Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1935 - Dansk Ingeniørforenings nya hus, av F. H. S. - Ingenjörernas dag i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept.
1935
TEKNISK TIDSKRIFT
511
Fig. 3. Stora klubbrummet.
i den danska tidningen Politiken föreställer sig att
det kan gå, om denna ledning skulle springa läck,
framgår av fig. 4. Huset fasadbelyses nattetid med 32
natriumlampor. Det förtjänar nämnas, att hela
effektbehovet för denna belysning belöper sig på den
blygsamma siffran 2,25 kW. F. H. S.
INGENJÖRERNAS DAG I FALUN.
Lördagen den 30 november samlades från när och
fjärran medlemmarna av Ingeniörsklubben i Falun till
årsmöte i Bergslagets festvåning. Förutom den
mangranna anslutningen från de i staden arbetande
ingenjörerna hade —• trots det svåra väglaget — en mycket
representativ samling av ingenjörskonstens utövare
ej blott från grannskapet utan även från de stora
bruken och verkstäderna i Gästrikland, Uppland,
Västmanland, södra Dalarna, ja t. o. m. Värmland, jämte gäster
från huvudstaden, Södertälje och Linköping, infunnit sig.
Föreningens ordförande bergslagsdisponenten E.
Lundqvist öppnade årsmötet.
Vid val av styrelse och övriga befattningshavare
omvaldes med acklamation samtliga utom tre, som
antingen bestämt undanbett sig återval eller lämnat
föreningen. Sålunda utsågos: till ordförande disponent E.
Lundqvist, v. ordförande disponent W. Nisser,
sekreterare bergsingenjör Th. Quennerstedt, v. sekreterare
bergsmästare Th. Dahlblom, skattmästare ingenjör Fritz
Parke, redaktör och bibliotekarie bergmästare B.
Ti-berg, övriga styrelseledamöter bergsingenjör Emil öhrn
och vägingenjör P. Töre Norlin, styrelsesuppleanter
bruksförvaltare Arthur Eiritz, disponent H. Arfwedson,
revisorer ingenjör Götrik Ehrling, ingenjör Arvid
Munktell, revisorssuppleanter övering. Bertil Åström,
ingenjör John Malmqvist, förste klubbmästare ingenjör
Gösta Fröman, andre klubbmästare civiling. Nils E: son
Lenas.
Sedan föreningsärendena blivit undangjorda, samlades
deltagarna till te i den s. k. lilla magasinssalen och
närliggande rum, en traditionell högt skattad gästfrihet
från Bergslagets sida.
Diskussionsmötet
inleddes med ett föredrag av
direktören för Elektrisk
malmletnings a.-b.,
falu-sonen Karl Sundberg, som
höll ett utmärkt upplysande
föredrag över ämnet: Nya
hjälpmedel för uppletning
av nyttiga
mineralförekomster. Inledningsvis
omnämnde han, att han inför
ingenjörsklubben för elva
år sedan hållit ett föredrag
över elektriska och andra
geofysikaliska
malmletnings-metoder, varför han kunde
hänvisa härtill och sålunda
avstå från någon
orientering rörande de äldre
metodernas principer och
problem samt huvudsakligen
uppehålla sig vid de nya
metoderna för uppsökning
av vatten, naturgas, olja och
malmer. De viktigaste
hjälpmedlen äro geologi, geofysik
och borrning. Den
österrikiske geologen Höfers år
1876 uppställda
"antiklinal-teori" innebär, att gaser
och olja, som äro de lättaste "mineralen", måste sökas i
de uppresta, slutna bergartsvecken (antiklinalerna) men
vatten huvudsakligen i de nedtill slutna vecken
(synkli-nalerna). Denna teoris allmängiltighet har vunnit full
bekräftelse och med utomordentligt gott resultat blivit
tillämpad för såväl olja och gas som vatten.
Bland belysande bilder och exempel härpå, visades att
gas, ehuru ej i ekonomiskt tillräckliga mängder,
innehållande metan och kväve med stor heliumhalt blivil
funnen på Öland och att Köpenhamns hela vattenbehov
av intill 170 000 m3 per dygn erhålles genom 175 st.
borrbrunnar. Likaså för malmletning hade denna teori
börjat med fördel tillämpas i Amerika, och dess
giltighet synes även bekräftas av Vesterbottensfyndigheterna.
Föredragshållaren lämnade så en ingående skildring av
flygfotograferingens användningsmöjligheter för
projekteringsändamål, vilken tidigare varit föremål för en
uttömmande uppsats i Teknisk tidskrift Bergsvetenskap,
h. 5, 1935, och övergick därefter till de nya geofysiska
hjälpmedlen, vilka äro:
1) Magnetiska, baserade på föremålens olika magne
tism.
2) Gravimetriska, där avvikelser från omgivningens
specifika vikt kunna avläsas.
3) De seismiska, som omfatta sprängämnens inverkan
på mineral av olika elasticitet och avläsas medelst
känsliga seismografer.
4) De elektriska, genom vilka mineralens olika
elektriska ledningsförmåga undersökes.
De gamla magnetiska metoderna ha förbättrats, med
hjälp av för temperaturen relativt okänsliga magneter,
till en mätnoggrannhet av 2 X 10 ~5 Gauss eller en
fyrtiotusendel av jordmagnetiska fältstyrkan.
För de gravimetriska mätningarna har
"torsionsvå-gen" utgjort det enda mera använda instrumentet, ett
svårhanterligt instrument. Tyngdkraftsundersökningar
utföras numera med pendelinstrument, vilka emellertid
kräva mycket dyrbar utrustning och ytterst noggranna,
tidsödande observationer. Därför har på sistone en del
nya instrument framkommit, t. e. tysken Haaleks,
baserat på barometerprincipen, den danske professorn
Isings och den svenske dr Lindblads, alla tre med myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
