Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1935 - Om åskan och skyddsmedel däremot, av dr-ing. Müller-Hillebrand - Självkostnader inom kraftindustrien, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 aug. 1935
ELEKTROTEKNIK
. 125
ningar och behöver ej heller göra det.
Isolationstekni-ken har nämligen på senare tid gjort sådana framsteg
(jfr utvecklingen av högspänningskablar och isolatorer),
att erforderlig överspänningssäkerhet utan vidare kan
ernås för transformatorer, om fasta isolationsmaterial i
erforderlig utsträckning användas. Det är möjligt att
uppnå en genomslagshållfasthet vid impulspåkänningar
av 150—200 kV/mm eller högre för isolationer av
sådana slag, som kunna användas för transformatorer. I
olikformiga fält, exempelvis utanför lindningarnas ändar
i kärntransformatorer, kunna med på rätt sätt anordnade
skärmar mycket gynnsamma resultat ernås;
rymdladdningar uppbyggas mot skärmarna, vilka omvandla
fältet, så att en jämnare spänningsfördelning åstadkommes
i oljan, varjämte på vanligt sätt spänningen
koncentreras på det fasta isolermaterialet i skärmarna själva.
Det möter inga svårigheter att till överkomlig kostnad
och utan ogynnsam inverkan på transformatorns övriga
egenskaper uppnå fullgod överspänningssäkerhet för
isolationen mellan lindningar och till jord. För
isolationen längs efter lindningarna (i
kärntransformatorer), där fasta isolationsmaterial skulle förhindra
bortförandet av förlustvärmet, kvarstå fortfarande
svårigheter. Påkänningen är här bestämd såväl av
överspänningsvågens branthet som av dess amplitud,
överspänningsvågor med en frontlängd över 10 fis kunna
anses som ofarliga, åtminstone för större transformatorer.
Vågor med en frontlängd av 1 à 2 f(s ha ungefär samma
inverkan som om de hade den teoretiska
rektangelformen. De särskilda skyddsåtgärder, som omnämnts här
ovan, avse främst att skydda transformatorerna mot för
höga påkänningar längs med lindningarna, antingen
genom omvandling av vågfronten eller enbart genom
begränsning av amplituden.
SJÄLVKOSTNADER INOM KRAFTINDUSTRIEN.
Av J. Körner.
Ingenjör E. Eskilson har i Elektrotekniks
majnummer diskuterat några från U. S. A. härrörande
metoder för uppdelning av elverks fasta kostnader på
olika abonnenter eller abonnentgrupper. Senare har
professor Velander i julinumret till denna
framställning anknutit en kritik och en del synpunkter, som
hänföra sig huvudsakligen till
distributionskostnadernas fördelning. Härigenom har
självkostnadsproblemet upprullats i full vidd, och då åsikterna på
detta område äro rätt så skiftande, ligger det nära
till hands att taga upp några ändar i härvan för
vidare bearbetning.
Vad först beträffar det berättigade i den
problemställning, som upptagits av Hills m. fi. är jag ej ense
med prof. Velander om dess bristande betydelse och
än mindre däri, att prof. Velanders egna förslag
skulle utgöra den verkliga nyckeln till problemen.
Detta senare bl. a. av den grund, att V. utgår från
kraftkostnaden för olika uttag och utnyttningstider
såsom känd, medan de diskuterade metoderna i
främsta rummet avse just dennas beräkning, vilket
ing. Eskilson i sitt inlägg i föregående nummer
mycket riktigt påpekat.
Produktionskostnader.
Om man vid ett elverk skiljer mellan fasta och
rörliga kostnader, får man självfallet hava i minne, att
begreppet fast kostnad är relativt så till vida, som
det kan tillämpas endast inom vissa gränser för
belastningen, som motsvara en bestämd utbyggnad av
anläggningen. i mån av fortgående
belastningsök-ning ändras utbyggnadsförhållandena stegvis och
härmed även de fasta kostnaderna. De rörliga
kostnaderna åter äro till sin natur och omfattning
väsentligt olika vid vatten- och ångkraftverk, vilket leder
till självkostnadssamband av olika karaktär.
Antagas dessa för kraftverksteknici välbekanta
förhållanden vederbörligen beaktade, möter i varje
stadium av verkets utveckling problemet om de fasta
kostnadernas fördelning på abonnenter eller
abonnentgrupper med olika egenskaper i fråga om
utnyttningstid och andel i verkets spetsbelastning. Det är
uppenbart, att dessa kostnader ej skäligen kunna
fördelas efter någon annan grund än abonnentens
uttag med sådana justeringar, som betingas’ av en
närmare analys av belastningskurvornas
sammansättning. Då det mycket väl är tänkbart — och
väl understundom även händer — att
produktion och distribution omhänderhavas av olika
företag, måste motsvarande kostnader och deras
fördelning även hållas isär.
I fråga om kraft av olika utnyttningstid torde här
i landet tillämpade taxor giva stöd åt den
uppfattning, att värdet av sådan kraft kan anses
proportionellt mot kvadratroten ur utnyttningstiden, men detta
samband är i huvudsak empiriskt och grundar sig på
förutsättningen, att kraft med kort utnyttningstid
tillgodoses delvis med ånga. En värdesättning av
kraften efter mera vetenskapliga grunder är helt enkelt
icke möjlig. Att t. e. som prof. Velander i annat
sammanhang föreslagit, beräkna
utbyggnadskostnaderna för ett kraftverk för olika utnyttningstider och
härpå grunda en värdesättning av kraft med
motsvarande utnyttningstider, är, bortsett från det
jättearbete metoden skulle innebära, även därutinnan
orimligt, att flertalet kraftverk — här syftas främst på
våra egna vattenkraftverk — icke skäligen kunna
förutsättas utbyggda för utnyttningstider inom så vida
gränser, som en sådan undersökning skulle kräva
för att motsvara sitt syfte. Härtill kommer att
värdet av kraft utanför industriarbetsdagens normala
område, och särskilt den egentliga nattkraften,
bestämmes icke av en efter proportionalitetsgrunder
beräknad självkostnad, utan huvudsakligen av
abonnentkretsens möjligheter att tillgodogöra sig
densamma. Varje försök att på teoretiskt likaberättigade
grunder fördela verkets totalkostnader på dagkraft
och nattkraft skulle säkerligen resultera i väsentligt
högre kostnader för nattkraften än vad som kan i
verkligheten fås ut av abonnenterna, och man
tvingas redan här att i sina kalkyler införa ett så
ovetenskapligt moment som efterfrågan. Härigenom
är emellertid grunden för en strängt exakt fördelning
av produktionskostnaderna i väsentliga stycken
undanryckt, och man får låta sig nöja med en
inskränkning av de teoretiska spekulationerna till
detaljproblem med begränsade förutsättningar. Ett sådant är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
