Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 2 nov. 1935 - Vägen och trafiksäkerheten, av Nils Lidvall och A. B. C. Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
451
VÄGEN OCH
TRAFIKSÄKERHETEN.
Civilingenjör A. Birger C. Dahlbergs artikel med
denna rubrik i nr 40 av Teknisk tidskrift har uppkallat
förste ingenjören i Stockholms stads gatukontor till en
replik, som vi gärna bereda plats. Gärna, emedan vi
ej finna vare sig ingenjör Dahlbergs eller ingenjör
Lidvalls uttalanden vara så enkel trafikfilosofi, att ej ett
sakligt meningsutbyte mellan de båda herrarna kan vara
av ett visst intresse. I stort sett ger ing. L. ju ing.
Dahlberg rätt i kritiken, som vi f. ö. efter hans
hemkomst från en utlandsresa underställt honom, och till
vilken han ytterligare fogar några reflexioner.
Red.
Trots att jag är av den uppfattningen, att Teknisk
tidskrift icke bör upplåta sina spalter för trafikfilosofi
av det enklare slaget, ser jag mig ändock nödsakad
begära utrymme för diskussion av några punkter i
civilingenjör A. Birger C. Dahlbergs nyligen publicerade
artikel under ovanstående rubrik.
Ingenjör Dahlberg framhåller mycket riktigt, att
trafikanordningar inne i städerna ej få byggas för den
trafik, som, nu förefinnes på platsen, utan för en mycket
livligare trafik. I detta sammanhang säger han: "För
att få en uppfattning om t. e. trafikens maximiintensitet
vid Tegelbacken för att därpå grunda de åtgärder, som
där äro nödvändiga, måste man inte blott räkna de
trafikanter, som trots tidsförlusten söka sig fram över
Tegelbacken utan även alla dem, som fara långa omvägar
för att slippa bli fast i Tegelbackskarusellen. Däremot
synes det onödigt att kasta bort pengar på att räkna
dem, som begagna sig av Tegelbacken på natten; för
den trafiken räcka anordningarna till utan både
räkning och bearbetning av räkningsresultatet."
Förhållandet är det, att trafikräkningarna i
Stockholm alltsedan år 1890 utföras mellan kl. 7 f. m. och
8 e. m., således icke nattetid. Beskyllningarna för
slöseri med stadens medel tillbakavisas därför på det
bestämdaste. De stora, hela staden omfattande
räkningarna äga som regel rum den, sista tisdagen i oktober
månad varje år. Med dessa räkningar åsyftar man först
och främst att få en bild av trafiklivets fortgående
ändring, därnäst att få ett begrepp om belastningen på de
skilda punkterna. De extra räkningar, som ibland
utföras å en del trafikplatser, avse huvudsakligen att
klarlägga trafikvägarnas relativa nyttjande. Nu föreslår
ingenjör Dahlberg beträffande Tegelbacken, att nian även
skall räkna "alla dem, som fara långa omvägar för att
slippa bli fast i karusellen". Det skulle verkligen vara
ganska intressant att få upplysning om, hur man därvid
lämpligen bör förfara. Jag tror emellertid icke, att man
behöver försöka lösa detta problem, ty det torde vara
självfallet, att ingen kommer att framlägga förslag till
permanent utformning av Tegelbacken av sådan
beskaffenhet, att platsen endast skulle kunna emottaga
den nuvarande trafiken.
Vidare betonar ingenjör Dahlberg, att trafikledernas
plananordning i stort, linjeföring och terrassering är av
permanent natur och att de i dessa hänseenden därför
måste utföras med tanke på framtiden; den s. k.
permanentbeläggningen är det minst permanenta. När han
sedan går till kritik av utförda trafikleder, finner man
emellertid till sin förvåning, att kritiken huvudsakligen
drabbar antingen anordningar av provisorisk natur eller
sådana förhållanden, som kunna rättas till utan större
kostnader eller besvär. Först och främst klagar han
över anordningarna vid Alvik, där en trafikant, som
kommer från Alviksvägen och kör i riktning mot staden,
tvingas att först svänga åt vänster och därefter
omedelbart åt höger runt den cirkelformade trafikdelaren och
detta i kurvor, vilka uppgivas vara skevade åt fel håll.
Dylika rundkörningar finna icke nåd i hans ögon, ty
längre fram i artikeln står skrivet: "Liknande exempel
på konstinläggning av tvära s-kurvor, där dylika ej
behövas, finnas i de flesta korsningar med de nya
magnifika trafiklederna i Bromma. Antingen skall
trafikdelaren vara så stor, att trafiken automatiskt ledes omkring
den eller så liten, att den ej utgör ett hinder, men att
tvinga trafiken in i tvära s-kurvor i varje viktigare
gatukorsning torde icke i längden visa sig vara lyckligt."
Vad först beträffar Alvik är att märka, dels att den
öppna platsen därstädes är ett vanligt gatukors, invid
vilket är beläget biograf, apotek, bensinstation och
bostadshus samt trappförbindelse från en stor folkskola,
dels att utformningen av trafikplatsen är av helt
provisorisk natur. När den nya Tranebergsledens anslutning
till Alviks- och Drottningholmsvägarna skulle ordnas i
enlighet med det föreliggande stadsplaneförslaget,
begärde nämligen stadens fastighetsförvaltning, att detta
icke skulle ske i full utsträckning, enär det vore
önskvärt att ännu en tid kunna bibehålla vissa av de
närliggande, s. k. provisoriska bostadshusen. Mittrefugen
kunde därför tillsvidare icke givas större diameter än
30 meter; och körbanorna omkring densamma fingo de
skevningar, som förhållandena medgåvo. Trots detta
vågar jag påstå, att anordningarna äro fullt acceptabla
såväl för de bilister, som färdas med den för platsen
gällande maximihastigheten, 35 km/tim., som för dem,
vilka bryta mot dessa föreskrifter och köra med en
avsevärt större hastighet, exempelvis 50 km/tim. En
mindre justering av en refuge, belägen vid anslutningen till
Alviksvägen framför bensinstationen därstädes har
emellertid varit ifrågasatt redan innan ifrågavarande
artikel kom till synes.
Ingenjör Dahlberg synes tillhöra de bilister, vilka
över huvud taget icke kunna förstå, att om man —
såsom fallet är just beträffande de nyaste
genomfartslederna i Bromma — har givit dem. en "magnifik", dvs.
bred, slät och korsningsfri trafikled, där de kunna hålla
hög fart en mycket lång sträcka, så måste man dock
söka med tjänliga medel nedbringa deras färdhastighet
vid korsningspunkterna med andra trafikleder.
Trafikdelarna i gatukorsen äro alltså tillkomna i den
allmänna trafiksäkerhetens intresse och de fylla också på ett
utmärkt sätt denna uppgift — blott de icke äro
utformade på det sätt ingenjör Dahlberg anbefaller.
Alviksvägen har felaktigt docerade kurvor både vid
Smedslättsskolan och vid Ryggåsgatan, säger ingenjör
Dahlberg. Ja, nog är det sant, att skevningarna, om man
skall utgå från gällande normer för landsvägar, borde
sett annorlunda ut, men man bör väl dock icke glömma,
att Alviksvägen är en i ett tättbebyggt samhälle
belägen gata, som måste utformas med hänsyn till behövliga
anslutningar till korsande gator m. m. Vad beträffar
den förstnämnda platsen utfördes beläggningen där
dessutom för ungefär 10- år sedan, och det är ju ur såväl
bil-som vägsynpunkt ganska länge sedan. För övrigt, far
fram med den för vägar inom tättbebyggda samhällen
lagstadgade hastigheten, och de ofullkomliga
skevningarna skola befinnas vara betydelselösa. Vill man rikta
någon anmärkning mot Alviksvägen, så bör detta väl ske
beträffande en sträcka, som ligger mellan de här
avhandlade punkterna och som ingenjör Dahlberg dagligen
passerar vid färd till och från hemmet, nämligen
sträckan genom Äppelviken. Den delen av Alviksvägen, som
stadsplanelades för 16 år sedan, är enligt nutida begrepp
så dåligt utformad, att staden uppenbarligen snart nog
måste komma att få vidkännas en ganska betydande
utgift för åstadkommande av drägliga trafikförhållanden
därstädes.
Slutligen anser ingenjör Dahlberg, att Tranebergsbrons
samtliga fyra körfiler böra utmärkas, "ty annars blir
trafiken fullkomligt vild och trafikkapaciteten mindre
än hälften av vad den borde vara". Hur är det, respek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
