Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1935 - Några synpunkter på de för ingenjörsutbildningen grundläggande läroämnena, av Albert Engvall - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
tum. att författarens verksamhet till sin
tyngdpunkt legat inom produktionstekniken, snarare
tvärtom. Inom större företag händer det t. e.
att även fabrikstekniska förbättringar och
uppfinningar undersökas i en från den ordinarie
produktionsapparaten utbruten experimentavdelning, där
fallen kunna isoleras och bedömas till sina maximala
prestationer. Med vilken fullständighet kan nu det
på experimentavdelningen erhållna idealtillståndet
uppnås vid omplanterandet av den sålunda färdiga
idén ute i ordinarie fabrikation? Jo, med den grad
av förmåga, med vilken det i driften ingående
mänskliga elementet bedömer och undanröjer alla
"osynliga" detaljers summerade destruktiva verkan.
Produktionen — i synnerhet den storindustriella — är
ju i själva verket att likna vid en pågående
fysikalisk process, endast med den skillnaden, att
skalan är oerhört förstorad samt att de ingående
detaljföreteelserna och deras fel äro otroligt många och
svårbestämbara, när det gäller att arbeta med största
möjliga verkningsgrad. På dessa områden är det
ännu plats för och behov av mycken och god
ingenjörskonst.
Slutsatsen blir, att fysiken och särskilt-den
experimentella bör vara väl representerad inom den
grundläggande undervisningen. Nyttan ligger ej blott i
den breda grundvalen för efterföljande studier av
till-lämpad teknik, utan lika mycket i en välgörande be
fordran av teknikerns sätt att uppfatta och handskås
med kommande problem. Detta utesluter dock icke,
att en viss omtanke är nödvändig vid avvägningen av
den grundläggande kursens bredd och djup. Mellan
vetenskaplig forskning och för teknisk
undervisning-nyttiga element finnas även detaljer, vilka från det
senare ändamålets synpunkt sett kunna ha bismak
av finurlighet och djupsinnigt hårklyveri. Sådant
kan oavsiktligt insmyga sig. Den anpassningstid, som
en högskoleingenjör behöver för att applicera och
nyttiggöra sig i praktiken, kan under medverkan
härav bli onödigt lång. Den är redan under normala
förhållanden längre än vad många anse lämpligt. En
av orsakerna härtill är antydd och förklarad i
inledningen till denna artikel. Ytterligare skall här
endast med ett par ord understrykas avsikten med
den tekniskt vetenskapliga undervisningen. Det
gäller att slå vakt om och länka den tekniska
utvecklingen in på banor, som forskning och andra
förutsättningar ’ kunna i olika fall påkalla och medgiva.
Tydligen måste en undervisning, som tager sikte
härpå, vara mera djupsvepande med åtföljande längre
tid för anpassning till vad som rör sig ute på det
praktiska livets vädj obana. Målet är här alltid den
systematiserade erfarenheten. Men detta är något
annat än kravet på att omedelbart kunna nyttiggöra
sig på ett rutinarbete. Det är ingalunda säkert, att
ett arbetsresultat är mindre betydelsefullt därför att
det — i dubbel mening bildlikt talat — ej omedelbart
kan projicieras och avläsas på en skärm.
Som sammanfattning kan sägas, att matematik och
fysik fortfarande måste betraktas som oundgängliga
inslag i ingenjörsutbildningen, även när denna tager
sikte på den mest praktiska sidan av sin uppgift. Men
då vissa kategorier behöva mera och andra mindre,
blir ju frågan närmast den, huru man skall kunna
tillmötesgå båda önskemålen. Vad de matematiska
ämnena beträffar, äro dessa tidigare berörda. Att
teknik och fysik i vissa fall och tillsvidare komma
att arbeta med mera klart markerade gränser är
sannolikt. Detta har redan antytts vara förhållandet
ifråga om värme- och elektricitetsläran. Den senare
börjar sålunda visa tecken att mera rationellt klyva
sig i elektroteknik och elektrofysik, och vad
termodynamiken beträffar, ligger saken till på ungefär
samma sätt. Som detalj av fysiken torde den
företrädesvis ha indirekt och historisk betydelse. För
teknikern är den i begränsad omfattning nödvändig
vid studiet av värmemotorerna. Men som
forskningsinstrument ligger dess framtida betydelse
huvudsakligen på de områden, där fysik, kemi och biologi flyta
in i varandra. Den urskog av regler och undantag,
som möter upp vid studiet av den kemiska
termodynamiken, gör antagligt, att här ännu finnes mycket att
upptäcka och uträtta, detta i trots av de vackra
lagbyggnader, som redan äro knutna till namnen
Helmholtz, Gibbs och Planck m. fi. samt de slutsatser,
som Haber härur drog till fördel för sin berömda
högtryckssyntes av ammoniak, vilken metod ytterligare
utbyggts och tillämpats av Bergius vid syntetisk
brännoljeframställning. Strängt taget äga vi dock
fortfarande blott en termostat, då
hastighetsbegreppet för värmets rörelse ännu ej i grundläggande
mening införts. Innebörden av detta framstår klart, om
man beaktar, att de jämviktstillstånd vi skåda omkring
oss i naturen icke äro statiska utan sannolikt
dynamiska fortfarighetstillstånd, t. e. värmets ständigt
pågående rörelse från högre till lägre temperatur samt
kolsyrans och vattenångans märkliga kretslopp
såsom resultat av förbränning och på samma gång
utgörande huvudmaterialet för den organiska
brännbara substansens återuppbyggande. Med till visshet
gränsande sannolikhet kommer den framtida
tekniska och fria vetenskapliga forskningen att ha sina
största, för tekniken betydelsefulla resultat att
registrera inom fysikalisk kemi och bio-kemi. Om detta
för närvarande ej är av någon större vikt för den
tekniska undervisningen, torde förhållandet ur
teknisk forskningssynpunkt kunna påräkna ett intresse,
som åtminstone gör det förtjänt av att antecknas.
TIDSKRIFTSNYTT INOM MEKANISKA OCH
ELEKTRISKA FACKEN.
Copyright.
Professor Stodola, Zürich, har undersökt
driftsegenskaperna hos en oljeeldad Veloxpanna för 34 t/h ånga
och 25 ata och funnit en ångproduktion av 640 kg/m2h
eldyta samt en verkningsgrad = 93,3 °/c. Fullt tryck
med full effekt kan upptagas resp. erhållas på ca 4 m.
I Oslo har uppförts en Veloxanläggning för 75 t/h jämte
en 31 000 kW ångturbin avsedd som reserv. Hela
anläggningen inkl. turbin upptager samma plats som tre
vanliga pannor för 30 t/h. (A. Stodola, Arch f.
Wärme-wirtschaft, h. 8, s. 201.)
I Bostock-Reuk-Globoid-snäckväxeln kan snäckans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
