Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1935 - Pendlingsfenomen hos synkronmaskiner, av Enar Eskilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
Fig. 3. Momentkurvor för en asynkronmotor med enfasig
och trefasig rotor.
gjort, avse en synkronmaskin försatt i stationära
pendlingar med liten amplitud. Detta innebär, att
de uttryck, som härletts för pendlingskoefficienterna,
avse rotorns medelläge under pendlingen och att man
förutsätter, att koefficienterna kunna betraktas som
konstanta under de relativt små vinkelavvikelser,
som pendlingen förorsakar omkring detta medelläge.
Vidare förutsattes variationen i vinkeln 0 vara en
sinusfunktion och samma blir då också förhållandet
såväl med de extra strömmar med pendlingsfrekvens,
som uppstå i rotorlindningarna, som med den
variation i amplituden, som statorströmmarna undergå.
Resultatet av dessa undersökningar blir, att varje
synkronmaskin utan dämplindning teoretiskt icke
blott kan utan måste råka i pendlingar vid låg last.
Att så ej är fallet kan endast förklaras genom att
dämpande strömmar uppstå, som förhindra
pendlingen. Säkerligen äro i många fall virvelströmmar
i polplattorna nog för att ge erforderlig dämpning.
Dämpande strömmar kunna också tänkas uppkomma
på andra sätt. I själva verket är i allmänhet
framför allt på större maskiner statorns motstånd ganska
litet jämfört med dess synkrona reaktans i det tvär-
Fig. i. Momentkurvor för en asynkronmotcr med enfasig rotor.
magnetiserande läget. Det belastningsområde, inom
vilket man kan tänka sig en eventuell pendling, blir
därför ganska litet, den enligt föregående beräknade
dämpningskoefficienten blir också, liten inom området
och det behövs föga positiv dämpning för att
övervinna den. Med undantag för mycket abnorma
förhållanden bör varje på normalt sätt utförd
kortslut-ningslindning, av vilken orsak den än må ha
anbragts, vara i stånd att förebygga pendling.
Tekniska högskolan i Stockholm har verkligen en syn-
Fig. 5. Luftgapsmomentets variation vid en asynkronmotor
ined enfasig rotor.
kronmaskin med utpräglade poler, vilken trots
anbragt dämplindning pendlar i tomgång, men den är
säkerligen mycket sällsynt, och den extra
rotorlindningen gör med tanke på sina egenskaper näppeligen
skäl för namnet dämplindning.
En bättre förståelse för synkronmaskinens
själv-alstrade pendlingar erhålles genom att jämföra
synkronmaskinen med asynkronmaskinen, såsom har
påpekats av Edgerton. Man väntar sig i första hand,
att de strömmar, som uppstå i stator- och
rotorlind-ning, när rotorn av någon anledning plötsligt börjar
avlägsna sig från synkronism, skulle sträva att
återföra den dit. Så är ju fallet vid asynkronmotorn.
Det motsatta förhållandet verkar nästan som en
motsägelse till Lenz’ lag, som säger oss, att strömmar,
som härröra från en viss rörelse, alltid verka
hindrande eller bromsande på denna rörelse.
En synkronmotor utan dämplindning måste
emellertid jämföras med en asynkronmotor med enfasig
rotor. Momentkurvan för denna har ett helt annat
utseende än för trefasmotorn, som framgår av fig. 3.
Den angivna kurvan är emellertid endast en
medel-kurva. Rotorn har ju ett pulserande fält, och
därför blir också momentet pulserande med en frekvens,
som är lika med dubbla eftersläpningsfrekvensen.
Fig. 4 visar för små värden på eftersläpningen
såväl medelkurvan som gränskurvorna, mellan vilka
momentet varierar.
Momentanvärdet av momentet beror alltså dels på
eftersläpningen och dels på vinkeln mellan det
roterande statorfältet och rotorlindningen. För att visa
det senare är det relativt enkelt att medelst vanlig
oscillograf och en slinga, som mäter trefaseffekt,
taga ett oscillogram av den tillförda effekten till en
enfas asynkronmotor. Fig. 5 visar ett sådant
erhållet på experimentell väg vid en eftersläpning av 3,3
%. Det visar sig att för små vinklar erhålles
generatoreffekt, vilket förorsakas av statorns motstånd.
Detta innebär, att de inducerade strömmarna sträva
att, öka eftersläpningen i stället för att minska den,
eller, om vi nu tänka på maskinen som en
synkronmaskin. att de sträva att föra rotorn bort från
jämviktsläget, vilket innebär negativ dämpning. Allt
eftersom pendlingens amplitud ökar, uppnår rotorn
snart områden, där kurvan visar motoreffekt, dvs.
där vi ha positiv dämpning. Det är dock att märka,
att vid en pendlande maskin är eftersläpningen
störst, när rotorn passerar medelläget. Då man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
