Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
ostlig riktning. De högsta delarna äro belägna blott
en meter under markytan. En liknande men mindre
tertiär skålla är även påvisad vid Nuskern, som ej
ligger så långt från Steinitten.
Bärnstensförande avlagringar av miocen ålder
utgör den i Samlandet förekommande
brunkolsformationen, vari bärnstenen uppträder nästformigt i
betydande mängd i s. k. "Gestreifte Sande". Den
första rent bergverksmässiga utvinningen av bärnstenen
Fig. 3. Skålla av oligocen i diluvium vid Steinitten.
igångsattes i dessa skikt i slutet av 1700-talet men
visade sig efter kort tid ej vara ekonomisk.
I diluviala avlagringar förekommer bärnsten över
hela provinsen Ostpreussen. Vid varje större
utgrävning i isälvs- och ishavsmärgel eller sand och
genom dränerings- och brunnsgrävningar påträffas
alltid bärnsten. Det i Ostpreussen hittills funna
största bärnstensstycket, som vägde mellan 6 och
7 kg, är påträffat just i denna formation på godset
Schlappacken vid Gumbinnen. Oftast förekommer
den även här i form av hopsvämmade nästen.
Särskild grävning efter bärnstenen i denna formation
har ägt rum vid Heiligenbeil, Schillgehnen vid
Braunsberg och i det masuriska området i södra delen
av provinsen. Inom det sistnämnda området märkas
fyndigheterna Schiemanen, Willenberg,
Klein-Jerut-ten, Fürstenwalde och framför alla andra
Friedrichs-hof. Alla dessa ligga i närheten av Ortelsfourg.
Utgrävning av bärnsten inom detta område ägde rum
i första hälften och mitten av 1800-talet. Bärnstenen
förekommer här tillsammans med s. k. sprookholz,
som anses härstamma från ett brunkolsträd och som
tack vare samma spec. vikt som bärnstenen avsatte
sig samtidigt med denna. Bärnstenen förekommer
här i form av oräkneliga nästen liggande mellan en
till tre meter under markytan. Mäktigheten hos den
bärnstensförande avlagringen varierar mellan 0,3 och
1 m. Den masuriska bärnstenen har en mycket tunn
förvittringshud. Över själva sprockholzskiktet
ligger fläcktals en svartaktig jord (Smolucha), som är
fettartad, och i denna jord ligger den finaste
bärnstenen, som är fri från ali ’förvittringshud oeh
benämnes Judenstein. I detta område anses det, att
bärnstensutvinningen har ägt rum sedan förhistorisk
tid. Härifrån härstammar även den blå bärnstenen,
som skattas högst av alla i handeln förekommande
sorter. I Paris går den under namn av rysk
bärnsten. Bärnstensgrävningen inom detta område
nedlades 1869.
De största i alluviala avlagringar förekommande
bärnstensförekomsterna torde vara de i Prökuls i
Kurisches Haff söder om Memel och Schwarzort.
Här uppträdde bärnstenen tillsammans med
sprock-holz i en finkornig sand, lig-gande på 6 till 10 meters
djup under vattenytan i Kurisches Haff. Enligt
Klebs ha dessa förekomster uppstått på så sätt, att
vissa stormar tryckt upp vattnet i havsbukten och
tillsammans med detta bärnsten och sprookholz samt
finkornig sand, som frigjorts vid vattnets rörelser.
Denna tjänstgjorde sedan som klarningsbehållare
för det upptryckta vattnet, så att när vattnet
lämnade bukten vid stormens upphörande hade bärnsten,
sprookholz och sand avsatt sig på bottnen. En
betydelsefull hjälp för denna klarningsprocess var att
vattnets specifika vikt sänktes, när det från
saltvatten i bukten omvandlades till bräckt genom
utspädningen med sötvatten. Denna process försiggår
ännu i dag. (Forts.)
PULVERMETALLURGI OCH DESS TILLÄMPNING PÅ
HÅRDMETALLTILL VERKNING.
Av dr-ing. Karl Bonthron.
(Forts. fr. sid. 47.)
Hårdmetallverktyg.
Huvudparten av sintrad hårdmetall torde användas
som skärverktyg vid bearbetning medelst svarvning,
fräsning, borrning och hyvling. Man utbildar
verktygen så, att hårdmetallen i form av en platta,
fast-lödd på en hållare av kolstål, får utgöra eggen och
upptaga slitande åverkan och tryck, under det att.
stålhållaren får upptaga böjningspåkänningar. Fig.
11 visar några olika typer av svarvstål. Fig. 12
visar de olika faserna i tillverkningen av ett
svarvstål med hårdmetallbeläggning: längst till vänster
hållaren, som utföres i kolstål med 0,60—0,80 %
kolhalt, med fräst urtag för plattan, därefter plattan
placerad i urtaget med lödmedlet, en bit kopparbleck,
och borax ovanpå, färdigt för lödning, sedan det
lödda verktyget och slutligen verktyget efter
färdig-slipning. Lödningen utföres med acetylenbrännare,
i muffelugn eller i en smidesässja. Fig. 13 visar löd-
ning av en bergborr med tillhjälp av en
adetylenbrän-nare. Dylika borrar belagda med hårdmetallplattor
användas i kolgruvor.
Slipning av hårdmetallverktygen är en procedur
Fig. 11. Svarvstål med hårdmetallbeläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
