Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1935 - Ingenjörernas dag i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
ket nära överensstämmande mätresultat. De övriga
metoderna nödgas vi här helt förbigå.
Sedan ovan nämnda metoder givit antydan om en
efterspanad mineralfyndighet, måste man genom
borrning närmare fastställa tillgången, innan arbetet på
fyndighetens utnyttjande kan igångsättas. Även på detta
område har utvecklingen gått framåt. Inom det
sydafrikanska guldmalmsområdet har man nått ett
borrningsdjup av mer än 2 500 m. Världsrekordet innehas av Gulf
Oil Production Co, som i år avslutat ett borrhål i Texas
pä 3 900 m djup. Hålets begynnelsediameter var 15%
tum och dess slutdiameter 6% tum.
För diamantborrning har man med fördel börjat
ersätta de dyrbara, svarta diamanterna, carbons, i
borrkronorna med billiga, för smycken odugliga vita
diamanter, s. k. boarts. EJn sådan borrkrona kostar endast
ca 200 kronor eller 5 à 6 % av en carbonkrona. Svenska
diamantbergborrnings a.-b. har konstruerat en mycket
billig diamantborrmaskin, benämnd Typ X, för borrning
till max. 100 meters djup, lämplig för vårt land. En
sådan kostar inalles 4 500 till 5 000 kronor med en
driftskostnad per borrad meter av omkring 20 kronor
exkl. amortering. (Se teknisk tidskrift
Bergsvetenskap 10, 1935.)
Slutligen har holländarne Mekel och Aarts
uppfunnit den s. k. elektriska smältborrningsmetoden,
intressant därigenom att mineralen utsmältas medelst
elektrovärme, varigenom hålet samtidigt får en hållbar
beklädnad av glasartad slagg.
Föredraget förtydligades av ett stort antal bilder,
även stereoskopkartbilder, samt prover och belönades
med livliga applåder.
Diskussionen inleddes av dr Lindroth, som uppdrog
en jämförelse mellan de elektriska och de magnetiska
mätningsmetoderna och erinrade om de gamla
gruvkom-passerna såsom beprövade och tillförlitliga hjälpmedel
vid uppsökandet av magnetiska malmer. Han
redogjorde för de resultat, vartill man kommit genom ganska
ingående mätningar man utfört under de senare åren i
Torsåker, ehuru utan anmärkningsvärda, positiva
resultat samt uttalade sitt tvivel om att ens med hjälp av de
nya metoderna kunnat upptäcka några ytterligare
malmer av ekonomiskt värde här i Bergslagen eller i
Bolidenområdet.
Professor Per Geijer önskade tillbakavisa inledarens
förebråelse mot den svenska nationen i gemen: att den
skulle hysa bristande intresse för borrning efter
vatten, en förebråelse, som möjligen kunde ha något fog i
sydligaste Sveriges vattengenomsläppliga bergarter. I
Jämtland hade t. e., även i yngre bergarter, anskaffning
av, vatten på vissa ställen varit ett mycket svårlöst
problem.
Antiklinalteorien hade i vårt land mycket inskränkt,
tillämpning, vilket talaren förklarade, huru elegant den
i och för sig må vara. Slutligen önskade han
understryka värdet av den nya borrmaskinen Typ X, som han
skämtsamt kallade "det borrande X:et" och välkomnade
den som ett tillskott i de nya hjälpmedlen för
uppletandet av nyttiga mineral.
Efter en replik av direktör Sundberg och
ordförandens tack till föredragshållare och deltagare i
diskussionen vidtog omedelbart det andra föredraget: Om
lättmetaller, deras egenskaper och användning i
industriens tjänst. Som detta föredrag i huvudsak
återgivits i Tekn. tidskrift Mekanik, h. 7, 1935, måste vi nu
avstå från ett referat.
Föredraget belönades med en livlig applåd. I sitt
tack betonade ordföranden, att järnindustrien förr sett
ner på lättmetallerna av två skäl, de trodde ej på dem
och sågo på dem ändock som medtävlare på det tek-
niska metallområdet. Nu voro de tacksamma att få lära
känna dem närmare och hade därvid funnit, att de ej
voro medtävlare med järnet om makten utan att de
båda metallerna komplettera varandra och som sådana
äro den materiella kulturens medtjänare.
Då en av ingenjörsklubbens allra äldsta medlemmar
— bergmästare Th. Dahlblom —• i dagarna hemkommit
från en resa till Johannesburgsdistriktet i Sydafrika,
ombads han att lämna några uppgifter rörande
Järnmalmer ocli järntillverkningen i Sydafrika. De flesta
sydafrikanska malmer ha enligt geologen Wagner
ansetts ha för höga kisel- eller titanhalter för att lämpa
sig för tackjärnsframställning. Det var endast två
fyndigheter, som kunde ifrågakomma, den ena väster om
Transvaal vid Postmastburg samt Thabazimbijärnberget
i norra Transvaal. Den förra är en hematitmalm av 60
km utsträckning, som förutom till järnframställning av
infödingarna använts som rödfärg för personlig
"hår-färgning" och som sådan utgjort en begärlig bytesvara.
Den andra vid Krokodilfloden med en bredd av 2,4—
30 m och en längd av 48 km. Thabazimbimalmen, en
svart blodsten, liknar den gamla "Tennblankastenen"
från Lindes Bergslag, har en järnoxidhalt av cirka 97 %
och en järnhalt av drygt 68 % samt en fosforhalt av
0,064 %.
Förslag om bearbetning upptogs år 1908, men först
under världskriget kom större tillverkning igång i små
koksmasugnar vid Pretoria och vid Vereeninging, dock
utan framgång. År 1922 beslöts att statligt premiera
tillverkningen, vilka premier snart höjdes från 15 sh
per ton till 25 sh 6 d med påföljd att masugnar om 150
tons dygnstillverkning byggdes.
År 1926 upphörde premieringen, och verket vid
Vereeninging nedlades. Ett nytt bolag, Iron and Steel
Corporation, "Iscor" bildades med fem millioner pund
tecknade av regeringen för byggande av det nya
verket vid Pretoria. Hyttan är 25,2 m hög och
dygnstillverkningen 600—650 ton med en koksåtgång av 0,65 ton
per ton tackjärn. Räls, balkar, plåt och trådämnen
tillverkas. Hyttans slaggmängd var förvånande stor,
beroende på de synnerligen orena kolen. Antalet
anställda: förutom 300—400 i "the Staff" 1 200 vita och
1 900 svarta. Vattentillförseln är dyrbar och klimatet
hett sommartid, varför arbetet då är ytterst svårt. Man
anser allmänt, att anläggningen icke är någon god
affär och som ej utan statens understöd kan bära sig.
Någon svårare konkurrens torde sålunda för Europa ej
vara att befara.
Sedan bergmästare Dahlblom vederbörligen
avtackats med applåder, förklarades sammanträdet av
ordföranden avslutat, och deltagarna gingo efter en
intensivt utnyttjad eftermiddagssession direkt till Grand
hotel för att intaga gemensam middag, med ett
deltagareantal av omkring 135 personer. Hedersgäster
voro landshövding Bernhard Eriksson, professor Per
Geijer och föredragshållarna.
Efter middagen höll civilingenjören Einar Landberg
ett med det mest spända intresse åhört föredrag över
märkliga brobyggnader, späckat med utmärkta bilder
och åtföljt av en synnerligen vacker film över Lilla
Bältbrons byggande, vilken film med stor älskvärdhet
blivit ställd till förfogande av danska statsbanornas
chef, generaldirektör Flensburg, och nu för första
gången visades utom Danmark. Det är tyvärr omöjligt,
även av utrymmesskäl, att här utan bildmaterial
återgiva något av det mycket värdefulla föredraget.
Med några muntrationsnummer avslutades denna
eljest med tekniskt vetande så fullbelastade
novemberafton.
T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
