Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1935
KEMI
rcd aktör: evert norun
UTOIVCN AV SVCNSKA T C KH O LOSFORC NI NG Ë.M.
INNEHÅLL: Bestämning av vedbränslens fuktighetshalt, av fil. dr Bertil Groth. — Notiser. —
Föreningsmeddelanden.
bestämning av vedbränslens fuktighetshalt.
Av fil. dr Bertil Groth.
(Forts. fr. sid. 7.)
Fuktighetshalten i ett vedbränsle bestämmes ju i
regel för att kunna beräkna bränslets effektiva
värmevärde ur det på torrt prov beräknade
kalorimetriska värmevärdet och vätehalten. Det är därför
viktigt att kunna fullt reproducerbart bestämma
fuktighetshalten, men det är ej nödvändigt att provet
härvid blir absolut vattenfritt, blott värmevärdet och
vätehalten ständigt hänföras till på samma sätt
torkat prov. För att klargöra det sagda skall ett
exempel på ett provs behandling anföras.
Antag att fuktighetshalten och värmevärdet skall
bestämmas för t. e. sågverksavfall. Man kan då
lämpligen gå till väga på följande sätt. Det uttagna
generalprovet försändes till laboratoriet i plåtburkar.
Dessa vägas och öppnas, innehållet uttömmes på
plåtbrickor, burkarna torkas (enär ofta
kondensvatten förefinnes på deras insida) och vägas ånyo,
varigenom generalprovets vikt erhålles. Provet torkas
vid svagt förhöjd temperatur (30—50°C) till dess
fuktighetshalten nedgått till 5 à 10 %. För att
underlätta torkningen sönderdelas större bitar genom t. e.
spaltning, varvid man iakttager, att intet material
går förlorat. Efter förtorkningen väges provet, och
ur detsamma uttages genom delning eller stickprov
analysprover på 200—400 g. Dessa kunna direkt
sluttorkas i torkskåp eller ytterligare neddelas och
förtorkas och därpå analysprov uttagas.
Fuktighetshalten i analysproven bestämmes bäst genom
torkning i torkskåp vid 105°C, enär proven då ej behöva
neddelas så långt, vilket med den inhomogena
sammansättningen vållar ganska stora svårigheter.
Proven kunna nämligen ej malas, enär härvid en
okontrollerbar mängd vatten går förlorad i det att
målningen är svår att genomföra utan materialförlust.
Å provet skall sedan värmevärdet och vätehalten
bestämmas. Detta kan ej ske utan att nedmala ett
större prov (helst 200—400 g) till pulver. i det
malda provet måste fuktighetshalten ånyo
bestämmas, enär detsamma under målningen kunnat avge
eller upptaga vatten. Fuktighetsbestämningen måste
utföras på samma sätt som förut, nämligen genom
torkning vid 105° C.
Yilka fel ha under denna behandling kunnat
uppstå? För det första har generalprovet under
förtorkningen kunnat förlora terpenartade ämnen, vilket
dock ej på något sätt kan undvikas. Som dock
senare skall visas är mängden terpener i vanliga indu-
stri- och hushållsbränslen så låg, att det uppkomna
felet är utan betydelse i jämförelse med det fel, som
erhålles genom svårigheten att uttaga ett
representativt generalprov. Vidare kan vid analysprovets
torkning ytterligare terpener avgå, men utförda försök
visa, att förhandenvarande sådana till största delen
avgå redan vid förtorkningen. Utförda försök visa
också, att under torkningen vid 105°C ej heller
nämnvärd oxidation eller sönderdelning av
träsubstansen inträder, även om torkningen utsträckes över
ansenlig tid. Till slut kan ett mera finfördelat
material ge ett annat värde å fuktighetshalten än samma
material i bitform, dvs. olika värden å
torrsubstanshalten erhålles vid den rena vattenbestämningen å
större bitar och å det malda provet, avsett för
värmevärdebestämningen. Utförda försök visa emellertid,
att så ej är fallet.
På grund av vad som anförts måste det därför
anses som ur alla synpunkter fördelaktigast att i
vedbränslen genomgående bestämma vattenhalten genom
torkning vid 105°C, för så vitt ej utpräglat kåd- resp.
terpenrikt material föreligger, vilket dock vid
indu-stri- och hushållsbränslen ytterst sällan är fallet.
b. Redogörelse för utförda försök.
1. Försök att bestämma halten flyktiga, organiska
beståndsdelar i några industribränslen.
Denna bestämning ansågs synnerligen önskvärd att
genomföra, men på grund av dess omständighet har
endast ett par prov kunnat utföras, vilka dock
lämnat ett relativt nöjaktigt svar på frågan om
storleksordningen av terpenförlusten vid de undersökta
bränslesorterna. Ytterligare prov utförda på
förtorkat och färskt bränsle vore dock önskvärda.
Vid bestämningarna förfors sålunda: Torr,
kolsyrefri luft sögs genom ett kärl, innehållande det
till 105°C uppvärmda vedbränslet. De avgående
ter-penhaltiga vattenångorna leddes genom ett
förbränningsrör innehållande glödande kopparoxid, vari
alltså de organiska ämnena förbrändes till kolsyra
och vatten. För absorbering av vattnet leddes
ångorna därpå genom ett kärl med koncentrerad
svavelsyra och därpå genom ett klorkalciumrör.
Kolsyran absorberades därpå i en kaliapparat på
vanligt sätt. Försöksanordningen framgår av fig. 2.
A är ett med kopparoxid fyllt rör, som uppvärmes
till glödgning och i vilket event. i luften ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
