Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1935 - Striden järnväg—bil. Tävlan mellan samfärdsmedlen, av Fr. Enblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
481
rens vore upphävd genom trafikens spedition genom
större företag. Härigenom beräknades en fraktnivå
komma att vinnas, som innebure en avspänning av
konkurrensen med järnvägarna.
Att man, såsom 1932 års trafikutredning sålunda
föreslår, genom statens reglerande tvångsåtgärder
utan ekonomisk innebörd "skulle för vägtrafiken
vinna en fraktnivå, som innebure en avspänning i
konkurrensen med järnvägarna", under det att man
samtidigt årligen med många millioner allmänna
skattemedel understöder samma vägtrafik, måste väl anses
synnerligen märkvärdigt. Staten skulle med ena
handen försvåra vägtrafiken och fördyra densamma
till ingens nytta och samtidigt skulle staten med
andra handen stöda samma vägtrafik med betydande
penningmedel, uttagna av skattebetalare, som icke
hava några direkta intressen i vägtrafiken. I
motsats till detta kommitténs förslag synes det vara
ekonomiskt riktigt och sunt, att den som använder sig av
järnvägarna, betalar dessas omkostnader, att den
som dricker kaffe betalar kaffet och att den som
använder sig av vägarna betalar vägkostnaderna.
Med huru stora belopp av skattemedel understödes
nu biltrafiken?
Enligt senast utkomna vägstatistik hava
kostnaderna för landsbygdens väghållning under 1933
bestritts med:
Stats- Kom. Bil- Summa
medel medel medel mill. kr.
till vägunderhåll ........ — 11 40 51
till vägbyggnad ......... 7 26 19 52
7 37 59 103
Med bidrag av statens arbetslöshetsmedel hava
betydande vägbyggnader utförts under åtskilliga år.
Enligt en av civilingenjören Åke von Malmborg
upprättad i Svenska vägföreningens tidskrift nr 2 1935
införd beräkning har med sådana stats- och
vägkom-munala skattemedel utförts:
vägbyggnader och vägförbättringar
under 1932 för 19,7 mill. kr.
„ 1933 „ 30,0 „
„ 1934 „ 58,0 „
Till skenfria korsningar, broar, hamnar, vissa
vägbyggnadsarbeten och till stensättning av vägar har
dessutom för arbetslöshetens bekämpande beviljats
statsanslag under budgetåren 1933—34 13,0 mill. kr.
1934—35 16,2 „
Ur 1933 års vägstatistik kan även inhämtas, att
vägdistriktens skulder vid detta års utgång voro 63
mill. kronor.
Städernas gatu- och väghållning har enligt 1932
års av Svenska kommunaltekniska föreningen
utgivna statistiska uppgifter kostat 37,4 mill. kr.
Enligt en av undertecknad verkställd, i Svenska
stadsförbundets tidskrift 1934 offentliggjord utredning bör
halva gatubredden i stad beräknas erforderlig för
fordonstrafiken, under det att gatubreddens andra
hälft bör beräknas för parkering av fordon, för
gångtrafiken och för tillgodoseende av vidliggande
byggnaders behov av ljus och luft. Då vidare varje
kvadratmeter körbana i byggnad och underhåll
påtagligen kostar mera än motsvarande yta å övriga delar
av gatan, torde det vara riktigt att minst 50 % av
kostnaden för gatu- och väghållningen i stad bör
beräknas komma på fordonstrafiken, vilken således bör
belastas med minst hälften av kostnaden 37,4 mill. kr.
eller med minst 18,7 mill. kr. Härtill hava städerna
enligt samma statistik av bilmedel bekommit 8,5 mill.
kr., under det att resten 10,2 mill. kr. utgått av
kommunala skattemedel.
Enligt det nu anförda utgick under ett år till
stödjande av biltrafiken i runda tal 7 -j- 37 -j- 10 = 54
mill. kr. vanliga skattemedel, under det att
vägtra-fikanterna själva bidragit med 59 + 8 r= 67 mill. kr.
bilmedel, vilka visserligen i författningar benämnas
automobilskattemedel, men i verkligheten ej äro
att anse som skattemedel utan som vägtrafikanternas
vägavgifter till väghållningen. Dessa bidragsbelopp
hava år ifrån år i viss mån ändrats men giva ett klart
begrepp om, i vilken betydande utsträckning
biltrafiken stödes med allmänna skattemedel.
Trafikmedlen på land, över vatten och i luften
hava alla gynnats med bidrag av skattemedel, och det
är påtagligen klokt att främja utvecklingen av dem
liksom av allt nyttigt arbete med dylika bidrag, men
sedan starten är gjord och ett trafikmedel vuxit sig
starkt, bör det bära sina egna kostnader utan hjälp
av skattemedel. Tävlan mellan trafikmedlen bör
liksom mellan alla andra industrier vara fri. Om ett
nytt trafikmedel är så fördelaktigt, att det tager
trafik från ett annat, kan detta ej hjälpas. Det är
utvecklingens vanliga gång. Den bör ej hämmas
genom trånga restriktioner, som endast fördyra
transporterna, men det kan icke vara med sund ekonomi
förenligt att årligen med mera än 45 mill. kronor
allmänna skattemedel stödja biltrafiken, vilken med
ett dylikt kraftigt stöd kunnat ruinera ett flertal
enskilda järnvägar, omöjliggöra förräntningen av andra
järnvägar och tvinga skattebetalarna att förränta
och amortera det i statens järnvägar nedlagda
kapitalet.
Den närmast liggande åtgärden till hindrande av
den sålunda osunda konkurrensen mellan bil- och
järnvägstrafiken synes i överensstämmelse härmed
vara att indraga allt understöd från skattebetalarna
till biltrafiken och att därmed återställa den fria
tävlan mellan dessa transportmedel.
Biltrafiken, som fått hela vägsystemet till skänks
utan skyldighet att förränta och amortera det däri
nedlagda kapitalet, synes utöver de ovan angivna
årliga väghållningskostnaderna rätteligen även böra
åläggas betalningsskyldigheten för vägdistriktens
skulder, 63 mill. kr., samt för statens och städernas
för gatu- och väghållningen upptagna ej amorterade
lån, vilkas storlek ej nu kan uppgivas.
Ett upphörande av biltrafikens stödjande med
allmänna skattemedel till så betydande belopp, som
ovan angivits, borde för en avsevärd tid framåt
möjliggöra för flertalet järnvägar att fortfarande kunna
drivas i fri tävlan med bilarna.
Staten har för sin del vid 1935 års riksdag
sannolikt endast av budgetära skäl indragit de under en
lång följd av år till vägbyggnader och
vägförbättringar utgående anslagen, dock utan att höja bilarnas
vägavgifter, varför åtgärdens verkan till ökande av
friheten i tävlan mellan transportmedlen är lika med
noll. Nästa steg bör, för att göra åsyftad verkan i
riktning mot en fri tävlan mellan
kommunikationsmedlen, vara att överföra ali återstående kommunal
väghållningsskatt till vägavgifter som gäldas av
väg-trafikanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
