Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE KONSTRUKTIONER PÅ LINLAS TILL
GRUVHISSAR.
Av Ernst Rothelius.
HÄFTE 2
TEKNISKTIDSKRIFT!
FEBR. 1935
*
BERGSVETENSKAP
Redaktör- B.G. Markman.
INNEHÅLL: Nyare konstruktioner på linlås till gruvhissar, av bergsingenjör Ernst Rothelius.
o
At förbättring av linlåsens konstruktion har ej
ägnats samma uppmärksamhet som åt andra
detaljer, som lia med uppfordringen ur gruvor att
göra. Med växande uppfordringsdjup hos de svenska
gruvorna komma fordringarna på linlåsens
konstruktion ur säkerhets- och driftssynpunkter automatiskt
att stegras. Följande korta sammanställning av
nyare utländska linlåskonstruktioner, deras
egenskaper och de erfarenheter man hittills vunnit om dem,
torde därför kunna påräkna ett visst intresse.
På ett gott linlås bör man kunna ställa följande
fordringar:
1. Linlåset skall kunna öppnas och slutas lätt, så
att man bekvämt kan inspektera den del av linan,
som befinner sig i låset. Det är av lika stor vikt att
inga trådbrott, rostbildningar och andra skador
förefinnas på denna del av linan, som på den fria delen.
2. Linlåset skall vara så beskaffat att de bärande
parterna ej utsättas för skarpa böjningar. Genom
för tvära böjningar erhållas ej blott en starkt ökad
total påkänning i linan utan lasten blir ojämnt
fördelad på linparter och lintrådar. De mest krökta
trådarna få understundom uppbära den största lasten,
så att deras brottsäkerhet kommer långt under den
fordrade (sju- eller åttafaldiga).
3. Utom dessa extra böjningspåkänningar böra
även alla andra krafter såsom t. e. tryck från
lin-mantlar, klämbackar, sidkrafter, härrörande från
hissens kastningar och rena friktionskrafter, undvikas
vid linans inträde i linlåset. Där bör så vitt möjligt
endast dragpåkänningar existera.
4. Inställningen och fastspänningen av linan vid
hissen måste vara enkel och lätt utförd.
5. Linlåsets vertikala höjd bör vara så liten som
möjligt, så att den fria höjden i laven ökas,
varigenom risken vid överspelning minskas. Man vinner
härvid även vid kapning av linan, då en mindre
längd måste kapas varje gång.
6. Linlåsct skall vara av enkel, kraftig
konstruktion och kunna skötas på enkelt sätt.
Under de senaste åren har det särskilt i Tyskland
arbetats mycket med linlås och deras detaljer i
avsikt att erhålla så säkra linlås som möjligt.
Samtidigt har man sökt få fram sådana konstruktioner
som skola bevara linorna, så att linkostnaden skall
hållas nere. Man har därvid sökt följa de önskemål
som uppställts i ovanstående 6 punkter.
År 1923 beskrev Mörtsell1 de olika konstruktioner
på linlås, som funnos vid denna tid. Den här
följande uppsatsen kommer huvudsakligen att behandla
konstruktioner och undersökningar på området som
tillkommit under 11 år, som förflutit sedan dess.
Kauskonstruktioner med linklämmorna ovanför
kausen.
I Tyskland äro fortfarande de mest använda
linlåsen av kaustyp, dvs. linan har lagts i en ögla
omkring en kaus. Linändan har sedan över kausen
fästs vid den bärande lindelen medelst klämmor av
ett eller annat, utseende. Utvecklingen av
konstruktionen av dessa linklämmor har ingående beskrivits
av G. Elster2. I fig. 1 synas tre konstruktioner.
Den vänstra och den mellersta bestå endast av två
parallella plattor, vilka medelst ett par skruvar
Fig. 1. Tre olika typer av linklämmor. Till höger Kellner och
Flothmanns konstruktion.
äro hopskruvade av lindelarna. I plattorna äro
uttag gjorda för linorna. Hos den mellersta
konstruktionen äro bultarna försänkta för att de ej
skola kunna gå upp. Den högra typen, som
tillverkas av Kellner och Flothmann, visar en mjukare
och större anslutning omkring lindelarna.
Härigenom har det specifika yttrycket kunnat minskas. Vid
en hårdare tilldragning sluta sig dessa plattor ännu
bättre om linorna. Alla skarpa kanter äro avlägs-
1 Tekn. tidskr., Bergsvetenskap, häfte 1, sid. 1—5, 1923.
2 Berg– und Hüttenmännisches Jahrbuch, Band 77, sid. 150
—155, Leoben 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935b/0003.html
