Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
TEKNISK TIDSKRIFT
JULI 1935
KEMI
Redaktör: Evert Norlin
UTOIVCN AV SVENSKA T C K NO LOG FÖR C N1 NGE.M.
INNEHÅLL: Förmågan hos olika färgade fönsterglas att skydda papper mot solljusets förstörande inverkan, av
förste avdelningsingenjör Sigurd Köhler. — En fotometrisk metod för sedimenteringsundersökningar, av
civilingenjörerna Rolf Stéenhoff och Sture Funke. — Litteratur.
förmågan hos olika färgade fönsterglas
att skydda papper mot solljusets
förstörande inverkan.
Av förste avdelningsingenjör SlGURD Köhler.
Vid Statens provningsanstalt i Stockholm hava
redan år 19101 och sedermera utförts
undersökningar över solljusets förstörande inverkan på papper.
Såsom index på papperets förändring vid belysning
har använts ändringen av papperets
vikningshållfast-het och har därvid även påvisats, att solljusets
skadliga inverkan sammanhänger med en
sönderdelning av cellulosan i papperens fibermaterial, vilket
ger sig tillkänna genom ökning av koppartalet och
surhetstalet. Graden av ljusets förstörande verkan
är beroende på ljusintensiteten och belysningstiden
och ökas med dessa två faktorer. i samband med
dessa arbeten har även påvisats, att tillsats av
oorganiska fyllnadsämnen (lera, krita, gips) till
papperen i någon mån skyddar dem mot solljusets
förstörande inverkan.
För arkiv och bibliotek, där papper äro avsedda
att bevaras under mycket lång tid, är det av vikt
att papperens hållbarhet bibehålles i möjligaste mån,
då i annat fall dyrbara konserveringsarbeten kunna
bliva erforderliga. Det är därför av betydelse, att
arkivalier och böcker, i den mån detta är möjligt,
skyddas för solljusets förstörande inverkan. Med
anledning härav har ifrågasatts, om olika delar av
solspektret utöva lika stor skadegörelse eller vissa
delar äro mera och andra mindre eller icke skadliga
och om i senare fallet de skadliga våglängderna av
ljuset genom användning av fönsterglas med
lämpligt absorptionsområde skulle kunna bortfiltreras.
Redan år 1930 utfördes vid Statens
provningsanstalt på uppdrag av Stora Kopparbergs Bergslags
a.-b. en undersökning av förmågan hos ett antal olika
brungulfärgade glas av olika mörkhetsgrad att i
kombination med trådråglas skydda papper mot
ljusets inverkan. Härvid visade det sig, att ju
mörkare färg glaset hade, desto större var dess
skyddsverkan.
i samband med pågående och ifrågasatta nybygg-
i Roos af Hjelmsäter, Svensk pappers-tidning- 1912.
Köhler och Hall. Statens provningsanstalt meddelande
28, Svensk papperstidning 1925.
Köhler, Statens provningsanstalt meddelande 56, Svensk
papperstidning.
Se även Richter, Industrial and Eng. Chemistry 1935,
sid. 177.
nåder för statliga arkivmagasin har en närmare
utredning om hithörande frågor påkallats. På initiativ
av riksarkivet, där arkivarie P. Samzelius närmast
handhaft frågan, erhöll därför provningsanstalten av
byggnadsstyrelsen i uppdrag att utföra
undersökningar för utrönande av i vilken mån färgade
fönsterglas skulle kunna skydda papper mot solljusets
skadliga inverkan.
Enligt Eder1 kan ljus av varje våglängd från
infrarött till yttersta ultraviolett utöva fotokemisk
verkan. De kortaste våglängderna äro dock vanligen
mest effektiva. Endast sådant ljus, som absorberas
av det belysta föremålet, har emellertid fotokemisk
effekt. Yid tidigare försök över solljusets inverkan
hava papperen alltid skyddats av vanligt
fönsterglas. Då vitt papper reflekterar det synliga
spektrets olika delar i stor och ungefär lika grad, förelåg
skäl att antaga, att det är de för ögat icke synliga
våglängderna och då i första hand av vanligt
fönsterglas genomsläppta delar av det ultravioletta
ljuset, som i övervägande grad skada papper.
Med denna utgångspunkt utvaldes för
undersökningen 5 olika i handeln förekommande färgade glas,
vilka med avseende på ljusabsorptionen visade en i
stort sett successiv förskjutning åt den röda delen av
solspektret. För jämförelse medtogs dessutom
vanligt ofärgat fönsterglas. De utvalda glasen voro
följande:
rött fönsterglas nr 2, tjocklek ca 3,5 mm,
grönt fönsterglas, tjocklek ca 2,1 mm,
citrongult antikglas, färgat med selen, tjocklek
ca 3,1 mm,
mörkare brungult fönsterglas, betecknat nr 1,
tjocklek ca 2,7 mm,
ljusare brungult fönsterglas, betecknat nr 2,
tjocklek ca 2,1 mm samt
vanligt ofärgat fönsterglas, tjocklek ca 1,9 mm.
De två brungula fönsterglasen nr 1 och 2 voro
enligt uppgift färgade av järnföreningar.
Bestämning av de olika glasens ljusabsorption
inom det synliga spektret utfördes i en Zeiss-Ikon
spektrofotometer. Spektrometern har ställts till
i Se Nernst, Theoretische Chemie 8—10 uppl., Stuttgart
1929, sid. 866.
Theoretische Chemie 8—10 uppl., Stuttgart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
