Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1935 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
NOTISER
Radiotekniken på Internationella elektrotekniska
kommissionens plenarmöte 1935. Kommissionens
rådgivande kommitté för radiofrågor (advisory committee
nr 12) sammanträdde under ordförandeskap av dr F.
Ewald, Tyskland, den 18—20 juni i Scheveningen med
20 delegater och representanter för radioindustrien från
England, Tjeckoslovakien, Förenta staterna,
Sovjetunionen, Sverige, Tyskland, Frankrike, Italien och Holland.
Sverige representerades av tekn. dr H. Sterky. Till
behandling förelågo dels äldre förslag till standardisering,
diskuterade vid ett sammanträde i Haag 1934,1 dels några
nya förslag, som väntas bli av betydelse för den
fortsatta utvecklingen på radioområdet.
På begäran av Englands representanter fastställdes
att pinnarna i europeiska rörsocklar även skola få
utföras fjädrande (lika banankontakter). Detta beslut
innebär dock ej något avsteg från principen att
kontaktpinnarna i socklarna skola vara oelastiska — de få ej vara
kluvna — och att fjädringen skall vara förlagd till
rör-hållarna.
Den fråga, som utan tvivel väckte största intresse och
livligaste diskussion, var förslaget till standardisering
av rörsocklar med sidokontakter. Under medverkan av
patentinnehavaren, firman Philips i Holland, hade
sekretariatet utfört en omfattande ekonomisk-teknisk
utredning om dessa rörsocklars fördelar framför de engelska
och amerikanska socklarna med pinnar. Denna
utredning bemöttes från engelskt håll, varvid särskilt
fram-höllos svårigheterna att löda elektrodanslutningarna till
de låga kontakterna utan att isolationsmaterialet i
sockeln toge skada. Från svensk sida anfördes
betänkligheter ur ekonomisk, teknisk och patenträttslig synpunkt.
I Frankrike och Italien var man ännu ej mogen att
medverka till den föreslagna standardiseringen, England
röstade mot, under det att Tyskland och Holland voro
för förslaget. Detta blev vid votering återremitterat till
sekretariatet med ett påpekande från svensk sida, att dä
såväl England som Förenta staterna kunna använda
rör-sockelkonstruktioner med upp till 9 pinnar, det vore
naturligare att försöka en standardisering av en sådan
konstruktion än att arbeta på en tredje konstruktion.
En översiktstabell över elektrodernas koppling till
sockelkontakterna för olika rör skall intagas i protokollet
från sammanträdet. Denna tabell torde bliva av stort
värde för rundradiofabrikanter.
De vid 1934 års möte diskuterade normerna för
manöverriktning vid manöverorgan jör rundradioapparater
kompletterades med detaljföreskrifter för manövrering
av avstämningsorgan, våglängdsomkopplare,
strömbrytare, grammofonomkopplare, volymkontroll, tonkontroll,
selektivitetskontroll m. m. Nästa sammanträde torde
komma att fastställa dessa föreskrifter som
internationell standard.
Ett förslag till siffer- och färgbeteckningar för
stav-motstånd föranledde en del diskussion. Denna var
emellertid av sådan art att förslaget väntas bli antaget vid
nästa sammanträde.
Mycket stor betydelse för radioverksamheten, såväl
för tillverkare av rundradioapparater som tillverkare
och installatörer av störningsskydd, få de normer för
provning av pappers- och andra kondensatorer, som
förelågo i förslag. Man synes allmänt ha fått klart för
sig nödvändigheten av att uppdela kondensatorerna
i klasser med hänsyn till inkopplingen (enligt schema)
samt av att skilja mellan en typprovning med en lägre
spänning under en minut samt en individprovning med
en kortvarig men högre spänning.
Standardiseringen av jackar och proppar för högta-
i Se Elektroteknik, september 1934.
lare, mikrofoner och antennanslutningar möttes av ett
bakslag, då det meddelades att England icke kunde
biträda förslaget på grund av att den föreslagna
högtalareproppen kunde införas i en av de i England
standardiserade väggkontakterna för starkström.
De säkerhetsföreskrifter för nätanslutna
radioapparater, som utarbetats av IFK
(Installationsfragenkom-mission) och tidigare diskuterats av IEC, mötte mycket
motstånd från tysk sida, särskilt från industrihåll. Man
fick av diskussionen ett mycket starkt intryck av vilken
mängd tid och kraft, som under internationella möten
och dessemellan fåfängt ödas på att lösa tekniska
problem genom försök att reellt och formellt ordna upp
samarbetet mellan tvenne självmedvetna, livskraftiga
internationella organisationer. Lösningen av denna viktiga
fråga kommer säkert ej, förrän samarbete med den
producerande industrien sökes, vinnes och underhålles.
Sekretariatet fick enligt ett modifierat svenskt förslag i
uppdrag att utarbeta ett IEC-utkast till
säkerhetsföreskrifter, vilket snarast skall bli föremål för särskild
behandling på ett nytt möte.
Bland de nya ärenden, som nästa gång skola upptagas
till diskussion, må nämnas ett svenskt förslag till
normer för störningsskydd omfattande utförande,
maximala kapacitetsvärden för skyddskondensatorer, samt
provningsbestämmelser. Frågan om vilka slag av
störningsskydd som i olika störningsfall erfordras för att
tillfredsställande avstöra en apparat bearbetas som
bekant av en särskild expertkommitté.
H. Sterky.
V
Normer för transformatorolja på Internationella
elektrotekniska kommissionens plenarmöte 1935.
Hithörande ärenden handläggas av kommissionens advisory
committee nr 10.
Som allmänt omdöme kan sägas att arbetet inom
denna kommitté vid sammanträdena i Scheveningen
präglades av betydligt större enhetlighet och klarare
konturer än vid mötet i Stockholm 1930. Orsaken torde
med säkerhet vara att söka däri, att en subkommitté
under mellantiden utfört ett betydande forskningsarbete,
som lagts på ett sådant sätt, att i första hand en
uppfattning kunnat erhållas om vilken raffinationsgrad,
som är den rätta. För detta ändamål hade av
subkom-mittén utförts en mycket brett upplagd undersökning,
baserad på 3-årigt driftprov på tre transformatoroljor i
verkliga transformatorer, varvid, genom att luften haft
fritt tillträde till oljeytan, den använda provtiden kan
anses motsvara minst 6 år vid vanlig drift; i övrigt
voro vanliga driftförhållanden rådande.
De använda oljorna voro tagna från samma
råoljekvantitet men raffinerade olika; en högt (över-)raffinerad,
s. k. non sludging olja, i enlighet med klass A enligt
brittiska B. E. S. A.-normerna, en medelraffinerad i
enlighet med svenska iSEN-normerna (SEN 14) och en
svagt raffinerad, ungefär motsvarande fordringarna i
tyska normerna enligt V. D. E. Från dessa oljor
ut-togos prover, som undersöktes av de olika
subkommitté-medlemmarna i England, Frankrike, Tyskland, Holland
och Sverige, varvid undersökningsmetoden var valfri.
Resultaten av dessa undersökningar, som för övrigt
föreslagits av den svenska delegaten, visade den stora
överlägsenheten hos en olja, som var raffinerad enligt de nya
svenska oljenormernas fordringar, på ett så övertygande
sätt, att detta förhållande ej kunde undgå att vinna
erkännande trots de betydande ekonomiska intressen, som
ligga till grund för de övriga, över- såväl som
underraffi-nerade oljornas bibehållande på marknaden. De enda
invändningar, som restes mot dessa resultat, voro att det
kunde anses tänkbart, att oljor av annan råolja skulle
kunna visa avvikande resultat ifråga om
raffinations-gradens betydelse för en oljas oxidationsbeständighet.
Kommittén anhöll därför att den svenska delegaten
skulle fortsätta driftproven även med en serie oljor av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
