Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1935 - Notiser - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TEKNISK TIDSKRIFT
6 juli 1935
står av 4 st. 132 kV enfaslinjer, förlagda på
gemensamma stolpar. Linjens längd är ca 50 km.
Spännvidden är i genomsnitt 280 m, det längsta spännet
485 m, det kortaste 77 m. Isolatorkedjorna bestå av
12 st. O.-B. 25620 element med dubbla 14 st. O.-B. 25620
kedjor för anspänningar. Ledningsarean är 200 mm2.
Linjen skyddas utefter hela sin längd av tvenne
jord-linor på 80 mm2 diameter. Ett flertal jordlinor äro
även framdragna över understationerna, så att man
här kan tala om ett verkligt jordledningsnät. Särskild
omsorg har även nedlagts på beredande av god
jordledning för stolpfundamenten genom lämpliga
konstruktiva åtgärder.
LITTERATUR
Fernsehempfang, Bau und Betrieb einer Anlage zur
Aufnahme des Ultra-Kurzwellen-Fernseh-Rundfunks mit
Braunschen Röhre, av Manfred von Ardenne. Berlin,
Weidmannsehe Buchhandlung. 117 sid. med 80 fig. i
texten. Pris 10 kr.
Manfred von Ardenne var en av de första som
framställde televisionsbilder med hjälp av katodstrålrör.
Under de senaste sex åren har han kraftigt bidragit till
utvecklandet av denna nya gren av elektrotekniken. I
det föreliggande arbetet delgiver han i
sammanhängande form en stor del av sina arbetsresultat.
Bokens två huvudförtjänster torde utan tvivel vara,
dels att till samtliga beskrivna anordningar finnas
fullständiga kopplingsschemor med alla
dimensioneringsuppgifter (t. o. m. firmanamn angivas!) och dels
att illustrationsmaterialet väsentligen består av under
pågående mottagning upptagna ögonblicksfotografier
av katodstrålrörets fluorescerande skärm. leke minst
intressant är härvid att studera hur felaktigheter i
olika delar av apparaturen inverka på den mottagna
bilden.
I första kapitlet redogöres för problemställningen
samt lämnas några uppgifter om Berlinsändaren.
Andra kapitlet behandlar katodstrålröret med den av
v. Ardenne utarbetade elektronoptiken. Bland andra
detaljer lägger man märke till, att magnetisk
avlänk-ning användes för bildfrekvensen men elektrostatisk
för bildradfrekvensen. Dessutom har ett mycket stort
antal olika material för fluorescensskärmen undersökts
med avseende på ljuselektrisk verkningsgrad samt
spektral intensitetsfördelning. Tredje kapitlet
behandlar nätanslutningsaggregatet och visar med
avskräckande exempel hur en bild kan förvridas om ej
nätstörningarna reduceras i erforderlig mån. I fjärde
kapitlet redogöres först för olika möjligheter att alstra
kippsvängningar, varefter ett dubbelt, push-pullkopplat
kippaggregat ingående beskrives. Kippsvängningarna
alstras i en thyratronrörskoppling och förstärkas av ett
push-pullsteg, varigenom full symmetri i förhållande
till jord erhålles. Ett antal bilder visa vilka lustiga
effekter som erhållas om endera eller båda
kippfrekven-serna inställas på exempelvis halva värdet. Härvid
synas på skärmen ett antal hopklämda, utdragna eller
endast förminskade upplagor av den ursprungliga
bilden. För att säkerställa en riktig synkronisering är
kippaggregatet förenat med förstärkaren medelst det i
femte kapitlet beskrivna amplitud filtret, vilket endast
genomsläpper de medelst bärvågen överförda
synkroniseringsimpulserna. I sjätte kapitlet beskrives
likriktningsförloppet för vilket v. Ardenne numera använder
en duo-diod i st. f. att som tidigare låta likriktningen
ske i katodstrålröret. Med den nya anordningen
erhålles bl. a. bättre utnyttning av rörets ljudstyrka.
Sjunde kapitlet behandlar radiomottagaren för
bildsignalerna. Den utgöres av en superheterodyn, som genom
användande av relativt låg mellanfrekvens kunnat
utföras med helt aperiodisk koppling i
mellanfrekvensförstärkaren utan några bandfilter. I nästa kapitel
beskrives ljudmottagaren, vartill användes en rak,
mot-ståndskopplad 4-rörapparat. I det avslutande, nionde
kapitlet visas, slutligen ytterligare några exempel på
mottagningsresultat från den i Funkturm i Witzleben
placerade Berlinsändaren.
Av ovanstående torde framgå, att boken är av
värde såväl för fackmannen som för den av
hithörande frågor intresserade allmänheten. Den utgör en
välkommen förstärkning av den än så länge rätt magra
litteraturen på detta område.
E. Hullegård.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, hade i stället för
majsammanträde planerat en utfärd till Nynäshamn med
återresa per båt. På grund av det ringa intresse, som
föreningens medlemmar visade det av ceremoni- och
klubbmästarna träffade anordningarna, måste emellertid dessa
planer inhiberas.
Kallelsen till deltagande i en kortare utfärd till
Drottningholm och Ulriksdal lockade mera, och
ceremonimästaren kunde inräkna en liten men dock skara
föreningsmedlemmar med damer, då avgångstiden för den
förhyrda bussen till Drottningholm överskridits med bortåt
en akademisk kvart.
Drottningsholms teatermuseum demonstrerades av
intendenten, fil. lic. Agne Beijer. De unika samlingarna,
de vackra inventarierna samt teatersalong och scen från
tredje Gustafs dagar fingo liv och mening genom de
förklaringar, som vår ciceron lämnade. Inför de
scenmekaniska anordningarna, som ännu i denna dag
fungera med stor precision och utan gnissel, blevo många
av herrarna stående i djup beundran för de tekniker,
som konstruerat maskiner med en livslängd av väl 150
år. Efter det timslånga besöket avtackade ordföranden
intendenten Beijer för den sakkunniga och trevliga
demonstrationen, och det blev åter tid att stiga i bussen.
På slingrande vägar genom Bromma, Spånga och
Neder-Järva kringåktes Stockholms norra förstäder och
sällskapet hamnade vid Ulriksdals slott. Blandningen
av gammal svensk slottskultur och engelsk
heminredningskonst i Ulriksdals många salar och rum gjorde ett
tämligen bisarrt intryck på deltagarna. Blev besöket
sålunda i viss mån en besvikelse, så togs det
emellertid så mycket grundligare. Herrar och damer uppehöllo
sig länge i sovrum, kök och hallar för att stilla
nyfikenheten — ja, i det tomrum, som H. K. H.
Kronprinsessan Ingrid lämnat efter sig, blev det nästan
trafik-stockning.
Så småningom samlades så de 30 deltagarna till
middagsbordet på Ulriksdals värdshus. Under en angenäm
och lång middag gjorde den kalla vårkvällen sitt till
för att kyla humöret, men ceremonimästaren talade så
vackert för kvinnan om våren och vår kvinna, att
hennes köld smälte för herrarnas av allehanda drycker
underhållna eld. Dansen tråddes livligt till bra musik
och vid midnatt lämnade deltagarna det romantiska
Ulriksdal ett minne rikare.
H. Sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
