-börsen.
Sannolikt huvudsakligen såsom en reflex av europeiska
kapitalisters oro inför krigsfaran. Dessa ha nämligen
med hänsyn till situationen funnit lämpligt att nu taga
hem sina kursvinster. Det är i ögonen fallande att
kursfallen på de europeiska börserna omfatta alla slags
papper, ehuru de varit svagast för rederipapper ocli att
aktier i sådana företag, vars omsättning måste ökas
genom krigsefterfrågan, undgått att dala.
Italiens finansiella svårigheter och dess införande av
krigshushållning — statens övertagande av utländska
värdepapper — har givetvis icke kunnat undgå att leda
till betydande rubbningar i utrikeshandeln. Italiens
kredit i England är sedan åtskillig tid tillbaka slut,
vilket förorsakat en stark reducering av den engelska
exporten till Italien. Denna är normalt mycket
omfattande särskilt ifråga om råvaror för den tunga
industrien. Den italienska exporten till England har
likaså rönt starkt inflytande av krigsrisken, vilken
givetvis icke uppmuntrar till besök av engelskt tonnage
i italienska farvatten. Av allt att döma torde Italien
alljämt åtnjuta kredit i viss utsträckning hos vissa
kontinentala stater och till dessa riktar sig givetvis också
Italien för täckande av sina stora krigsbehov, vilka i
huvudsak måste betalas genom anlitande av utländska
värdepapper och italienskt guld. För att fullt ut
utnyttja alla möjligheter att erhålla större förråd av
erforderliga råvaror ha italienska tullar i stor
utsträckning upphävts. Avsikten är uppenbarligen, att de
italienska affärsmännen på detta sätt skola stimuleras att
göra sitt yttersta för att uppbringa utländska
betalningsmedel. Närmast torde man på denna väg söka
bistånd från de mycket stora italienska företagen i
utlandet, i främsta rummet i U. S. A. och Sydamerika.
Den ovissa situationen i Europa har medfört, att det
"rörliga" internationella kapitalet i synnerligen stor
utsträckning söker sig till U. S. A. Till den omfattande
guldflykten har även den kraftiga, långvariga haussen
på den amerikanska fondbörsen i stor utsträckning
bidragit, i det den sugit till sig kapital från europeiska
spekulanter. Guldvalutaländerna ha måst avstå
betydande guldkvantiteter till New York. Federal
Re-serve Boards guldkassa steg från den 24 juli till 23
september 277 mill. dollar samtidigt med att t. e.
holländska centralbankens guldkassa sjönk 102 mill. floriner.
England, som normalt har en ur valutasynpunkt
påfrestande period under höstmånaderna, har också haft
stark känning av kapitalflyktens verkningar. Av allt
att döma ha synnerligen omfattande utländska framför
allt franska placeringar i engelsk valuta och i engelska
papper omvandlats till dylika i hemlandsvalutor. Under
inverkan av dessa starka påfrestningar å pundet har
guldnoteringen i London stigit och den engelska
valuta-kontrollfonden, som vanligen ägnar sig åt att hålla
pundkursen nere, nödgats sälja tillgodohavanden i fran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
