Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 28 dec. 1935 - Ekonomiserande åtgärder i statsbanedriften, av Tage Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 52 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 28 DEC.
ÅRG. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 5
INNEHÅLL: Ekonomiserande åtgärder i statsbanedriften, av aktuarien Tage Berger. — Vaktombyte. —
— Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
EKONOMISERANDE ÅTGÄRDER I STATSBANEDRIFTEN.1
Av aktuarien Tage Berger.
När man går till en redogörelse för de förändringar
och förbättringar i driftsformen, som företagits
inom järnvägsväsendet, skall man finna, att dessa ha
karaktären dels av successivt skeende omläggningar
med långsamt givande resultat och dels av mera
markerade direkt verkande rationaliseringsåtgärder.
I första fallet skulle man vara berättigad att tala om
epoker i utvecklingen, medan i det senare fallet
beteckningen etapper synes vara den riktigaste. Hela
den period, som sträcker sig från det sista fredsåret
1918 fram till innevarande tidpunkt, bildar en dylik
epok ifråga om järn vägs väsendets rationalisering,
medan vid sidan härav de allra senaste årens
framsteg giva exempel på en sådan etapp i utvecklingen,
i ovan angivna bemärkelse.
Först må ett par siffror anföras, vilka belysa i
stort utvecklingen under nyssberörda epok, dvs. från
år 1913 till år 1934. Personalen för drift och
underhåll vid statens järnvägar uppgick i medeltal under
året till 26 026 under 1913 och 26 395 under 1934,
innebärande en obetydlig ökning alltså. Under
samma tid hade emellertid banlängden ökat från
4 696 till 7 514 km, antalet personkilometer från
1027 till 1700 mill. och antalet godstonkilometer
(exkl. lapplandsmalm) från 1079 till 1 533 mill.
Detta innebär, att år 1934 föll på varje anställd
58 % fler kilometer banlängd, 63 % fler
personkilometer och 40 % fler godstonkilometer än år 1913.
När man konstaterar dessa siffror, trycker man
också på själva nerven i statsbanornas ekonomi. Det
är personalen och kostnaderna för densamma, som
utgöra den allt dominerande faktorn härvidlag.
Medräknar man kostnader för pensionering, läkarvård,
beklädnad och dylikt, belöpte sig utgifterna för
personalen år 1934 till 110 mill. kr., utgörande 71 % av
de till 155 mill. kr. uppgående totala drift- och
underhållskostnaderna. De egentliga avlöningarna
uppgingo under 1934 för nyssnämnda personal till
94,4 mill. kr. Det torde vara av intresse att se,
vilken roll den rörliga levnadskostnadsindexen spelar
för denna totala utgiftspost. I förestående belopp på
94,4 mill. kr. ingår dyrtidstillägg med 7,0 mill. kr.,
beräknat efter i genomsnitt 8,5 %. När
levnadskostnadsindex stiger med 2 point medför detta, att
det procentuellt på lönen utgående dyrtidstillägget
ökar med 1 point, motsvarande i runt tal 0,8 mill. kr.
i Föredrag hållet den 31 okt. 1935 i teknologföreningens
avdelning för Industriell ekonomi och organisation.
Järnvägsmannakåren har självfallet kommit i
åtnjutande av den höjning i social standard, som i så
hög grad satt sin prägel på den ifrågavarande epoken.
Detta belyses i främsta rummet av den avsevärda
ökningen av den nominella lönen från 1913 till 1934.
Beaktar man härtill också den effektiva arbetstidens
reducering genom åttatimmarslagens införande,
framstå också klart anledningarna till de organisatoriska
och tekniska åtgärder, som måst vidtagas under den
ifrågavarande epoken, nämligen nödvändigheten att
kompensera den prisförhöjning, som
personaltjänsten utsatts för.
Till belysande av vilken roll personalkostnaderna
spela inom de olika tjänsteområdena, må följande
siffror anföras för 1934.
Personalutgifter
mill. kr.
Banavdelningen ................. 17
Trafikavdelningen ............... 40
Maskinavdelningen ............... 24
Huvudverkstäderna............... 10
Summa 91
Inom förstnämnda tjänsteområde, som omfattar
banans bevakning och underhåll, ha successivt
genomförts genomgripande omläggningar, för vilka här
i korthet redogöras.
Åren 1911—1915 utgjorde en försöksperiod i
avseende på banbevakningen, i det att styrelsen under
denna tid medgivit distriktsförvaltningarna att
själva på lämpligaste sättet ordna denna. På
grundval av erfarenheterna från denna försöksperiod
tillkom 1916 års banbevakningsordning. Enligt denna
indelas de olika bandelarna i tre grupper med
hänsyn till trafikintensiteten, A-gruppen med stark eller
ordinär trafik, B-gruppen med mindre och C-gruppen
med svag trafik. Linjen indelades i
banbevaknings-sträckor av olika längd, beroende på vilken av
ovannämnda grupper bandelen tillhörde, och å varje sådan
tjänstgjorde en eller flera banvakter, som erhöll var
och en sin arbetssträoka. Bevakningssträcka
tillhörande grupp A och B skulle besiktigas 3 resp. 2
gånger per dygn, beroende på, om nattåg framfördes
eller icke. Bevakningssträcka tillhörande grupp C
skulle besiktigas 1 gång per dygn. Enligt
förordningen skulle det ordinarie banunderhållet
ombesörjas av banvakterna, vilkas antal sålunda icke
minskades; banarbetarnas antal kunde däremot
begränsas. Den effektiva tjänstgöringstiden höll sig
omkring 10 timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
