Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 aug. 1935
K E M I
45
i något av de andra systemen. Detta
sammanhänger med att här tvenne reaktionsbefordrande
effekter sammankopplats. Från och med den nämnda
temperaturen börjar nämligen koboltoxiduloxiden att
avsevärt termiskt sönderfalla. Dess gitter förlorar
således inom detta temperaturintervall mer och mer
av sin stelhet, och den uppkomna koboltoxidulen
reagerar "in statu nascendi" abnormt livligt.
Ett synnerligen instruktivt exempel på dessa
övergångstillstånds stora reaktivitet erbjuder
kisel-dioxidens förhållande vid upphettning tillsammans
med järnoxid (Fe203).
Som framgår av fig. 7
börjar från och med
/J-a-omvandlingen vid
575° en omsättning att
inträda. Sedan denna
omvandling, vilken som
nämnts sker hastigt,
är fullbordad, stannar
emellertid reaktionen
av och sätter in på nytt
först ca 300° högre, då
a-kvartsen börjar att
övergå till cristobalit.
Några procent Si02 i
cristobalitgittret
ersät-tes då med Fe|fi,,, dvs. en fast lösning av vacker
blekröd färg uppkommer. Denna produkt kan
åtminstone vid kortvariga upphettningar icke erhållas
varken med a-kvartsen som sådan eller med färdig
cristobalit utan endast i samband med själva
omvandlingsprocessen.
Dessa resultat ha kanske ej så mycket direkt
produktivt intresse men så mycket mera indirekt eller,
om jag så får säga, destruktivt. Det är nämligen
tydligt, att man utsätter sig för omsättningar av
derta eller liknande slag, om man icke på förhand
ser till att kiseldioxiden föreligger i en sådan form
vartill användningspåkänningarna eljest leda. Det
k a n vara lämpligt att t. e. hos ett länge
använt ugnstegel taga reda på om dess
användningsförhållanden disponera för kvartsens ombildning till
tridymit eller cristobalit och sedan vid
fabrikationen på förhand genomföra denna omvandling.
Tämligen nyss lämnades i ett meddelande i
Jernkontorets annaler (Nordström: 1933, s. 575) från ett
annat område, nämligen fabrikationen av s. k,
kan-thalelement ett annat exempel härpå.
Det kan synas egendomligt, att det vid
upphettningar av blandningar av kiseldioxid med järnoxid
(Fe^OJ ej uppkommer ett ferrisilikat. Visserligen
äro som mineral inga vattenfria silikat av detta slag
kända, men på laboratoriet har man en större
utsikt att erhålla dem på grund av möjligheten att
arbeta i ren syrgas och således förhindra järnoxidens
termiska sönderfall, som vid högre temperaturer
eljest inträder. Ett på laboratoriet nyligen utfört,
ännu ej publicerat arbete, visar emellertid, att någon
tendens till ferrisilikatbildning icke ens under
mycket gynnsamma omständigheter existerar. Vid
oxidation av ett syntetiserat vattenfritt ferrosilikat sker
nämligen, precis som vid upphettning av kaolin, ett
sönderfall under friläggande av komponenterna,
alltså i detta fall järnoxid och kiseloxid, vilken
senare, trots en oxidationstemperatur av ca 1 000°
först utskiljes amorf och först vid en längre
upphettning eller högre temperatur (1 300°) som
cristobalit.
Innan jag lämnar kiseldioxidens
reäktionsförhål-landen, så vill jag endast omnämna, att vid
undersökning av de olika modifikationernas
reaktionsförmåga det väntade förhållandet visade sig, att
re-aktiviteten stiger med ökat energiinnehåll på den
använda modifikationen. Därvid är naturligtvis
förutsatt, att jämförelsen göres med pulver av
ungefär samma kornstorlek. Det gäller vidare endast
det första stadiet av omsättning, såvida man ej ser
till att de bildade reaktionsskikten under
upphettningens fortsättning krossas.
För något mer än ett tiotal år sedan upptäcktes en
reaktionstyp, som för metallurgiska och
silikat-kemiska processer nog kan påräkna ett särskilt
intresse. Då densamma redan för en del år sedan
ingående beskrevs i Teknisk tidskrift, så kan jag här
fatta mig kort om dess princip. De förlöpa i fast
form enligt typerna:
a) MeO + M’XO„ = MeXOn -f M’0 + Q eller
b) MeO + M’X„ = MeX„ + M’0 + Q,
MeO och M’0 äro metalloxider, MeXO„ och M’XO„
äro syresyrasalter, t. e. sulfater, silikater o. d. MeXre
och M’Xm äro föreningar mellan en metall och en
me-talloid, t. e. jodider, sulfider, karbider etc. Q
betyder slutligen, att reaktionen förlöper i sådan
riktning att värme utvecklas. En mängd reaktioner av
detta slag ha under årens lopp undersökts. För
typen a) gäller, om salternas gitter är analogt
uppbyggt och av jontyp, att reaktionstemperaturerna i
första hand bestämmas av den tillsatta oxiden MeO.
Är denna BaO inträda plötsliga, livliga reaktioner
redan vid ca 350°. Med kalk ligger motsvarande
temperatur mellan 500 och 600°. På grund av
kalkens svagare positiva karaktär äro omsättningarna
också mindre livliga. Men vid samtidig mekanisk
förstörelse av reaktionszonerna möter det ingen
svårighet att även i dylika reaktionsblandningar få
en höggradig omsättning till stånd. Upphettar man
t. e. en blandning av kalk och ferrosilikat, så
erhålles i stället silikat av kalcium och järnoxidul
eller, om upphettning sker i syrehaltig atmosfär,
järnoxid: CaO -f FeSiO, = CaSiO., + FeO. På samma
sätt och i allmänhet vid ungefär samma
temperaturer reagerar magnesiumoxid. På det sättet kan
således t. e. magnesiaspineller av olika slag
erhållas enligt MgO + CoO • A1203 = MgO • A1203 -f
-f- CoO eller i luft Co„04 (om temperaturen ej ligger
över ca 900°). Variationerna kunna här göras i
största utsträckning, och det är klart att
omsättningsmöjligheter av detta slag kunna möjliggöra
ganska förändrade silikattekniska
framställningsmetoder. Tabell II och III visa en del undersökta
reaktioner av denna typ.
På grund av förekomsten av svavelkis i åtskilliga
slag av leror och alldenstund viss specialtegelfram-
Tab. II.
Tillsatt oxid Reaktionstemperatur med:
Wollastonit Enstatit Sillimanit Rhodonit
BaO 354° 354° 357° 355°
SrO 454° 453° 429° 467°
CaO 562° 532° 563°
Fig. 7. Omsättning i blandning
Fe203 +Si02=l:l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
