Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•16
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 1935
Insättas dessa värden i ekv. (13) får man:
V™ = 13,31.
fpn
På grund av slaget i klinkan uppstår vid
inkopplingen sålunda ett moment, som är mer än 13
gånger normalmomentet. Så stora överbelastningar
skulle snart ruinera koppling och axlar.
För att minska stötverkan hava vi insatt en
fjäder-koppling mellan spärrkoppling och last.
Konstanten n0 går då ned till omkring 1, varigenom man får:
SP max o
–-= 0,99.
<Pn
Det vill säga, inkopplingsstöten åstadkommer tack
vare fjäderkopplingen en överbelastning, som endast
är ca 4 gånger så stor som normalbelastningen,
vilket ju är mindre an tredjedelen av det värde, man
fick utan fjäderkoppling.
Denna beräkningsmetod är tillämpbar även vid
beräkning av påkänning av s. k. bottenslag i fjädrar
etc.; man får blott tillse att ekv. (8) får sin riktiga
valör.
I verkligheten torde maximalpåkänningen bli
något mindre än den beräknade beroende på den
dämpning, som alltid finnes, och vilken till största
delen ligger i materialets hysteresis. I föreliggande
fall fig. 1 bestå fjäderkopplingens fjädrar av
gummiblock, vilka i dämpningshänseende äro mycket
effektivare än metallfjädrar. I stället för en
fjäderkopp-ling kan man givetvis begränsa stötverkan medels
en friktionskoppling, som är inställd att slira vid
ett visst moment. Även dylika kombinationer hava
vi utfört hos Asea—Luth & Rosén.
VÄG TILL EN RATIONELLARE BESTÄMNING AV
NITDELNINGEN VID TÄTA FOGAR.
Av civilingenjör K. I. Karlsson.
Det förefaller som den gängse beräkningen av
ång-pannenitningar var ganska grov och att man därvid
hade en föga säker uppfattning om hur nitdelningen
i olika fall begränsas av kravet på fogens täthet. I
läroböckernas framställning kommer knappast något
rationellt samband mellan nitdelningen å ena sidan,
nitens avstånd från kanten och plåttjockleken å den
andra till synes. Vanligen rättas delningen efter
nitdiametern på vilken plåttjockleken får inverka, i
andra fall endast efter den senare. Övertrycket i
pannan lämnas nästan alldeles ur räkningen.
Det kunde därför synas mödan värt att, som
underlag för en klarare uppfattning, med elasticitetsteo-
uppstå deformationer och spänningar som äro
periodiska funktioner av längdkoordinaten1 och
följaktligen under vissa förutsättningar kunna framställas
genom trigonometriska serier med koefficienter som
äro funktioner av den andra koordinater Plåtarnas
isärskjutning (2w) kan då skrivas:
X X
-A0 -f Ax ■ eos 2 n -f A2 • eos 2 • 2 n -f.
V V
(1)
........ -f ^n • C0S n’ ^ ^ + ...............................
där p betecknar steget mellan nitarna.
Koefficientfunktionernas art bestämmes av att w, på de
obelastade delarna av strimlan, skall satisfiera ekvationen:
V»= o.
Detta villkor ger
A= «io + a20 ■ y + a30 ■ y2 + a40 • y3
^1=1«11 + ’ v + («31 + «41 y) e v.
A = (°i»+ a2n ■ y)e+"2irp +(a3n+ aln ■ y) e
Fig. i.
riens hjälp söka spänningar och kanttryck som i ett
par med verkligheten någorlunda jämförliga fall
framkallas av diktningen. Även om en sådan
undersökning är behäftad med många gamla och nya
approximationer kan den kanske leda till en bättre
uppfattning av de konstruktiva sammanhangen.
En lämplig utgångspunkt synes följande enkla fall
kunna vara, fastän det saknar formell motsvarighet
i verkligheten. Ett par plåtstrimlor av obegränsad
längd hopfästas med en rad nitar, fig. 1. När de fria
kanterna drivas isär likformigt med en diktmejsel,
Koncentrera, för att förenkla beräkningen,
nitkraften till en punkt. Detta medför att derivator av w
som bilda Z-komposanten av snittspänningarna
måste bliva diskontinuerliga i nitpunkterna, medan w
själv och dess första derivator överallt äro
kontinuerliga, sammanhängande med att i ekvationen
\7l(w) = 0 skjuvningarna utelämnats.
Den nämnda Z-komposanten2 är, per längdenhet av
ett tvärsnitt
3 /32w> d2w\
1 = dx taæ2 + dy *7 =
1 Se Föppl : Dräng u. Zwang.
- Se Love : Theory of Elasticity. I det följande räknas
en tryckspänning positiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
