Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ej genom utförda kammar kunnat verifieras.
Siffrorna äro tagna direkt ur tabellerna på
konstruktionsritningarna till kammarna, varvid sålunda i vissa
fall de tillverkade delarnas speciella konstruktion,
snäva toleranser och kombinerade verktyg övat sitt
inflytande på siffrorna. Det gäller här alltså, vilket
förut betonats, rena praktiska värden, ej teoretiska
toppvärden. Tabellen anföres för att giva den ej
alltför erfarne konstruktören litet fylligare material
än det handböckerna tillhandahåller.
Beträffande tillämpningen kan ytterligare vara att
anföra följande:
Svarvning med knäfäste är mycket ofta förenad
med borrning, man får då givetvis räkna med
borrmatningen som grund. Observeras bör i detta
sammanhang att man oftast lägger
svarvningshastigheten till grund för skärhastighetsberäkningen. En borr
som arbetar inuti arbetsstycket kommer ju därvid att
arbeta med lägre hastighet, vilket tarvar någon
reduktion av matningen. Äro två eller flera stål i
arbete samtidigt i ett knäfäste får vid val av
matning en viss hänsyn tagas härtill. Som ovan anförts
äro i flera av tabellvärdena sådan kombination
förhanden.
Svarvning av konor med knivstål (ung. som
penn-formerare) fordrar en viss försiktighet såväl vid
matningens början, för att undvika hugg, som vid dess
slut, för att undvika skorrning.
Fasonsvarvning från tvärsliden är mycket
beroende av stålets bredd och kontur samt av detaljens
utformning. Tabellvärdena få nästan härvidlag anses
som maximivärden. Kan man ordna med en borr,
som arbetar samtidigt eller annat stöd kan man
däremot mata på kraftigt.
Beräkning av kammar.
Kamberäkning är ett passningsarbete. Det lär
tyvärr ej kunna utföras på annat sätt än det ing. Dahl
redogör för i sin uppsats. Det händer t. o. m. ganska
ofta att dylika beräkningar för en kamsats få göras
om flera gånger innan man fått alla verktyg att
samverka korrekt. För att i någon mån underlätta
arbetet har förf. tagit sig före att ur B & S’s
instruktionsbok draga ut tabellerna och kombinera dem två
och två nämligen dem för B & S 2 och 2 G och O och
OG på var sin sida om ett par kolumner för
frammatningsprocent och revolvervändningsprocent vid
resp. tider. Man har då alla uppgifter på ett ställe
och slipper bläddra i boken ideligen. Analoga
tabeller hava lagts upp för automaterna av andra
fabrikat.
Vad verktygen beträffa böra givetvis tabeller
läggas upp för befintliga spänn- och frammatartänger
samt så långt detta är möjligt över dimensioner på
befintliga verktyg, ss. knä- och slidfästen, borr- och
rivarfästen, gängsnitts- och tapphållare m. fl.; dessa
senare för att i kvistiga fall kunna bestämma
erforderliga "frigångar" mellan olika verktyg. B & S
anvisar i sin bok ett sätt att grafiskt bestämma
dessa, men det räcker i de flesta fall med att på
känn lägga till en eller annan hundradel för
ändamålet. Dimensionstabellerna (med skisser) tjäna
dock ett annat, i förf:s tycke viktigare ändamål,
nämligen som norm för ny- och
ersättningstillverkning. (Det har nämligen, åtminstone vid det
företag förf. är knuten till, under årens lopp tillverkats
alla möjliga olika slags fästen efter "anvisningar"
av automatriggarna och -skötarna så att en viss
standardisering torde vara av nöden.) Man kan ofta vid
dylik normering konstatera onödigt kraftiga
dimensioner, särskilt hos gängsnitts- och gängtappsfästen.
vilka förorsaka förlängda tider, kanske bara en eller
annan sekund, men det är rent förbluffande vad
dylika fattiga sekunder snabbt addera ihop sig till
timmar vid masstillverkning.
Vid beräkningar finns vidare ett förhållande att
taga hänsyn till, nämligen lyftarmarnas för revolver
och tvärslid olika längd. Hänsyn härtill behöver
emellertid vanligen endast tagas då man manövrerar
ett verktyg i revolvern med hjälp av ena tvärsliden
och då endast om relativt stora radieskillnader
förekomma. B & S levererar ett slags mall för
ändamålet, men man reder sig lika bra med grafisk
metod. dvs. genom att slå upp ett par koncentriska
cirklar runt den blivande kammen med resp.
lyftarmars vridningscentrums avstånd till radier och
sedan med en passare med armlängden mellan
spetsarna kontrollera att tvärsliden kommer fram resp.
går undan i tid; i de allra flesta fall spelar den
hundradel förskjutning av kammen man sålunda
finner ringa eller ingen roll.
Till sist bör påpekas nyttan av att hava till hands
ett formulär för beräkningar och skisser. Sådana
finnas utförda efter många modeller, som kunna
vara ungefär lika goda. Det väsentliga är att en
"sol" finnes med "strålar" för var hundradel samt
tabellformulär för operationerna med kolumner för
matningar, antal varv, hundradelar etc. Förf. har
för sin del lagt upp ett dylikt formulär, som
uppdragits på väv och varav vitkopior tagas, på vilka
kamskisserna direkt ritas.
Konstruktion och tillverkning av kammarna.
Beräkning och konstruktion av kammarna på
papperet gå egentligen så fullständigt ihop, att man
knappast kan tala om någon egentlig konstruktion.
Förf. har åtminstone för sin del funnit att något
detaljerat konstruktionsarbete med uppslagning av
stigningar etc. på papperet är överflödigt. Nya kammar
beräknas och ritas i skiss, varvid stigningarnas
begynnelse- och slutradier angivas, gängkurvor och
uppgångar ritas på fri hand efter ögonmått, varefter
skissen i original utlämnas till verktygsavdelningen
för tillverkning av kammarna.
Beträffande stigningarna är det ju så, att då dessa
fräsas, fräsmaskinen långt noggrannare framställer
stigningen än man någonsin med annan metod kan
göra detta. Gängkurvorna behöva heller inte
framställas så matematiskt exakt på papperet, då det
ju i alla fall blir manöverhakarnas inställning för
hastighetsändringen resp. backgången, som avgöra
gängans längd; detta vid normalt förekommande
gängsnitts- och tapphållare. Arbetar man däremot
med s. k. självöppnande snitt blir förhållandet ett
annat; man kan därvid inbespara några hundradelar
på återgången, men måste framställa gängkurvan
med exakt stigning och göra inställningen mycket
noga. Erfarenheter med denna typ av snitt i andra
automattyper hava emellertid, enl. författarens åsikt
givit vid handen, att deras införande vid arbeten i
skruvautomater ej betalar sig trots den otvivelaktiga
tidsvinsten. Beträffande upp- och nedgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:04 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935m/0004.html
