Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1935 - Om åskan och skyddsmedel däremot, av dr-ing. Müller-Hillebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 aug. 1935
ELEKTROTEKNIK
. 115
Fig. 4. Spänningens tidsförlopp vid blixtnedslagsstället (experimentellt
utvunnet och beräknat) ävensom samma förlopp för blixtströmmen
(uträknat ur spänningsförloppet).
tämligen god isolator (genomslagshållfasthet 300 till
700 kV per m) och det behövs spänningar om 3 à 7
mill. voit och mer för att överslag i stolpen skall
komma till stånd och denna splittras. I
medel-spänningsnät, som övervägande äro förlagda på
trästolpar, kunna alltså mycket höga
överspänningsvågor fortplanta sig med ljusets hastighet. De
dämpas visserligen starkt genom koronaförluster
men kunna ändock under sitt lopp på några
kilometer anställa avsevärda skador på de punkter, där
isolationen är åtskilligt lägre (t. e. järnstolpar,
trä-stolpar med jordade traverser eller stationer).
Indirekta åskslag.
Tidsförloppet vid åskvädersöverspänningar på
luftledningar har klarlagts genom talrika
undersökningar med katodstråloscillografer. Fig. 5 visar två
typiska slag av oscillogram, som upptagits av
Berger. Det ena slaget hänför sig till de indirekta
blixtöverspänningarna, som åstadkommits genom
influens från närliggande blixturladdningar, och vid
dessa försiggår spänningsstegringen förhållandevis
långsamt. Det andra slaget hänför sig till de direkta
blixtöverspänningarna, som uppvisa en annan
karaktär.
De högsta indirekta blixtöverspänningarna nå ca
100 kV men äro utomordentligt sällsynta. För den
direkta blixtöverspänningen har i praktiken ej satts
någon gräns; spänningar upp till 10 mill. voit ha
konstaterats.
När man vid dylika oscillogram uppskattar
topptiden (tiden från spänningsstegringens början till
Fig. 6. Variationer i förekomsten av åskväder i Stockholm 1756—1914.
uppnåendet av högsta spänningsvärdet) och
halv-värdestiden (tiden från överskridandet av halva
höjd-värdet till återkomsten till denna punkt)
framgår, att topptiden i medeltal uppgår till 3 à 5 ^s,
dvs. topplängden 900 till 1 500 m och
halvvärdes-tiden ca 20 à 30 ^s, dvs. 6 à 9 km halvvärdeslängd.
Halvvärdestider över 100 ^s förekomma ytterst
sällan vid spänningar av farlig höjd, likaså äro
topp-tider under 1 ^s, dvs. topplängder under 300 m,
mycket sällsynta.
Åskvädersfrekvensen.
För att kunna uttala sig om vandringsvågors
tidsförlopp behöver man naturligtvis otaliga mätningar.
Studiet av dessa fenomen försvåras därigenom, att
de förekomma jämförelsevis sällan. Man är alltid
hänvisad till tillfälliga blixturladdningar i en ledning
eller i närheten av ledningen och sådana inträffa
betydligt mera sällan än man vanligen tror. Därtill
kommer som en särskild svårighet, att
åskvädersfrekvensen är underkastad starka variationer från år
till år. Så t. e. visar fig. 6 i Stockholm från 1756
till 1914 observerade åskväder, som varierar mellan
2 till 20 st. pr år. I mellersta Tyskland räknar man
med 20 åskvädersdagar pr år och i Sydtyskland med
ända upp till 50 åskväder.
Det finns som bekant trakter, där åskväder upp-
151IfLS
0 1020 50 100150/J.S o mo so
direkte BHtzüberspannungen
Fig. 5. Överspänningar genom indirekta och direkta åskslag.
Hämtat från K. Berger.
Fig. 7. Meteorologiska observationer över förekomsten av åskväder i
Westsachsen och störningar i högspänningsledningarna.
TZZZl
0-10 10-20 20-,
ßewittergebiete 1300... 1303
II 111 .ttnmmnen
an 30 und lOOkV-Leitungen
1323...1330
Altenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
