- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Bergsvetenskap /
2

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

TEKNISK TIDSKRIFT

12 jan. 1935

Fig. 3. Linlås med säkerhetsklämmor. Fig. 5. Delar till Heuer-Hammers kläm-

förbindning.

för kraftig tilldragning kan t. o. m. brott erhållas å
linan.

Herbst1 ger en framställning av
belastningsförhållandena vid ett linlås av denna typ och huru lasten
varierar vid de olika klämmorna (fig. 7). Den
avtager successivt emot kausen på den till kausen
ingående delen av linan och ifrån kausen på linändan.
Yid a härskar i båda delarna av linan samma spän-

1 Glückauf, årgång- 64, 1928, sid. 1205—1210.

Fig. G. Tilldragningsskruvarna inlagda
i omvänd riktning.

Torr lina mellan två klämbyglar eller
klämplattor ............................. 0,25—0,28

En lina pressad mot en annan medelst två

klämplattor eller byglar, linorna torra 0,22—0,25
Om linorna i ovanstående fall smorts med
tjära .............................. 0,15—0,18

Ovanstående värden gälla om de båda linorna
läggas rakt utefter varandra. Vid ett kauslinlås är
linan böjd om kausen och härigenom uppstår ett stort

Fig. 2. Säkerhetsklämman
"Backenzahn".

nåde, vilket gått lätt, då plattorna utgöras av
stålgjutgods. Dimensionerna ha emellertid vuxit något.

En annan gammal konstruktion klämbygeln (se
fig. 2) har förbättrats därigenom att den inlagda
plattan försetts med fyra utskott. Den kallas nu för
säkerhetsklämman "Backenzahn". I fig. 3 synes, huru
denna klämbygel användes. Utskotten förstöra dock
vid tilldragningen mycket lätt linan.

Den senaste konstruktionen Heuer—Hammer
framgår av fig. 4 och 5. I denna
konstruktion voro båda
plattorna precis lika och av
stålgjutgods. Av fig. 6 framgår, att
skruvarna även kunna i
förhållande till varandra inläggas i
omvänd riktning.

Genom dessa klämnior och
den dubbla linan vid dessa
klämförbindningar ökas vikten
rätt mycket vid ett linlås av
denna typ. Ju längre den
högsta klämman är belägen över
kausen dess större bliva de
störande dynamiska
påkänningarna. Tilldragningen av skruvar och muttrar på ett
rätt sätt är mycket viktigt. Den översta klämman
bör vara lättast tillskruvad. I annat fall utsättas
lintrådarna vid den för svängningarna i linan mest
utsatta översta punkten för stora extra
tryckpåkän-ningar.

Då linans genomskärningsarea minskas vid dess
insättande i drift genom belastningen måste
klämmorna i synnerhet vid nyligen påbörjad användning
av linan åtdragas med tata mellanrum. Det är svårt
att deducera fram något särskilt säkerhetstal, vilket
skulle angiva det minsta antalet klämmor med vissa
bestämda dimensioner relativt lindiametern och
tilldragna efter särskilda föreskrifter samt placerade
på vissa avstånd från varandra, som skulle fordras
för att linan ej skulle kunna släppa och rusa ut ur
kausen. Man kan endast efter vunnen erfarenhet
genom insättandet av ett stort antal
klämmor av för linan lämpliga dimensioner
uppnå hügTe grad av säkerhet, men man
blir ändå alltid beroende av huru
kläm-mornas skruvar äro tilldragna. Genom

ning, om man bortser I) från det vridningsmoment,
som förefinnes ocli vilket strävar ställa linkausen
snett (fig. 7), och II) från den friktion som måste
uppstå mellan linan och kausen, om linan sättes i
rörelse. Om man enligt fig. 7 förutsätter, att lasten
minskas med lika
stort belopp vid varje
klämställe på linan,
måste den bärande
delen av linan sträcka
sig mera än linändan.
Klämmorna komma då
att intaga det sneda
läge, som framgår av
fig. 7. Ju större
avståndet är mellan
klämmorna, dess större blir
längdskillnaderna
beroende på den olika
förlängningen. Bäst är
om avståndet mellan
klämmorna ej är större,
än att man mycket väl
kan se linan mellan
dem. Ett avstånd mellan två på varandra följande
klämmor bör därför ej vara större än 1—1,5 gånger
klämplattans eller klämbygelns bredd. Vid större
avstånd kan man alltid lägga märke till åtminstone
mellan de högsta klämmorna bågformiga
utbukt-ningar av linan mellan klämmorna på linändans sida.
Detta beror därpå, att linändan vid fastspänning
utefter den bärande lindelen ej kan sträckas lika bra
som denna. Tydligen överföra de översta klämmorna
ingen nämnvärd belastning på linändan, vilket visar
att de skulle kunna undvaras.

Yid beräkning av de friktionskrafter, som
kunna uppnås med
klämmorna kan man
använda följande
vär-den på friktionskoef- >
ficienten .: 4HHH

Fig. 4. Heuer-Hammers
klämförbindning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935b/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free