Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 4
JULI 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
*
AUTOMOBIL ocu MOTORTEKNIK
REDAKTÖR: NILS GUSTAFSON
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Avgasanalys och distributionsundersökning såsom medel för bilkontroll, av civilingenjör Rolf
Stéenhoff. — Vägar med eller utan kurvor, av P. E. Hubendick. — Normalbeteckningar för motorsmörjoljor. —
Notiser.
AVGASANALYS OCH DISTRIBUTIONSUNDERSÖKNING
SÅSOM MEDEL FÖR BILKONTROLL.1
Av civilingenjör Rolf Stéenhoff.
Kommittén för Automobil- och motorteknik har haft
vänligheten anmoda mig att något redogöra för de
undersökningar, som fortgå under praktisk drift med
bilparken vid Apotekarnes mineralvattens aktiebolag.
Detta är orsaken till att denna redogörelse kommit att
omfatta såväl avgasanalys som
distributionsundersökning, ehuruväl dessa ämnen få anses tillhöra väsentligt
olika grupper av tekniska forskningsuppgifter. Jag ber
vidare få betona, att jag inför detta sakkunniga
auditorium icke uppträder såsom biltekniker utan snarare
såsom oppositionellt lagd distributör.
Vid jämförande studium av driftsrapporterna från
vår mycket stora bilpark, fördelad på trenne bilmärken,
och med, som det kunde tyckas, likartad sysselsättning,
förmärktes vid en viss tidpunkt en egendomlig
förskjutning i vagnarnas specifika bränsleförbrukning. Då
vagnarna sedan många år äro föremål för en sträng
detaljerad kontroll, och då tillgängliga statistiska uppgifter
sträcka sig långt tillbaka i tiden, kunde sådana orsaker
till de iakttagna anomalierna uteslutas, som voro att
tillskriva karakteristiska egenskaper hos vagnarna och
deras förare. För att söka en förklaring till
företeelsen igångsattes en del experiment, som bl. a. ledde
till införandet av en kontrollmetod, som är mera känd
från stationära förbränningsmotoranläggningar,
nämligen analys av förbränningsgaserna. Då denna metod,
såvitt jag har mig bekant, icke torde här i landet ha
tillämpats vid praktisk drift, skall här helt kort beröras
dess förutsättningar och möjligheter.
Vid fullständig förbränning av bränslet med den
teoretiskt erforderliga mängden förbränningsluft bildas
endast kolsyra och vatten, vid bortseende från de små
mängder svavel och kväve, som förekomma i de här i
landet använda flytande automobilbränslena. Efter
vattenångans kondensering kommer man att i avgasen
finna kolsyra jämte det från luften härrörande kvävet.
I den mån tillförd mängd luft överstiger den
erforderliga mängden, bli dessa gaser utspädda med de från
luftöverskottet härrörande mängderna syre och kväve.
Råder däremot underskott på förbränningsluft, blir
förbränningen ofullständig och det bildas en rad olika
förbränningsprodukter, såsom koloxid, acetylen, vätgas,
metan, ättiksyra och fritt kol. Kolet avsätter sig i fast
form i cylindrar och gaskanaler. Av de gasformiga
biprodukterna är här koloxiden av praktiskt betydelsefull
storleksordning, medan de övriga torde kunna
försummas vid analysen. Tidigare utförda försök (Meyer)
hava visat, att mängden metan förekommer i ett ganska
bestämt förhållande till mängden koloxid och att mäng-
den av samtliga kolväten blott uppgår till en bråkdel
av mängden koloxid. Under dessa förutsättningar kan
man, genom att summera de kemiska ekvationerna för
förbränning med överskott resp. underskott på
förbränningsluft, erhålla ett enkelt uttryck för det av
förgasaren givna blandningsförhållandet, nämligen
f = R v 300 ~ + u + v)
’ 33 X t + u
där beteckningarna äro:
f = kg luft pr kg bränsle,
C = kg kol pr 100 kg bränsle,
t, u, v = 1 C02, CO, Oo pr 100 1 avgas.
För att hastigt kunna kontrollera de vid analysen
erhållna resultaten har ett samband mellan storheterna
t, u och v deducerats. För de bränslen, som här
ifrågakomma, nämligen bensin, alkohol och bentyl, gäller
approximativt, att antalet gramatomer väte är lika med
dubbla summan av antalet gramatomer kol och syre.
Detta förhållande framgår av bruttoformlerna i tab. I.
Genom iakttagande härav har jag erhållit följande
samband
+ u + v = K
där K är en konstant, som varierar något med
förgasar-fabrikatet.
Till kontrollformeln kan anmärkas, att vid fullständig
analys av bränslet och avgaserna bör vänstra membrum
ökas med volymprocenten av andra oförbrända gaser
än CO, samtidigt som högra membrum minskas med
den ofullständigt förgasade mängden bränsle, således
närmast mängden avsatt kol. Vid bortseende från dessa
termer fjärmas visserligen identitetens båda led från
varandra, men detta är, som vi senare skola erfara, av
mindre betydelse.
Tal). I.
Viktsprocent C H 0 Bruttoformel
Lätt bensin....................... 86 14 0 Cn H2n
Etylalkohol........................ 52 13 35 C2 HeO
Bentyl ................................ 77 14 y C12 H26O
i Föredrag inför Svenska
Mekanik, den 26 mars 1935.
teknologföreningens avd. för
Då blandningsförhållandet är omvänt proportionellt
mot den för en viss prestation tillförda bränslemängden,
blir graden av bränsleutnyttjande i sin tur direkt
proportionellt mot blandningsförhållandet. Vid en teoretiskt
fullständig förbränning av bentyl erhålles i avgasen en
kolsyrehalt av 14,9 %, svarande mot ett
blandningsförhållande av / = 13,4. Härur kan man således beräkna en
viss vagns bränsleutnyttjande förmåga, därest man
känner de i avgasen ingående komponenternas relativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:12 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935am/0027.html
