Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
3
Boken utgör resultatet av ett utomordentligt
omfattande, systematiskt och samvetsgrant arbete, bedrivet av
inom ett stort antal inom subkommittéer verksamma
specialister, och erbjuder helt säkert mycket av värde
för dem som på vårt håll engagerat sig på motsvarande
områden.
I detta sammanhang kan vara av intresse, att
medlemskap i institutionen kan förvärvas av enskilda mot
en inträdesavgift av 10 doll. och en årsavgift av 15 doll.,
vilken berättigar till friexemplar av alla utgivna
handlingar. Medlemsantalet uppgår för närvarande till ca
4 000. Forsknings- och normarbetet bedrives på ett
40-tal kommittéer.
Automatic protection of A. C. circuits, by G. W.
Stub-bings, B. Se., F. Inst. P., A. M. I. E. E. Chapman & Hall
Ltd, London 1934. 293 sid. 200 fig. Pris bunden 15/—.
Skyddsanordningar vid elektriska anläggningar hava
under senare tid ägnats ett växande intresse och
litteraturen på området är redan omfångsrik. Stubbings bok
avser att lämna en mera allmän översikt, utan allt för
stark belastning av matematiska utläggningar. Så vitt
kan bedömas vid ett mera flyktigt studium av arbetet,
har förf. i det stora hela väl lyckats i sitt syfte.
Dispositionen är redig, framställningen klar och övertygande.
Figurerna äro väl genomarbetade, tydliga och
översiktliga, vilket är icke minst av värde vid behandling av ett
ämne, vars fattbarliet är i så hög grad beroende av den
grafiska framställningen. De första kapitlen behandla
ström- och spänningstransformatorer, härefter följer
ett kapitel ägnat åt symmetriska komponenter samt ett
annat åt reläer. Tillämpningar följa i kapitlen om skydd
för elektriska maskiner, kablar och linjer, varefter som
avslutning behandlas provning och underhåll av
skyddsanordningar. Tvenne appendix innehålla resp.
litteraturförteckning och nomenklatur.
Boken synes förtjäna uppmärksamhet även bland
svenska teknici.
J. K.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal fredagen den 15 februari 1935.
Sammanträdet öppnades av föreningens v. ordförande,
driftdirektören H. Fransen, varefter protokoll från
sammanträdet den 18 januari upplästes och godkändes.
I föreningen invaldes ingenjör Axel Henrik Hedvall
samt inträdde efter anmälan ingenjör Johan Ehrning
samt civilingenjörerna Erik Helmer Eriksson och H.
Frydén.
Årsberättelsen för år 1934 anmäldes färdig samt
meddelades att densamma kommer att inflyta i Teknisk
tidskrift1, varefter revisionsberättelsen upplästes.
Ordföranden lämnade därefter en del upplysningar
om innebörden av den "klubbafton", som anmälts å
kallelsekorten i stället för det sedvanliga av supé
föregångna samkvämet. Klubbaftonen hade införts för att
lämna föreningsmedlemmarna större frihet i fråga om
personliga önskningar beträffande den kamratliga
samvaron efter sammanträdet. Sålunda stod hela
klubblokalen till förfogande med alla för biljard- och kortspel
erforderliga attiraljer. För tillfredsställande av
eventuell törst och hunger voro även mått och steg vidtagna.
Ordföranden överlämnade därefter ordet till aftonens
förste inledningstalare, civilingenjör Sven Svidén, som
behandlade ämnet "Fjärrmätning och dess användning
inom kraftverksindustrien". Föredraget återgives på
annat ställe i detta nummer.
Det andra av aftonens inledningsföredrag hölls av
i Se Elektroteknik häfte 3.
civilingenjör O. Bekis, Stockholms elverk, över ämnet
"Fjärrmätning sanordningar vid Stockholms elverk".
I inledningen redogjorde ingenjör Berg för
utvecklingen av Stockholms elverks kabelnät med tillkomsten
av transformator- och understationer. Genom nätets
snabba utveckling berövades Värtaverket möjligheten
till en övervakning av hela nätet. Fördenskull har vid
elverkets huvudkontor å Tulegatan inrättats ett centralt
driftkontor, varest med tillhjälp av
fjärrmätningsanord-ningar såväl vattenkraften som den i Värtan genererade
ångkraften och deras totalsumma kan avläsas.
Medelst spänningsfallsreläer övervakas spänningen i
transformator- och understationer, med
indikerings-reläer läget av viktigare oljeströmbrytare i systemet
osv. Den nybyggda transformatorstationen vid
Danviken, som fjärrstyres från Katarinastationen, har även
försetts med erforderliga anordningar för fjärrmätning
från Katarinastationen, varvid såväl strömstyrkan å
transformatorerna i Danvikenstationen som läget av
deras stegkopplare och av vissa 6 kV brytare kan
avläsas. Fjärrmätningsanordningarna hava levererats av
Asea.
För närvarande håller en fjärrkontrollanläggning för
summering av spårvägsbelastningen på att installeras.
Som överföringskanaler användes ett i samband med
högspänningskablarna nedlagt telefonkabelnät.
Talaren framhöll därefter värdet av registrerande
instrument, som vid eventuella fel eller andra slag av
störningar angiva belastningens variationer.
Efter Krångedes igångkörning år 1936, i vilken
anläggning Stockholms stad är delägare, avser elverket
att installera en fjärrmätningsanordning för övervakning
av såväl genereringen i Untra- och Lanforsverken som
Krångede samt elverkets uttag i Horndal.
Efter inledningsföredragen följde en del kortare
meddelanden från Asea, Siemens, BBC och AEG rörande
dessa firmors fjärrmätningssystem.
Civilingenjör Carl Kiessling, Västerås, redogjorde för
Aseas fjärrmätningsystem.
För kortare överföringsträckor användes en
potentio-metermetod med likström över telefonledning, för längre
distanser användes kraftledningen själv som
överföringsorgan. Impulserna sändas i det senare fallet med
tillhjälp av isolationstransformator och
kopplingskondensator ut på linjen. Som kraftkälla användes en
frekvensgenerator, vanligen försedd med lindningar för
flera olika frekvenser. Medelst avstämda
mottagningskretsar kunna dessa olika frekvenser, vilka alla
överlagras på nätfrekvensen, åter särskiljas.
Talaren beskrev därefter en del av Asea utförda
anläggningar såsom Vargön—Trollhättan, Southern
Rail-way i Sydengland m. m.
Civilingenjör Knut Almström redogjorde därefter för
utvecklingen av Siemens impulsfrekvenssystem.
Vid impulsfrekvenssystemet var kopplingen så utförd,
att reläet i kretsen kunnat utföras enkelt och stabilt.
Anordningar hade vidtagits för att förhindra
reläkontakterna att studsa tillbaka när de mötte varandra.
Storleken å motstånd och kondensatorer voro vidare så
valda, att kontakterna alltid bryta och sluta i
strömlöst tillstånd. För höjande av instrumentens
inställningshastighet har impulsfrekvensen ökats från 5 till
12 pr sek.
Talaren beskrev härefter en del av Siemens utförda
fjärrmätningsanläggningar, såsom för Vargön,
Domnarvet, Åtorp, Bodens stads elektricitetsverk samt
dessutom en högfrekvensanläggning för Oslo Lyseverker,
vilken sistnämnda användes för effektreglering av
Sol-bergsfossens kraftverk.
Civ.-ing. Axel Ritzler lämnade en kort redogörelse för
det av BBC använda impulsfrekvenssystemet. Särskilt
framhölls det av firman utarbetade impulssamlingsverket,
vilket saknar alla elektriska kontakter, varigenom stor
driftsäkerhet ernås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
