Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
Civilingenjör Viktor Bemfelt redogjorde för de trenne
olika fjärrmätningssystem, som alltefter
överföringsavståndet tillämpas av AEG.
Vid korta överföringsmotstånd användes
kompensationsförfarandet, vid medeldistanser
impulstidförfaran-det och vid långa överföringsavstånd
impulskompensa-tionsförfarandet.
Kompensationsförfarandet arbetar ytterst snabbt, vid
impulstidförfarandet erhålles en ny inställning var 5: te
sekund, impulskompensationsförfarandet arbetar relativt
långsamt, men har den fördelen att vid överföring av
exempelvis ett kW-värde man samtidigt även kan erhålla
kWh-värdet, då ett räkneverk direkt påmonterats
im-pulskompensatorn. En summering av flera mätvärden
liksom differensbildning låter sig såsom även vid
poten-tiometermetoden lätt göra.
Efter föredragen frambar ordföranden föreningens
tack till föredragshållarna för det arbete de nedlagt på
att giva föreningsmedlemmarna en exposé över
fjärrmät-ningssystemen, vilka med den utveckling som
kraftförsörjningen f. n. befinner sig i, bliva av allt större
betydelse för den rationella samkörningen och
krafthushållningen.
Sammanträdet, som var besökt av ett 150-tal
medlemmar, avslutades ca kl. 22,30, varefter den rned stort
intresse . emotsedda klubbaftonen vidtog. Att densamma
uppskattades till fullo, därom vittnade dels antalet
deltagare, dels den långt framskridna tiden när de sista
föreningsmedlemmarna skildes åt.
Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal torsdagen den 7 mars 1935 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktör Hemming Johansson, som särskilt hälsade
deltagarna i ’Svenska teknologföreningens föreläsningskurs
"Rundradio och radiostörningar" samt gäster från
Svenska elektricitetsverksföreningen och Reichsverband der
Elektrizitätsversorgung välkomna till dagens
förhandlingar.
Föreningen beslöt att överlämna justeringen av
protokoll från sammanträdet den 1 febr. 1935 till ordföranden
jämte direktör A. Estelle och civilingenjör Harry
Nyström.
I föreningen inträdde efter anmälan civilingenjörerna
Sven R. Almkvist, Stellan Dahlstedt, Thorsten
Erlandsson, Ingvar Lindberg och Gösta Sundén.
Ordet överlämnades därefter till dr A. Dennhardt från
Reichsverband der Elektrizitätsversorgung, Berlin, för
ett föredrag över ämnet "Die Störempfindlichkeit
von Empfangsanlagen und die Mögliclikeiten ihrer
Minderung".
Föredraget, som sannolikt kommer att publiceras av
Svenska teknologföreningen i samband med övriga
föredrag under föreläsningskursen "Rundradio och
radiostörningar", refereras här nedan i korthet:
Dr Dennhardt gjorde först en översikt över de
energibelopp, som rundradiotekniken har att syssla med, och
jämförde dem med motsvarande inom
starkströmstekniken. Några sifferuppgifter förtjäna att angivas.
Vid en nyttig fältstyrka av 1 mV/m är energiflödet
0,28 X 10—8 watt/m2. Jämför man detta värde med den
effekt, som högtalaren måste lämna, nämligen 50 mW,
finner man, att en förstärkning av ungefär 1 million
gånger är nödvändig.
Sedan föredragshållaren först påpekat, att alla parter,
som äro intresserade av radiostörning, måste medverka
i arbetet härför, övergick han till att redogöra för de
olika faktorer, som spela en roll vid radiostörningar från
starkströmsnät. Dessa äro: Den störande apparatens
störförmåga, kopplingen mellan den störande apparaten
och mottagarens antenn samt mottagarens
störmottaglighet.
Störmottagligheten hos en mottagare är beroende pä
förhållandet mellan nyttig programfältstyrka och
stör-fältstyrkan vid mottagningsplatsen. På grund av att
marken i Sverige har liten ledningsförmåga, blir
dämpningen stor för det nyttiga fältet, varför Sverige ligger
ganska ogynnsamt till i störningshänseende. Med
tillhjälp av skioptikonbilder visade föredragshållaren, hur
fältstyrkan vid mottagningsplatsen varierar i hög grad
inom ett hus. I källaren är t. e. nyttiga fältstyrkan
blott 2—6 % av fältstyrkan över husets tak. Dessutom
vrides fältvektorn på grund av inverkan från husväggar
och andra sekundärstrålare. Praktiska konsekvenser av
de visade mätningarna äro, att käppantenner över taken,
utomhusantenner på god höjd och inomhusantenner
komma i nu nämnd ordning, då det gäller förmåga att.
mottaga det nyttiga fältet.
Beträffande störfältet vid mottagningsplatsen blir
detta beroende på dels störfältets absoluta styrka vid
den störande apparaten, dels överföringen från
störplats till mottagningsplats. Man måste skilja mellan
symmetriska och osymmetriska störspänningar.
Försök ha utförts i bostadshus i Berlin, varvid man
uppställt en artificiell störningskälla i källaren med 25 resp.
12(5 mV:s störspänning och mätt den härav alstrade
störspänningen på olika platser i huset. Resultaten av
dessa mätningar visa, att störningarna äro särskilt stora
nära stigarna i det elektriska kraftnätet och att
skärmade nedledningar från käpp- och takantenner betydligt
förbättra störningsförhållandena.
Värden på kopplingen mellan störningskällan och
mottagningsantennen angåvos, dels uttryckta såsom
förhållandetal, dels såsom dämpning. Dr Dennhardt visade
även en statistisk bearbetning av ett stort antal
mätningar över störningsdämpningar utförda i bostadshus
i Tyskland.
Slutligen kom föredragshållaren in på frågan, hur
man skall kunna bedöma vilken största störspänning,
som är tillåten vid mottagningsplatsen, då den nyttiga
fältstyrkan är t. e. 1 mV pr meter. Med tillhjälp av
formler diskuterades dessa frågor och definition för
störkänsligheten angavs.
Sedan dr Dennhardt i förbigående berört den blivande
tyska störningslagen och påpekat, att denna kommer att
basera sig på exakta mätningar och fastställda entydiga
begrepp, övergick han till den praktiska delen av sitt
föredrag. Härvid demonstrerade han en käppantenn
och skärmade nedledningar samt redogjorde för
anläggningar med gemensamhetsantenn och aperiodisk
högfrekvensförstärkare för större bostadshus. Vidare
omnämndes försök, utförda i avsikt att utröna, hur en
L-antenn skall uppspännas för att störningarna från en
närbelägen lågspänningsledning skall bliva så små som
möjligt. Dessutom redogjordes för störningsmätningar,
som utförts på likströmsnät matade med
kvicksilverlikriktare.
Det med ledighet och elegans framförda föredraget
avtackades hjärtligt av auditoriet. Direktör Johansson
framförde därefter i ett anförande föreningens tack till
dr Dennhardt och uttryckte en förhoppning om att vi
även i Sverige skola komma till rätta med
radiostörningarna genom samarbete mellan störare och hörare på
samma sätt som skett i Tyskland.
Efter föredraget visades en film benämnd "Wo alle
hören, darf keiner stöhren", upptagen av Siemens &
Halske. Sammanträdet, som var besökt av 1501
personer, fortsatte kl. 21,30 med supé och samkväm, varvid
dr Dennhardt och tvenne representanter för
Reichsverband der Elektrizitätsversorgung voro hedersgäster.
Under samkvämet efter supén visades tvenne
underhållningsfilmer från Skidfrämjandet. Dessa filmer väckte
auditoriets livliga bifall liksom även de musikstycken,
som spelades av civilingenjörerna Schönning och
Stålemark.
H. Sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
