Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Fjärrmätning och dess användning inom kraftverksindustrien, av Sven Svidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
51
emot avläsa med hjälp av periodkontrolluret. För
den nämnda övervakningen är man utan fjärrmätning
hänvisad till telefonrapporter och även om dessa
systematiseras, är det ofrånkomligt att en viss
fördröjning uppstår vid den erforderliga anpassningen
av lämnade körorder. För en fullt rationell
kraft-hushållning blir det därför förr eller senare
nödvändigt att anordna fjärrmätning mellan de större
kraftstationer, som ifrågakomma för
frekvensreglering, och den centrala driftledningen. Vid Statens
centralblock har också ett embryo till dylik
fjärrmätning förekommit sedan flera år i form av en
hemmagjord fjärrpegel för indikering i Stockholm
av magasinsvattenståndet i Älvkarleby, vilket hittills
i många fall utgjort en indikator för den allmänna
energibalansen på nätet. Med den utveckling av
samkörningen vid statens kraftsystem, som nu står
för dörren, synes emellertid en utvidgad
fjärrövervakning bli av nöden.
Det signalsystem, som tillämpas vid Statens
centralblock, kan naturligtvis endast ordnas inom ett
kraftnät, som behärskar frekvensregleringen. Andra
företag måste reglera samkörningen på annat sätt,
och fjärrmätningen torde där bli av än större
betydelse.
Fjärrmätning för åstadkommande av ökad driftsäkerhet.
Den omedelbara övervakning av
driftförhållan-dena, som blir möjlig i den mån fjärrmätning
införes, blir också av betydelse för driftsäkerheten.
Samkörningen, som tack vare flera
matningsmöjligheter innebär ökad driftsäkerhet, medför nämligen
vissa svårigheter vid återupptagandet av driften
efter en utlösning, därför att förutsättningarna ej
kunna entydigt bedömas från varje enskild
kraftstation. Man måste sammanföra gjorda iakttagelser
till en centralpunkt, innan lämplig åtgärd kan
bestämmas. Skall detta ske genom telefonrapporter,
förlorar man en viss tid, varmed avbrottstiden kan
avkortas, om tillräckligt omfattande fjärrmätning
införes.
Visserligen kan denna fördröjning avsevärt
begränsas genom omsorgsfullt utarbetade
störningsinstruktioner för samtliga kraftstationer och
kopplingspunkter i förbindelselinjerna mellan
kraftstationerna. Härigenom minskas till antalet både
rapporter till och order från den centrala driftledningen,
som så att säga gjort undan en del arbete i förväg.
Vid en knutpunkt för flera linjer, som matas från
olika kraftstationer, måste emellertid denna
störningsinstruktion ånge, vad som skall vidtagas för
varje sådan kombination av spänningsförande och
spänningslösa linjer, som kan uppstå efter en
utlösning. Störningsinstruktionerna bliva därför
omfattande och komplicerade, och det kan inte
undvikas, att i många fall instruktionen endast kan
föreskriva telefonrapport till den centrala driftledningen.
Det är därför otvivelaktigt, att driftsäkerheten
kan avsevärt höjas, om fjärrmätning ordnas
åtminstone för de viktigaste kopplingspunkterna i nätet.
Denna möjlighet bör i varje fall utnyttjas, i den mån
fjärrmätning i och för krafthushållning införes för
de större kraftstationerna, dels genom att denna
kompletteras med vissa ytterligare mätvärden och
med lägesindikering för viktigare strömbrytare, dels
genom att överföringskanalerna utsträckas, även till
andra kopplingspunkter än kraftstationerna. Mången
gång kan detta ske med måttlig merkostnad.
Mätkanaler, speciellt för stora avstånd.
Man har i huvudsak två slag av kanaler att välja
på, antingen förhyrda förbindelser i det allmänna
telefonnätet eller också högfrekvensförbindelser över
egna kraftledningar. Gäller det telefonledningar,
så kan det på relativt korta avstånd ifrågakomma,
att man förhyr särskilda trådar för fj ärrmätningen
och ordnar den på liknande sätt som vid en egen
mätkabel. Vid en förhyrd telefonledning måste
man dock av störningshänsyn begränsa den
överförda strömmens amplitud och detta kan påverka
valet av mätsystem. Det vanligaste är, att man
använder en mot mätstorheten proportionell likström
som bärare av mätvärdet.
På längre sträckor blir emellertid hyran för
sådana ledningar allt för hög, samtidigt som
räckvidden för det nyss nämnda mätsystemet är
begränsad. Av båda dessa skäl övergår man därför
till överföringskanaler, som samtidigt ha större
räckvidd och äro billigare, nämligen telegrafikanaler.
Sådana kunna anordnas i stort antal på en
telefonledning utan ökning av trådantalet och därför till
lägre pris. Först och främst användes duplicering.
Man kan även utnyttja telefonledningens förmåga
att överföra ström av andra frekvenser, högre eller
lägre, än de för telefoneringen erforderliga, dvs.
ca 300—2 000 à 3 000 p/s. Ledningen utrustas då
med parallellkopplade filter, som vartdera endast
genomsläpper ett visst frekvensband, och man kan
därför på samma ledningspar anordna flera av
varandra oberoende mätkanaler.
Överföring medelst högfrekvens på en kraftledning
är principiellt anordnad på samma sätt som en
telegrafikanal. Den 50-periodiga driftfrekvensen
motsvarar här talfrekvensområdet vid en telefonledning,
och det för mätkanaler disponibla frekvensområdet
är därför ännu större. Skillnaden mellan en
kraftledning och en telefonledning är närmast den, att
mätfrekvensen vid telefonledningen kan inmatas
över en lågspänd apparat, i regel en transformator,
men att den vid kraftledningen måste tillföras över
en för högspänning isolerad anordning, i regel en
kondensator. För att mätströmmen skall kunna
passera mellanliggande transformatorstationer, även
om dessa äro frånkopplade, insätter man
överbrygg-ningsanordningar. Dessa bestå av kondensatorer,
anslutna till vardera ledningen och sammankopplade
med lämpliga drosslar, så att anordningen blir
avstämd för högfrekvensen (fig. 5).
Jag vill nämna några exempel på system för
telegrafi, som utan vidare kunna användas även för
fjärrmätning. Vid telefonledningar kan man använda
s. k. underlagringstelegrafi, som arbetar med
likströmsimpulser. Siemens har utarbetat ett system
för överföring med växelström av frekvenserna 100
och 200 perioder, som enkelt erhålles nr vanlig
50-periodig nätspänning genom frekvenstransformering.
A. E. G. här en metod, där den tredje övertonen
till den 50-periodiga driftfrekvensen användes. Allt
detta var alltså exempel på utnyttning av frekvenser
under telefonområdet. Om man avstår från
telefonförbindelsen kan denna utbytas mot aderton
ton-telegrafkanaler, och om en av dessa användes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
