Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1935 - Om åskan och skyddsmedel däremot, av dr-ing. Müller-Hillebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
JUNI 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROTEKNIK
ßcoMTÖp!Jt/uus Körner
INNEHÅLL: Om åskan och skyddsmedel däremot, av dr-ing. Müller-Hillebrand. — Självkostnader inom
kraft-industrien, av J. Körner. — Uppdelning av ett elverks kostnader, av Rudolf Linse.
OM ÅSKAN OCH SKYDDSMEDEL DÄREMOT.1
Av dr-ing. MüLLER-HlLLEBRAND, Berlin-Siemensstadt.
Inledning.
Efterföljande framställning avser att giva en
överblick av det forskningsarbete, som de sista 10
åren bedrivits på överspänningsområdet. Man kan gott
säga, att de forskningar, vilka —• som den senare
utvecklingen visat — haft ett stort inflytande på
överspänningstekniken, drevos fram från Sverige för
ca 10 år sedan. Det syftas här på de bekanta
undersökningarna av professor Norinder, som ungefär år
1925 för första gången offentliggjorde sina
studieresultat över åskväders inverkan på antenner. Då
fastställdes, att blixturladdningarnas utjämning måste
ske med mindre hastighet ä.n man tidigare antagit,
och att det elektriska ovädersfältet mellan moln och
jord försvinner långsammare, än vad man dittills
räknat med vid teoretiska betraktelser. Detta till att
börja med rent vetenskapliga faktum förde sedan till
den upptäckten, att "indirekta" urladdningar för
det mesta äro ofarliga: om blixten slår ned på något
avstånd från en elektrisk ledning, induceras
överspänningar, som i regel uppgå till 10 à 20 kV, sällan
högre än 50 kV. I allmänhet medföra dessa indirekta
åskslag ingen fara för ledningsnät med medelmåttiga
spänningar; här är det i regel endast direkta
åskslag som förorsaka skada.
I det följande skall först i korta drag redogöras
för vad som äger rum vid ett åskslag, därefter för
de förhållanden som uppstå, när en blixt slår ned i
en högspänningsstolpe, och efter dessa mera
teoretiska redogörelser göra .vi ett steg in i praktiken och
visa hur isolationsförhållandena i de elektriska näten
ligga till. Slutligen skola här behandlas
skyddsåtgärder i elektriska stationer och ortsnät.
snabbt roterande kamera. Det visade sig, att ur-,
laddningen mellan ett negativt moln och jorden för
det mesta föregås av en svagt synbar förurladdning,
vars fortplantningshastighet endast är i medeltal
några få procent av ljusets hastighet eller
elektricitetens fortplantningshastighet i en ledare. Knappt
berör förurladdningen jorden, förrän den klart
lysande huvudurladdningen skjuter upp mot molnet,
ett förlopp som visserligen försiggår ca 7 gånger
snabbare än förurladdningen, men ändå betydligt
långsammare än fortplantningen längs en ledare.
Fig. 1 visar en sådan blixt mellan jorden och ett
moln på ca 2 km höjd (1 jus= 1 milliondels sekund
motsvarar den tid som åtgår för en elektrisk våg
att utefter en ledning framgå en sträcka av 300 m).
Vid flera sådana fotograferingar visade det sig, att
blixten ej är en urladdning från molnet till jorden,
utan i många fall spelar molnet endast en sekundär,
ehuru viktig roll: molnet alstrar det elektriska fältet,
i vilket förurladdningen äger rum. Har nu
förurladdningen ägt rum, inleder denna en urladdning av
Direkta åskslag.
Redan för länge sedan visade sig det antagandet
ohållbart, att blixten är en oscillerande urladdning
mellan moln och jord, vars svängningstid kan
uträknas ur molnets kapacitet mot jord och blixtbanans
induktivitet. Schonlands experimentella
undersökningar kastade ett nytt ljus över blixtens förlopp.
Han kunde fotografera ca 50 blixtar med mycket
i Föredrag-, hållet vid Svenska elektroingenjörförening-ens
sammanträde i Stockholm clen 26 april 1935. I anslutning
till föredraget återgivas de mera omfattande
diskussionsinläggen. I övrigt hänvisas till sammanträdesreferat i
tidskriftens juninummer.
Fig. 1. Uppkomsten av en blixt-huvudurladdning enligt mätningar av
Schonland.
hela rymden mot jorden, men häri behöver molnet
icke deltaga.
Strömstyrkan i blixten är av utslagsgivande
betydelse för händelseförloppet på jordytan. Många
olika metoder lör mätning av blixtströmmen ha
föreslagits. En metod som har slagit igenom i Tyskland
är följande: små stålstavar fastsättas i närheten av
åskledare, lämpligen på en fabriksskorsten på ca
0,5 m avstånd. Metoden har utarbetats av
"Studien-gesellschaft für Hochspannungsanlagen". Ur
stavarnas restmagnetism efter ett åsknedslag kunde blixt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
