Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1935 - Tryckluftbrytare eller vattenbrytare, av R. Leonhardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
6 juli 1935
TRYCKLUFTBRYTARE ELLER VATTENBRYTARE?
Av R. Leonhardt.
I det efterföljande diskuterar förf. några
jämförande synpunkter på de båda
grundtyperna av oljelösa brytare. Ehuru
framställningen synes upplagd något till
tryckluftbrytaren favör, torde den förtjäna
intresse och kan måhända tjäna som
utgångspunkt för en fortsatt diskussion i ämnet.
Konstruktionsprinciper.
Vattenbrytaren består, som framgår av fig. 1, i
huvudsak av en vattenfylld släckkammare, på vars botten
anbragts en kontakthylsa jämte det rörliga i lodrätt
riktning förda kontaktstiftet med styrnings- och
manöverelement. Släckkammaren jämte dess element
uppbäras av stöd, som på lämpligt sätt äro fastsatta vid
en konsol eller i ett ställ. Tillslagningen av
kontaktstiftet sker på bekant vis genom en manöverapparat
(magnet-motor eller fjädermanövrering). Urkopplingen
sker genom fjädrar, vilka spännas vid inkopplingen.
Tryckluftbrytaren, fig. 2, består av en brytkammare
innehållande fasta slidkontakter och ljuddämpare,
vidare den rörliga brytkontakten med sin styrning,
manövercylindern såväl som isolatorerna för uppbärandet
av styrelement resp. brytkammare. För tryckluften
användes en behållare; för ur- och inkopplingen tjäna
två ventiler.
Som synes av den schematiska framställningen
stöder sig vattenbrytaren till konstruktionen mycket
på oljebrytaren, varemot konstruktionen av
tryckluftbrytaren principiellt skiljer sig från oljebrytaren.
Arbetssätt.
Vattenbrytaren alstrar den för släckning av
ljusbågen erforderliga gasen i form av vattenånga från
släckmedlet. Tryckluftbrytaren är däremot en brytare
där släckmedlet alstras separat. I regel utgöres detta
av tryckluft, som framställes genom kompressorer och
uppsamlas i en behållare, som tillhör brytaren.
Nödvändigheten att behöva framställa tryckluft synes
ofördelaktig. Det vore därför med hänsyn till konstruktiv
förenkling och pffektbehov befogat att föredraga vatten-
Fig. 1. Principiell anordning av
vattenbrytare, a) Kontakthylsa,
b) kontaktstift, c) manöverstång,
d) tryckkammare, e)
vattenbehållare, resp.
kondensations-kammare.
Fig. 2. Principiell anordning av
tryckluftbrytare. a) Kontakthylsa,
b) kontaktstift, c) kolv, d) cylinder,
e) rörsolator. /) urkopplingsventil,
g) luftbehållare, h)
inkopplingsventil, i) inkopplingsmagnet, k)
ljuddämpare.
brytaren, givetvis dock endast under förutsättning att
vattenbrytaren arbetar med från oljebrytarna
övertagna normala manöverorgan, däremot ej vid
vattenbrytare med den i Tyskland under de senaste åren i
stor utsträckning införda tryckluftmanövreringen.
Användningsområde.
Vatten är som bekant — i motsats till olja — en
dålig isolator. Till följd därav kan vatten som
släck-medel icke utan vidare användas för alla spänningar.
Däremot är gas under tryck i form av tryckluft,
kolsyra, kväve, syre, väte o. d. att anse som en nästan
fullkomlig isolator. Beträffande vattnets användning torde
en naturlig gräns uppåt ligga vid ca 30 kV, varemot
tryckluft är användbar utan någon inskränkning även
för de högsta förekommande spänningar. Detta
betyder en överlägsenhet för tryckluftbrytaren, som
följaktligen kan utföras för alla spänningar.
Vattnets fryspunkt kan genom lämpliga tillsatser
nedbringas till lägst — 30 vilket i regel omöjliggör
användandet av vattenbrytaren på våra breddgrader
för utomhusmontage. Däremot kan tryckluftbrytaren
utan betänkande användas vid de lägsta temperaturer.
En annan fördel, som tryckluftbrytaren besitter, består
i dess fullständiga frihet från explosionsrisk.
Driftsäkerhet.
Begreppet driftsäkerhet kan definieras på olika sätt.
En bedömningsgrund består i att rent empiriskt sätta
antalet i drift misslyckade brytförsök i förhållande till
antalet lyckade brytningar, en annan i den teoretiska
jämförelsen mellan ogynnsamma driftstillstånd och
motsvarande förebyggande åtgärder. De följande
betraktelserna stödja sig på dylika överläggningar.
Vattenbrytaren förmåga att själv alstra släckmedlet
tyckes vid första blicken vara en faktor av särskild
betydelse för driftsäkerhetens höjande, då släckmedlet ej
behöver tagas från annat håll. Denna fördel
motverkas dock av den nackdel, som vattenbrytaren
erbjuder vid alstrandet av släckgasen, på grund av dess
labila förhållande vid brytning av mindre strömstyrkor.
Detta brytförlopp ställer i elektriskt avseende knappast
mindre anspråk på spänningsförhållandena vid
brytstället, varemot släckmedelsalstringen vid små
strömstyrkor på grund av dess kvadratiska beroende av
strömstyrkan tyvärr endast utgör en bråkdel av den
vid en normal ljusbåge vid kortslutning alstrade. I
och för sig är det väl möjligt att genom särskilda för
mindre strömstyrkor inrättade släckkammare, vilka äro
utrustade med vissa avlastningsanordningar för
kortslutbrytningar, åstadkomma en utjämnande verkan,
dock finnes även då en viss svaghet hos vattenbrytaren
inom detta kritiska verksamhetsområde, vilket tydligast
framgår av ljusbågens varaktighet vid små
strömstyrkor. Den jämnhet beträffande släckmedelsalstring
och -tillförsel, som karakteriserar tryckluftbrytaren,
giver icke blott fullkomligt konstanta
släckförhållan-den vad hela verksamhetsområdet beträffar utan — då
tillförseln av släckmedel i regel ej är beroende av
bryt-strömstyrkan — ett ansenligt effektöverskott vid små
belastningar, som normalt uppgår till ungefär det
50-dubbla av vad som fordras. Ett effektöverskott är av
väsentlig betydelse, när brytningens normala förlopp
stores av t. e. dålig isolation av vätskan för släckning
eller vid en mekanisk störning. En dylik störning
försämrar under vissa omständigheter brytarens släck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
