Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Fjärrmätning och dess användning inom kraftverksindustrien, av Sven Svidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
exempelvis vara fallet vid eii anläggning, som
behärskar regleringen av vattenframrinningen till
nedanför liggande stationer i samma vattendrag. Som
exempel vill jag nämna Statens kraftstation vid
Vargön, vars tappning måste rättas efter
regleringsbestämmelserna för Göta älv och Vänern, och som
bestämmer tillrinningen till de nedanför belägna
kraftverken vid Trollhättan och Lilla Edet med en
tio gånger större fallhöjd och effekt. I detta fall har
stationen ordnats som drabantstation utan att
samtidigt vara fullständigt automatiserad, och trots att
sålunda en del personal behålles för övervakningen.
Fjärrmätning för åstadkommande av rationell
krafthushållning.
När det gäller fjärrmätning för andra
kraftverks-ändamål, sålunda närmast belastningsfördelningen
mellan samkörande kraftstationer, befinner sig
tekniken ännu i livlig utveckling, liksom
förutsättningarna med avseende på behovet icke äro lika
utkristalliserade som när det är fråga om övervakning
av drabantstationer. En hel del anläggningar äro
visserligen utförda eller planerade även i vårt land,
men dessa avse i regel en ganska speciell uppgift,
nämligen kontrollen av kraftutbytet mellan
samkörande företag, som tillhöra olika ägare. Det
gäller därvid i allmänhet för det köpande företaget att
anpassa produktionen vid de egna anläggningarna,
eller eventuellt konsumtionen för egna
belastningsobjekt, på sådant sätt att bestämmelserna i
kraftkontraktet bliva på bästa sätt utnyttjade.
Fjärrmätningen kan därvid få en mycket stor ekonomisk
betydelse, emedan exempelvis överskridandet av
abonnerad effekt kan medföra stora kostnader,
samtidigt som det med hänsyn till energibehovet kan
vara önskvärt att intensivt utnyttja abonnemanget.
Fjärrmätningen kombineras därför ofta med en
automatiserad reglering av de egna kraftstationerna.
För den fjärrmätning, som avser kontroll av
kraftutbytet mellan samkörande kraftföretag kommer
särskild kabel knappast ifråga som överföringskanal
ens på korta avstånd. Det gäller i regel överföring
av ett fåtal mätvärden, ofta endast effekten eller
energimängden på viss tidsenhet. Kravet på
driftsäkerhet är icke så stort som vid övervakning av en
drabantstation. På korta avstånd kan man med
fördel använda en blankledning av samma typ som
en enkel telefonledning; mätsystemet blir därvid av
samma typ som vid kabelöverföring. På längre
avstånd användes en högfrekvenskanal på den egna
kraftledningen eller en förhyrd telegrafikanal på det
allmänna telefonnätet.
Innan jag går in på den granskning av
möjligheterna i detta hänseende och den för sådana kanaler
anpassade mättekniken, vilket väl f. n. torde vara
det intressantaste kapitlet inom fjärrmätningens
område, vill jag emellertid ägna några ord åt
förutsättningarna för fjärrmätning med avseende på
krafthushållning och driftsäkerhet inom ett block
tillhörande samma ägare.
I utlandet har fjärrmätningen redan kommit till
omfattande användning för reglering av
belastningsfördelningen inom dylika kraftsystem, och den
kombineras mången gång med automatisk ordergivning.
Sådan tillämpas vid vissa utländska storstäders
elverk, som matas från flera ångkraftverk. Därvid
uppmätes den genererade effekten i varje kraftverk
och överföres till en centralpunkt, där de
inkommande mätvärdena automatiskt summeras. Värdet
på summaeffekten återsändes automatiskt till
samtliga stationer och utgör för varje station order om
inmatningen enligt en i förväg angiven
relationskurva.
Det förefaller ju självklart, att fjärrmätningen
måste vara av utomordentlig ekonomisk betydelse
för en rationell hushållning med krafttillgången vid
den vidsträckta samköming, som numera allmänt
tillämpas, och man kan därför fråga sig, varför den
inte även i Sverige tagits i bruk för detta ändamål
i större omfattning än som veterligt skett.
Förklaringen torde väl delvis ligga i de i förhållande till
energiomsättningen stora avstånden, som
ofrånkomligt göra fjärrmätningen dyrare, och som därför
föranleda, att man ställer sig en smula avvaktande och
söker reda sig med andra enklare hjälpmedel, även
om man därvid måste avstå från den absolut
gynnsammaste belastningsfördelningen. Det har också i
varje fall vid statens kraftverk hittills visat sig
möjligt att ordna sanikörniiigen med i stort sett gott
resultat.
Det system som här tillämpas innebär för övrigt
även det i viss mån en automatisk ordergivning.
Systemet bygger på körorder för de olika
kraftstationerna, utarbetade så att säga i serier, av vilka
varje orderserie är avsedd att tillämpas under en
viss förutsättning i fråga om effekt- och energibalans.
Samkörningen ordnas så, att tidpunkten för övergång
från en orderserie till den närmast liggande entydigt
indikeras i en kraftstation genom att denna uppnår
ett för varje tidpunkt fastställt effektvärde,
magasinsvattenstånd eller dylikt. Denna kraftstation
beordras frekvensregleringen, dvs. den skall täcka den
restbelastning, som kvarstår utöver övriga
stationers schemabundna inmatning. Signalering till
övriga kraftverk om förestående omläggning till ny
orderserie ombesörjer nu denna station med hjälp av
den för alla kraftstationer gemensamma
driftfrekvensen.
Till en början användes för sådan
signalering-rena frekvensavvikelser, så att t. e. en serie av
order gällde vid 50,3 p/s, en annan vid 50,0 p/s, en
tredje vid 49,7 p/s osv. En förbättring av systemet
har på sista tiden införts, i det att signal ges genom
ändring av den rådande tidsavvikelsen mellan
synkrontid och astronomisk tid. Denna avvikelse
avläses i varje station och även vid den centrala
driftledningen på ett s. k. periodkontrollur. Därigenom
kan man utan nämnvärda frekvensvariationer
reglera samkörningen efter ett mycket stort antal
orderserier.
Även vid en sålunda systematiserad
belastningsfördelning kräves det emellertid en viss fortlöpande
övervakning av drifttillståndet från den centrala
driftledningens sida: det är ju nödvändigt att
anpassa sig efter ändrade förutsättningar med
avseende på krafttillgång och belastning.
Övervakningen inriktas särskilt på den för tillfället
frekvens-reglerande kraftstationen, vars belastning och
magasinsvattenstånd man behöver följa för att känna
till den förhandenvarande effekt- och energireserven
och för att kunna tillse, att dessa rationellt
utnyttjas. Övriga stationers drifttillstånd kan man där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
