Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1935 - Elektricitetens användning i jordbrukets tjänst, av H. Edholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 okt. 1935
denna debiteringsprincip innebar ingen nämnvärd
ändring av den enskilde konsumentens totala
avgifter vid dåvarande förbrukning, men den öppnade på
en gång möjligheten för en mera vidsträckt
användning av den elektriska kraften, ty den innebar ju i
realiteten en sänkning av priset för ökad
kraftuttag-ning till hälften à tiondelen av det förutnämnda äldre
priset.
Denna taxeform medförde i första hand att
arbets-belysningen i djurstallar och hushåll utan nämnvärd
merkostnad kunde avsevärt förbättras, den medförde
vidare, att den elektriska tröskningen blev en god
affär i konkurrens med oljemotorer och den medförde
att småmotorerna kommit till alltmera allmän
användning för mjölkning, målning, sädesrensning,
vatten- och gödselvattenpumpning, mjölkkylning,
transporter m. m.
Rationaliseringen av taxan har också möjliggjort
elektricitetens användning i lanthushållet för
matlagning. Visserligen kan elektriciteten icke under
vintern konkurrera med det billiga vedbränslet, som ju i
varje fall är behövligt för varmhållning i köket, men
den elektriska kokningen kommer till sin rätt under
den tid av sommaren, då kraftpriset är lågt och då
den elektriska kokningen genom sin bekvämlighet
bereder lättnad i köksarbetet under den bråda
skördetiden. Den elektriska matlagningen har emellertid
ännu mycket begränsad användning i lanthushållen.
Taxan för långvarig kraftuttagning.
Ett ytterligare steg i utvecklingen var, att
distributionsföreningarna alltmera började tillämpa
specialtariffer för långvarig förbrukning, närmast för
varmvattenberedare, vilka härigenom fått en rätt
allmän användning, företrädesvis i ladugårdarnas
diskrum, samt här och var även i köken. Enligt dessa
specialtariffer betalas kraften antingen med en
relativt låg kilowattimmeavgift, ca 3 öre, för
kraftuttagning nattetid eller också med ett fast årspris,
beräknat efter ca 200 kr. pr kilowatt för den långvarigt
inkopplade apparatens effekt.
Elektricitetens numera mångsidiga användning
inom jordbruket har emellertid medfört att många
gårdar med väl utvecklad elektrifiering med fördel
inköpa en del av sitt kraftbehov även för motorer och
belysning till ett sådant fast årspris, enligt s. k.
bot-tenkrafttaxa. Enligt denna taxa köpa jordbrukarna
visst effektbelopp till i allmänhet 200 kr./kW och år.
En särskild subtraktionsmätare räknar de
kilowatt-timmar, som ligga inom ramen för bottenkraften. För
dessa kilowattimmar betalas ingen särskild avgift
utöver den nämnda årliga fasta avgiften. För de
kilowattimmar, som uttagas utöver bottenkraften, betalas
den vanliga kilowattimmeavgiften enligt ovan.
De jordbrukare, som använda den elektriska
kraften för många olika ändamål, kunna genom denna
taxa komma ned till ett medelpris för själva energien
av 4,5 à 6,5 öre/kWh. I den mån
jordbrukselektrifieringen utvecklas, är det alltså helt naturligt, att
bot-tenkrafttaxan kommer till en mera allmän
användning, åtminstone vid de medelstora och stora
gårdarna.
Överensstämmelse mellan engros- och detaljtaxorna.
Denna rationalisering av jordbrukets detaljtaxor
har möjliggjorts genom en fortgående och för distri-
butionsföreningarna vägledande utveckling av
vattenfallsstyrelsens engrostaxor. För flertalet
distributionsföreningar tillämpas nämligen en speciell
landsbygdstaxa, vars byggnad närmare framgår av tab. 1,
som även visar den direkta överensstämmelsen mellan
kraftleverantörens engros- och andelsföreningens
detalj taxa.
Tab. 1. Normaltaxor för distributionsföreningarna.
Engros-
Detaljför-inköpspris säljn.-pris
Fast distributionsavgift, kr. per
hektar ....................... 2 4
Kraftavgifter för:
Bottenkraft, kr. per kW ....... 175 200
utan särskild avgift för de
kilowattimmar, som uttagas
som bottenkraft.
Överförbrukning, dvs. de
kilowattimmar, som uttagas utöver
bottenkraften:
Maj t. o. m. augusti, öre per
kWh .................... 3,5 4 à 5
Övriga månader ............ 7 8 à 10
Den i tabellen visade engrostaxan, som är utformad
särskilt för distributionsföreningarna, är i flertalet
fall gynnsammare än den normala industritaxan, som
vid 3 300 volts leverans består av en fast årlig avgift
per abonnent av 2 000 kr. per år, en effektavgift av
60 à 70 kr. per normalt uttagen kW och år samt en
energiavgift av 2 öre per kWh. För de större ocli
de mera utvecklade föreningarna är emellertid
industritaxan i många fall gynnsammare och
föredrages också av dessa föreningar.
Kraftavsättningen ökar.
Det är givet, att den här ovan omtalade
rationaliseringen av distributionsföreningarnas taxor — med
låga avgifter för själva kilowattimmarna — måste i
hög grad påverka energikonsumtionen hos den
enskilde förbrukaren. Att detta också varit fallit
framgår av fig. 1, enligt vilken föreningarnas
energiavsättning per hektar räknat under den senaste
10-års-perioden ökat med ca 70 %.
Av det sagda har framgått, att
distributionsföreningarna i allmänhet numera äro utrustade med
jämförelsevis goda distributionsnät och rationella
distributionstaxor. De äro härigenom rustade att påtaga
sig vidgade uppgifter ifråga om kraftavsättningen till
’917 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 1933
Fig. 1. Distributionsföreningarnas energiavsättning har, som framgår av
diagrammet, åren 1923—1933 ökat från 38 till 68 kWh/hektar.
Energipriset har samtidigt sjunkit så mycket, att avgiften per hektar blivit
oförändrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
